MANDY' la nostra vita

Hej pa er mina vanner!

Vad harligt att se att ni ar trogna och foljer mig har nere trots att uppdateringen inte direkt ar nagot att hurra for. Jag ar i alla fall sjuk nu i alla fall. Varktabletter och halstabletter som bedovar hela halsen ar min raddning. Varje natt vaknar jag av att jag kallsvettas som en jakla gris och bade halsen och ansiktet kanns totalt uppsvullet. Bihalorna ni vet.. fyfan :(

Det har blivit en del shopping har nere, men inte alls sa mycket som jag planerat. Positivt ar att jag aker hem med sa mycket pengar over, hur ofta hander det pa en skala? Samt det viktigatse, att jag sjalvklart prioriterat Michael. Men negativt ar att jag varken hittat en klanning att ha pa min fodelsedag och darmed inte heller skor som skulle matcha den. Jag far hitta en klanning i stockholm istallet,  det bir nog bra=)

Idag har vi legat i ett varmt bad och bara tagit det lugnt. Ikvall ska vi ut och ata. Mat har ar ju dagens hojdpunkt, passar mig alldeles utmarkt :) Sa trakigt att jag aker ifran min baby imorgon. Dessutom kanns det konstigt att min bror komer hit imorgon nar jag aker och ska bo ar i tre natter. De ska ga pa fotboll tillsammans, vad annars?  Men pa torsdag, efter endast 6 dagar, kommer han till mig eftersom att jag fyller ar pa lordag nasta vecka. Wiie!

Nu ska vi mysa vidare! Vi hors imorgon da jag aven aterkommer med bilder och shoppingbilder :) Puss!

Ifall jag ska beskriva min musikstil utan att använda ord som gamla klassiker skulle den här låten kunna fungera som en utmärkt sammanfattning för vad jag älskar för slags musik. Den här refrängen får hela min kropp att pirra och bli alldeles nostalgisk. Tjejer det här ska man lyssna på!

Jag tänker på Michael då jag hör den här låten.. min älskade italienare med allt vad det innebär.. (: hot hot..

Hej alla flickor.. och pojkar som envisas med att komma hit! (;

Jag har precis varit och dansat modernt och fått ut mig lite känslor via dans. Det absolut bästa sättet att få ge utlopp för känslor enligt mig. Ibland kan jag bli lite tårögd av min egen dans. Haha, förstå mig rätt nu tack! Det kan helt enkelt bli så känslomässigt att jag dansar som om ingen såg mig. Ett råd varenda dansare ska eftersträva att uppnå..

Nåväl. Jag ska gå och lägga mig nu. Blev väldigt inspirerad på dansen idag och satte på typisk musik som får fram den sanna dansglädjen i en dansare såfort jag kom hem. Jag har börjat koreografera ihop en liten kombination inför min och Tessies danslektion i skolan efter jul. Aou vad grymt det kommer att bli. Ännu bättre än förra gången, om det nu är möjligt..

Dags för sängen. Puss!

Hejsan! Efter att nätt och jämt fått ner en svettig hamburgare från Max som säkerligen legat bra mycket längre än vad reglerna tillåter har jag bestämt mig för att det får bli startskottet till min minskning av snabbmat. Jag äter inte mycket godis längre, varför vet jag inte riktigt, jag är helt enkelt inte sugen på det. Kanske har jag vid det här skedet i livet ätit min dos av godis redan som de flesta människor äter under en hel livstid? Låter faktiskt rätt sannolikt. I alla fall har jag nu (äntligen säger mina föräldrar) kommit till insikt med att jag måste dra ner på all snabbmat.

I jämförelse med majoritetens ungdomar äter jag nog väldigt lite snabbmat. Men varför ska man jämföra sig med de värsta? Det finns människor som ytterst, ytterst sällan skulle äta ett mål på mc donalds och de människorna beundrar jag. I alla fall, Max svek mig idag, och Mc donalds sviker mig 50 % av alla de gånger jag äter där. Dags att slå näven i bordet och låta dem gå miste om en av deras trevliga gäster som alltid klagar om att maten legat för länge alternativt inte är helt varm. Frågan är vems förlust det egentligen är?

