MANDY' la nostra vita

... fick jag vara med om den bästa, lyckligaste och mest fantastiska dag i mitt liv. Ett helt år har gått och det är både med vemod och en oerhörd lycka som jag ser tillbaka på just det faktum att ett helt år har gått sedan jag tog studenten. Så mycket har hänt, men samtidigt har det gått så fort. Men med facit i hand har det varit ett underbart år. Här sitter jag i Milano, med fantastiska betyg i bagaget och har redan nu förverkligat ett par av mitt livs drömmar sedan jag tog studenten. Det kan egentligen inte bli bättre.

Dagen till ära bjuder jag på några citat från min dag 29e maj 2009. Det är både mina citat samt människors i min närhet skrivna dagen efter min student.

"Det här var den absolut bästa dag jag någonsin har upplevt och det finns ingenting som hade kunnat göras, bli bättre. Jag vill tacka mina föräldrar för allt fix inför den här dagen, samt givetvis alla som närvarade på min student med sitt bästa humör och gjorde den oförglömlig. Jag kan inte vara lyckligare."

"Igår tog underbara Amanda studenten, och jag har nog aldrig gråtit så mycket på en studentmottagning nånsin!
Det finaste hon fick var nog ringen från hennes farmor. Hennes farmor har varit död i ganska många år nu, men hade för länge sen bestämt sig för att Amanda skulle få en av hennes ringar. Och den fick hon alltså igår. Får rysningar när jag tänker på det."

"Det har varit massvis med tårar denna kväll. Både under talen, present-öppningen men allra helst under den mest oväntade överraskningen av alla: Amandas farmor (som gick bort när Amanda var 7 år) hade valt ut en ring som hon skulle få på sin student. Så när Thomas kom och överlämnade den till Amanda kunde knappt någon hålla tillbaka tårarna. Jag själv har gråtit vid flera tillfällen ikväll. Första gången redan när Amanda sprang ut på trappan på VRG, och därefter vid hennes tal till sina föräldrar, och också i samband med att kortet från mig och Sebbe lästes upp kom tårarna. Det var en så fin text han hade skrivit till henne."

"Jag grät mer på Amandas student än min egen."
























Att solen dessutom lyste starkt och värmande på denna dag var pricken över i:et. Jag får tårar i ögonen av att skriva det här inlägget och inser att jag inte kunde få en finare studentdag. Den 29e maj 2009 kommer vara inristat i mitt hjärta föralltid.

Finally at home! Shit vad jag sprungit runt idag. Och då har ändå inte en massa castings varit på schemat. Efter mötet med kvinnan jag skulle träffa åkte jag mot Duomo för att träffa en fotograf som ska plåta mig i helgen. Jag behöver ju bara samla på mig så mycket bilder som möjligt nu så jag har mycket att visa kunderna på castings. Det vill säga så måste jag ligga på alla fotografer jag kan hitta (och som är professionella givetvis) som en igel. Det är inte lätt att hitta professionella som kan göra det for free. Det gäller att ha mycket testplåtningar nu så jag får bilder som kan ge mig jobb, och som därmed ger mig fler och bättre bilder till mitt portfolio. Men jag har nu gjort det! Så till helgen blir det alltså inte Toscana utan plåtning hela lördagen utomhus. Är riktigt exalterad för det!

Annars hann jag träffa min lilla heta donna Miranda för lite chitchat och en runda på stan. Jävligt bra by the way att jag införskaffade mig en bikini idag då det står på en av castingsen som jag ska på imorgon att jag ska ta med bikini. Känns inte helt hundra att sätta på mig min burberry då.. haha!

Mama mia.. Fy vad jag var less pa detta plugg igar. For forsta gangen i mitt liv pluggade jag inte ett skvatt dagen innan ett prov. Jag madde sa pyton igar att safort jag tog upp bockerna forstod jag helt plotsligt inte nagonting. Saker som varit glasklara innan innebar nu endast en stor jakla forvirring. Panik fick jag! Eller rattare sagt, panik hade jag fatt i vanliga fall. Men jag la relativt lugnt och sansat (las: uppgivet) ner bockerna och fortsatte att gora ingenting pa facebook istallet. Imorse vaknade jag varje timme for att jag trodde att jag forsovit mig. Snacka om angestladdat.

Jag tanker inte saga att provet idag gick galant. Det var betydligt svarare an jag trodde att det skulle vara. Just nu kanns det som om jag lika garna kan fa underkant som nastan alla ratt. Jag har absolut ingen aning. Svarare blir det ocksa nu nar jag bara laser 2 lektioner om dagen istallet for 4, men ska anda gora exakt samma prov som de som laser 4 lektioner om dagen. De gar ju igenom nya saker pa lektionerna da jag inte ar dar. Men anda forvantas jag kunna det pa provet. Det komiska ar dock att vi som laser 2 lektioner om dagen ska fa ett annat prov pa de saker som vi gatt igenom. Men enligt min larare kan jag allt annat ocksa sa jag kan lika garna gora samma prov som de andra. Njaa jag ar inte sa saker pa det jag.. aterstar att se imorgon da jag far tillbaka provet.

Nu ska jag njuta av att provet ar over och det fantastiska vadret. Senare ska jag hem till Andrea pa vin och skitsnack innan det bar av mot cavalli!

Hej på er!

Ah vilken lång dag det är idag. Först var jag likt igår i skolan på tre lektioner. Egentligen skulle jag varit där till 15.00 idag (alltså 09.00 - 15.00 puuh!) Men eftersom jag hade appointment hos agenturen så kom min snälla killkompis och hämtade mig vid skolan runt kl 14 och skjutsade mig dit. Jag visade lite material, de tog mått och sedan var vi klara. De sa något som jag blev väldigt glad över, nämligen att jag inte behöver vara exklusiv med den här agenturen så jag får alltså jobba med andra också. Grymt!

Min snälla vän väntade på mig och skjutsade sedan hem mig direkt. Nu är jag hemma och mår riktigt pyton. Har inte hunnit skriva det men jag är dunderförkyld och dras med feber nu sedan 2 dagar tillbaka. Men det är så mycket roligt som händer nu så jag hinner liksom inte bli sjuk. Smällarna får jag istället ta här hemma då jag är kokhet som en kamin samtidigt som näsan & ögonen rinner och huvudet värker. Men, jag ska inte klaga. Det är nästan 30 grader varmt och värmebölja väntar i slutet av veckan då jag är leeedig. Wiie!

Men först: plugga plugga plugga! Imorgon har jag tenta i italienska och sedan väntar lite ledighet från skolan!!



Såhär ser jag ut idag!

Update: Yeey nu fick jag precis veta av en bokare jag känner att agenturen han jobbar för sett mina bilder och vill att jag ska komma dit på fredag. Först ville de att jag skulle komma imorgon, men då har jag ju tentan. So, friday it is! Då kanske förkylningen hunnit försvinna också.

Banala problem i vår vardag som ur en utomståendes ögon kan verka minimala, men för oss som upplever dessa känns livsavgörande - med en gnutta överdrift, tvingas vi gå igenom varesig man vill det eller ej kontinuerligt under vår livstid.

Men problemsituationer vi sätter oss i gång på gång, trots att man är fullt medveten om att man suttit i exakt samma båt förut, får min frustration att nå oanade höjder. Lär jag mig aldrig? Hur många gånger ska man behöva säga den meningen till sig själv innan man faktiskt lär sig? Men positiv jäkel som jag är, alltid ska jag i alla möjliga situationer se saker och ting från den ljusaste sidan av dem alla, kom jag ikväll underfund med något väldigt skönt såhär i min ensamhet.

Det positiva med de misstag man begår om igen och de problemsituationer man således satt sig i, för i alla fall minst andra gången, för med sig ett agerande av en klapp på axeln och de lugnande orden att det snart blir bättre - från oss själva! Meningen som våra nära och kära försöker med varje gång man av någon anledning känner sig nere, men som alltid känns lika långt borta. Men just i dessa fall, vet man ju faktiskt att det snart blir bättre. För man har ju klarat sig igenom dessa ångestblandade känslor förut.

Så, nästa gång vi når frustrationens klimax för att vi oturligt nog lyckats sätta oss i en jobbig situation vi redan suttit i en gång för mycket i livet, ska vi se det från den ljusa sidan och tänka att vi kommit ur skiten förut - och kan således göra det igen. Det enda vi behöver minnas är hur vi lyckades ställa oss upp förra gången, och vilka varningsklockor vi ska lyssna på i framtiden.

Är det något jag har lärt mig under min vistelse här i Milano so far, är det att det inte finns något som vi lär oss så bra av som våra egna misstag och fel. Och det, mina vänner, gäller inte bara i skolan.

Idag fyller min stolthet, mitt allt - min vackra mamma år. Jag önskar att jag hade kunnat vara med henne på hennes dag, men jag vet att hon har haft ett underbart firande med alla nära och kära omkring sig. Min mamma är min idol och min bästa vän. Faktum är att jag älskar henne mer än livet självt och det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Stort grattis på födelsedagen jordens absolut snällaste och mest fantastiska människa. Jag älskar dig.