Imorse funderade jag på om jag skulle unna mig att läsa slutet på Werthers lidanden här hemma istället för i skolan. Svenskalektionen skulle nämligen endast ägnas åt att läsa ut boken, alternativt börja läsa boken, hur man nu valt att prioritera alla våra miljoner inlämningar och presentationer. Personligen kände jag att boken var värd att avslutas hemma där jag harmoniskt kan luta mig tillbaka i soffan och läsa varje ord som om det vore det sista. Rösten inom mig sade dock, givetvis, att det är bäst att gå till lektionen i alla fall, kanske skulle jag vara den lyckligt lottade till ett samtal om min robinsonad som jag lämnade in för X antal veckor sedan. Och visst var jag det!

Efter ett antal dispyter i ettan med en svenskalärare som jag inte ens önskar min värsta fiende, har jag föga tilltro till svenskalärare under lag. Hon ogillade i stort sett allt i mitt sätt att skriva vilket fick mitt annars så omtyckta ämne att driva mig till vansinne. Detta slutade med ett orättvist VG i Svenska A, vilket har givit mig mer än en sömnlös natt. För att se det hela positivt: jag får ett enkelt ämne att tenta upp!

Idag har jag lärt mig att det faktiskt finns bra svenskalärare också. Och inte bara bra, utan fullkomligt underbara dessutom. Jag har hört en del skräckhistorier om min nuvarande svenskalärare. Absolut inget negativt som kan kopplas till hennes person, en omöjlig och ack så orättvis åsikt skulle jag i sådana fall vilja kalla det. Men jag har hört att hon rättar så att man verkligen ser att hon har rättat, milt förklarat. Kommentarer överallt, förslag till bättre ordval, kommatecken och punkter hit och dit. Detta var dock inget som jag fick erfara, utan i ungefär 20 minuter fick jag njuta av lovord som avlöste varandra. Åter igen har jag hopp om svenskans lärare och framför allt har jag fått mitt intresse för att skriva tillbaka.

Och för er som undrar, jag läste på i boken i skolan, men jag stoppade mig själv då jag hade två sidor kvar av boken och skrev lite anteckningar resten av lektionen. Nu ska jag lugnt luta mig tillbaka i soffan och ta in Werthers sista ord i samband med att jag tar farväl av kärlekens man.

  Hello bloggen!
Jag sitter och pluggar tyska för fullt. Det går lite segt, det känns
som att jag kan det mesta redan. Men det är en farlig känsla. Imorgon på provet vill jag inte få känslan av att jag hade kunnat plugga mer.

  Anyway, det är snart dags att åka till dansen. Jag tänker dock inte delta då smärtorna i mitt stackars knä inte har försvunnit. Pappa som är kunnig inom området säger att jag kan träna i alla fall, det är inte alls farligt. Men jag hatar att gå på träningen och inte kunna ge allt. Dessutom vill jag inte få mer ont vilket givetvis är risken.

   Positivt är att jag i smyg ska ta med lite tyskapapper som jag kan titta på då tjejernas À la seconde och Develope´ på baletten blir som sömnmedel för en åskådare som mig. Jag hatar att titta på då andra dansar. Jag får myror i hela kroppen och vill bara upp och dansa själv. Men idag kan jag inte :(

    Nåja, jag ska kila förbi någon affär och köpa läkerol giants innan. Alltid något. Det gäller att glädjas över det lilla eller vad säger ni mina trogna läsare? =)

Ta hand om er denna söndagkväll så hörs vi när jag kommer hem igen.

Yours truly,

Hej alla mina älsklingar!

Visst är det härligt att den glada Amanda är tillbaka igen? :) Jag märkte mer än någonsin, under min depp-period, att mina nära och kära inte är vana att se mig så nere. Jag gör alltid det mesta med ett leende på läpparna och uppskattar även det minsta i livet. Det var jobbigt även för mig att se så negativt på allt, usch vad energikrävande det är dessutom! Nej, att ständigt gå runt med ett upp-och-ner-vänt U på läpparna är inte alls min grej.