Gahhhh! Har precis avslutat min skoldag och sitter nu och vantar pa mamma och pappa. Jag kokade sonder idag pa tunnelbanan pavag till skolan. Otaliga ganger nar jag akt tunnelbana pa morgonen och det ar smockat, har nagon acklig desperat italienare statt bakom mig och antinget juckat eller bara haft mage att ta sin hand rakt pa min rumpa - och tro att 1. ingen annan ser (vilket nagon alltid gor och ibland hinner lacka sonder innan jag gjort det) och 2. att jag ska tillata det alternativ inte marka det. Nu snackar vi inte snudda pa mina privata delar utan ta for sig mer eller mindre som om han lika garna skulle kunna vara min pojkvan.

Jag vet inte vad jag ska gora for jag star inte ut langre. Hadanefter blir det fan taxi till skolan for nu tanker jag inte utsatta mig for det har langre. Pa morgonen ocksa, nar man ar trott och bara vill fa en bra start pa dagen, ar jag som minst 'mottaglig' for sana idioter. (inte for att jag forvisso skulle vara mer mottaglig for sadant skit annars).

Men alla blickar och rop pa gatan kan man liksom stanga av, eller jag har blivit tvungen att lara mig att gora det. Man maste gora det har. Annars skulle jag akt hem efter en dag. Men nar folk tar det hela ett steg langre och borjar ta pa en far jag nog. Jag kanner mig smutsig och blir tveklost aggressiv av sadant respektlost agerande. For hur mycket Stockholm an borjar likna medelhavsstaderna gallande just sadant har respektlost beteende mot tjejer sa gar det inte att jamfora med vilken skit i alla fall skandinaviska tjejer far sta ut med har.

Och kom nu for fan inte och sag att vi blondiner far skylla oss sjalva. 1. Det spelar ingen jakla roll om man gar med kort klanning eller hoga klackar. Man behover inte vara billig eller det minsta villig for det, det ar jag personligen ett levande bevis for. 2. Aven pa morgnarna da jag ser ut som ett levande lik, har dubbla plagg pa mig for att det ofta ar kallt pa morgonen, ar det absolut ingen skillnad mot da jag ar festkladd en lordagkvall. Killar kladdar, ropar och ger precis lika manga slangpussar som innan utgang en lordag. Kill'em!

Nu ska jag lugna mig lite och mota mina foraldrar.

iiiiih att man kan sakna någon så mycket som jag saknat mami & papi! Nu ska jag åka till stationen och möta mina fina, så blir det långmiddag sen! På återseende kära ni!


Från igår.

Slänger iväg ett snabbt inlägg innan jag ska sova. Vi kom precis hem från en trevlig middag i mysiga Brera. Vi var på ett ställe jag varit en del på med min bror och italienska vänner. Idag blev jag dock lite besviken. Dock inte på maten. Den var i sedvanlig ordning utsökt. Däremot gjorde hovmästaren/servitören misstag då han först och främst knappt lyssnade på våra beställningar och var tvungen att komma tillbaka och fråga vad vi skulle dricka när vi redan beställt det en gång.

Sedan innan vi får in förrätterna kommer han med en flaska mousserande och vi frågar förvånat om det är vårt verkligen, eftersom vi bara beställt en flaska vatten såhär efter en helgs festande. Så log han bara, nickade och hällde upp till oss. Överraskade drack vi något glas, jag fick dock knappt ner någonting alls med min hals. Det var vatten för hela slanten som gällde.

Sedan ber vi att få in notan och ser då att ett par hundra plussats på. Alltså har han tagit betalt för flaskan som vi överhuvudtaget inte beställt. Ingen av oss var ett dugg sugna på att dricka alkohol efter den här helgen. Men det slutar inte här. Jag och mitt alltid lika heta temperament säger att vi givetvis inte ska betala för något som vi inte beställt och dessutom inte ens druckit något utav knappt. Hovmästaren/servitören som är så förbannat rädd om deras rykte vände sig till de övriga gästerna i närheten när han sa att han självklart stryker det från notan - och att det helt och hållet var hans fel.

Vi betalar för notan kontant och väntar på att få pengar tillbaka när han 15 minuter senare kommer bakom mig och viskar att han måste ta betalt för i alla fall 2 glas mousserande och att vi således inte får tillbaka växeln vi satt och väntade på. Nu handlade det inte om så mycket pengar så vi tackade för oss och gick därifrån rätt snabbt. Men hur oförskämt är det inte att göra så? Hade vi varit äldre hade han aldrig vågat göra så och jag kommer defintivit inte gå tillbaka dit igen. Och apropå ålder.. när vi gick därifrån kom han och gav mig en chokladbit som kompensation. En chokladbit! Ska jag börja få klistermärken efter tandläkarbesök nu också?