Vet ni vad jag gör nu? Jag bakar kanelbullar! Just nu väntar jag på att de ska jäsa klart och därefter ska jag pensla på ägg och sätta på pärlsocker. Sedan kommer det att lukta nybakade bullar i hela lägenheten. Mums! Jag har redan förvarnat pappa att jag förmodligen inte kommer att äta någon riktig middag ikväll, i alla fall inte förrän senare. Det blir kanelbullar istället. Inte mig emot! :)

Så fort bullarna är klara ska jag sätta mig med tända ljus och ett fat med bullar och ett glas cola och läsa Goethe och svara på frågorna successivt. Jag tänkte komma halvvägs idag, gör jag det kommer jag vara väldigt nöjd efteråt. Imorgon ska det endast pluggas naturkunskap och framför allt tyska , har prov på måndag.

Jag tänkte avsluta inlägget med slutsatsen jag har dragit från den senaste tiden. Livet blir så mycket enklare med ett leende på läpparna. Det är inte alltid det går, man måste tillåta sig själv att bara vara allmänt nere ibland, även om det inte är på grund av något speciellt. Men känslan man får då man mår bra igen och ser på livet ur en ny synvinkel slår det mesta. Då den här klumpen försvinner och får kroppen att kännas 10 kg lättare, då har man anledning att le igen.

Hej folket!

Jag sitter här och äter klementiner, tror att jag äter i genomsnitt tre klementiner varje dag. De är så goda såhär års! Snart ska jag äta lunch och därefter ta en promenad ner till stallet för att rida på min prinsessa Linnea. Att vakna upp till sånt här underbart väder gör mig på jättebra humör!

Jag har tvingats komma underfund med ett det inte blir en speciellt rolig helg den här helgen. Det blir nämligen plugg både idag och imorgon. Dock ska jag försöka göra det lite mysigare med att mami har bulldeg klart tills jag kommer hem från stallet så då ska det äntligen bakas bullar! Om ni har tur ska jag ta en himla massa bilder, bara för er skull. :)

Jag känner att det är dags för nya bilder till bloggen. Men bara så att ni vet: jag åker till Milano på måndag om en vecka, då kommer jag ha med mig alla mina nya kläder (min höstkappa, skor et cetera) som jag kommer ta en massa bilder på då jag har på mig det. Bilder kommer även tas på all min nya shopping och det lovar jag er. Tills vidare kommer det dock att läggas upp en hel del sommarbilder, som de flesta av er redan har sett. Men jag saknar verkligen sommaren och jag blir glad av att se dessa härliga bilder. Och blir jag glad, så tror jag att ni också blir det. Och det vill jag ju! Men som skrivet ovan, på höstlovet kommer det att tas nya höstbilder och därmed kommer jag njuta till fullo av en årstid som tillsammans med vintern är den mysigaste.

Ser ni förresten Michael i bakgrunden till höger på bilden. My babyboy!

Sedan har jag fått så pass mycket nya läsare vilket är jätteroligt, och vad passar inte bättre då om att visa lite gamla favoriter tills nya kommer. Sedan tycker jag också att det är jätteroligt att höra att många av er går tillbaka och läser bloggen från början. Jag brukar också göra det, till viss mån, men blir riktigt generad då jag läser allt för gamla inlägg. Jag låter inte direkt som den vassaste alla gånger, men det var på den tiden då man skulle vara den lilla blondinen som blir charmig genom att fördumma sig själv. Gör aldrig, aldrig det misstaget. Att vara begåvad är en gåva som man ska ta vara på, inte slänga bort. Kom ihåg det mina söta.

Jag börjar känna en stark längtad efter att åka till något varmt land med Michael på jullovet.. Visserligen har vi pratat om att åka till Egypten på våren, och Paris nu på jullovet, vilket inte låter helt fel. Men jag saknar värmen, vill leka med min pojkvän i ett varmt hav med turkost vatten och sola och bli brun. Jag vill!

När man talar om trollen, nu är han hemma igen. Dags att prata med honom innan jag somnar.
Puss!

Jag måste faktiskt ändra mig lite angående Idol. Om sanningen ska fram har jag haft tre favoriter sedan Idol startade.

1. Lars
2. Anna
3. Johan

Faktum är att Lars fick mig att gråta som ett litet barn då han sjöng sin egna låt på audition. Anna behöver jag väl inte ens säga något om? Och Johan är så cool och charmig att jag skulle älska honom hur dåligt han än sjunger. Men trots att Idol höll en högre nivå idag så tycker jag fortfarande att det är alldeles för många som verkligen inte håller måttet.

För övrigt har något gått jäkligt fel då jag ägnar ett helt inlägg åt ett TVprogram. Jaja, jag kände att jag var lite hård mot sångfåglarna i föregående inlägg.

Jag har bestämt att det förmodligen inte alls blir något plugg ikväll. Jag ska ta tag i allt imorgon och på söndag istället för ikväll orkar jag inte. Istället ligger jag i soffan med filtar och tittar på den roliga filmen Freaky Friday där bland annat Lindsay Lohan är med. En rolig film som jag dock sett förut. Jag väntar också på att min pojkvän ska komma hem och ringa mig så att jag får förklara för honom hur mycket jag älskar honom. Ikväll känner jag det mer än någonsin.

Imorgon firar vi tre månader. Jag och min baby!

Hemma igen, efter en lektion om judendomen, en handledarlektion i historia B, en lab om silverputs + presentation samt en svenskapresentation om Samuel Coleridge. Jag har precis ätit ett redigt mellanmål så att jag inte somnar på hästen. Om drygt 40 minuter ska jag nämligen ta mig ner till stallet för en ridlektion.

För övrigt har jag precis fått min lönespecifikation vilket alltid är trevligt. Det känns fortfarande lite ovant må jag säga, men det är väl ändå brev likt dessa som är fördelarna med att växa upp och bli allt mer självständig. :)

Nu ska jag lägga mig ner och vila en liten stund innan jag måste knata ner till stallet. För säkerhets skull får jag ställa alarmet på mobilen ifall jag somnar. Sedan får jag även passa på att be om ursäkt för ett torrt inlägg. Ni vet hur det blir ibland.

Ta hand om er så länge, alla fina människor där ute, så hörs vi när jag kommer hem!

Godnatt allihopa, nu orkar jag inte vara vaken en minut till. Jag har pluggat färdigt inför imorgon och kan nu äntligen sussa med gott samvete. Jag har dessutom sovmorgon imorgon eftersom att jag inte har mågot prov på test hour, alltså blir det många timmars sömn inatt. Härligt!

Jag har kikat runt litegrann på facebook under tiden jag har pluggat, vilkett var nödvändigt för att överhuvudtaget kunna hålla ögonen öppna. Jag besökte lite gamla vänner som jag säkerligen inte har träffat på ett antal år, varav ett par nu har kommit ut ur garderoben och stolt visar upp sin respektive. Jag är varken för eller emot homosexualitet. Det enda jag anser är att alla har rätt att vara den de är samt ge utlopp för sin kärlek och allt vad det kan vara. Provokativa handlingar gentemot heterosexuella har jag dock aldrig förstått mig på. Man kan inte få något att accepteras genom att försöka dumförklara dess alternativ. I alla fall tycker jag att det är enormt starkt att "komma ut" med sin homosexualitet. All cred åt dem.

Det var väl allt för idag. Sov så sött, det ska jag göra. :)

Minsta lilla kraftansträngning får klumpen i magen att bli allt större. I vanliga fall brukar jag ha väldigt svårt för att gråta, men nu är tårarna nära vad jag än gör. Jag är rädd att detta ska visas på dansen idag. Ifall jag inte orkar prestera maximalt och därmed får en hackande tränare på mig som hör och häpna har mer perfektionistiska drag än jag själv så kommer jag inte kunna stå där med ett falskt leende på läpparna längre. I den sekunden kommer min stenhårda fasad att bryta samman.

Helst av allt skulle jag vilja lägga mig i sängen och sova. Men tanken på allt jag har att ta tag i gör att jag inte skulle finna någon ro ens för en minut. Därför får jag längtan av att bara gå ut och springa, springa tills känslan av kroppslig utmattning dominerar över min mentala utmattning.

Jag har inte hunnit äta middag idag. Tanken var att jag för en gångs skull skulle ta tag i matlagningen på egen hand då min mamma äntligen unnar sig en långhelg på Varbergs spahotell och som skrivet i föregående inlägg är min pappa på flygplatsen med Michael. Lyckligtvis, vilket är fel ord att använda, men faktum är att det blev min räddning idag, har jag mina måltidersbars som jag kan äta. Som ni vet köpte jag dem för att äta dem utöver mina riktiga måltider. Men för en dag kommer jag alltså att vara en av alla de som endast lever på dessa dag ut och dag in. Om jag kommer att klara mig på det? Inte en chans.

TJOHO! Provet är över och jag är så lättad. All tyngd som har legat på mina axlar de senaste dagarna är som bortblåst och jag känner på mig att det gick riktigt bra. Mitt skrivande gick i ett och jag lyckades skriva maximala antalet ord på båda mvgfrågorna. Det känns bra. Det innebär att jag har fått med det mesta av allt jag kan, vilket alltid är skönt.

Absolut skönast var det att komma hem nu och se alla miljoner (nej, det är dessvärre ingen överdrift) stenciler som ligger bokstavligt talat utspridda i hela lägenheten. Var det inte VRG som skulle arbeta miljövänligt? Nåja, att få lägga ihop alla papper i en enda stor bunt - där jag skiter blanka fan i ordningen, ska bli så så så skönt !! Jag hade velat skriva att jag skulle slänga alla papper, men i skrivande stund kom jag på att mina erfarenheter har lärt mig att jag kommer att behöva dem igen.

Nu ska jag sova, städa(!), plugga, duscha samt göra mig iordning för min pojkvän som kommer hit ikväll. Vi träffas exakt varannan vecka nu och det tycker jag är grymt bra för att vara ett distansförhållande. Jag mår inte alls dåligt över det på några sätt. Jag satt precis och funderade på vad jag ska ha på mig ikväll.. men i och med att jag fick ett sms av honom imorse där han skrev att han förväntar sig att jag har på mig en liten pyjamas som jag köpte i Milano så lär jag få byta om till den så fort vi kommer hem från flygplatsen. Jag har inte lagt upp någon bild på den än, men tänkte ta lite bilder i eftermiddag om jag hinner då jag sätter på mig den. Designern har verkligen lyckats kombinera sex med oskuldsfullt och flickigt på ett väldigt skickligt sätt. En pyjamas i min.. och Michaels.. smak helt enkelt! =)

Dagen innan prov har man inte mycket att hurra för alltså. Jag tog i alla fall en paus och gick ner till stallet för att rida, men nu är jag hemma igen. Jag har fått en riktigt dålig vana, nämligen att jag dagen innan prov känner att jag har glömt bort allting vilket inom kort urartas till en panikångestattack som heter duga. Givetvis har det aldrig stämt hittills, men jag hatar den här känslan av att jag borde ha pluggat mer igår och att jag aldrig skulle ha tagit den där extra sovmorgonen eller powernapen.

Jag stör mig något otroligt mycket på när jag själv samt människor omkring mig gråter över spilld mjölk (möjligtvis är det för att jag är medveten om hur ofta jag själv gör det.) Men frågan man bör ställa sig är: Vad kan jag göra idag åt att jag inte pluggade så mycket som jag velat igår? Svaret är ingenting mer än att göra det bästa av situationen idag. Men spola tillbaka tiden kan jag inte göra.

Michael, om du läser det här: Förlåt för att jag har varit en flickvän under all kritik idag. Jag blir tamejfan en helt annan person då jag är stressad. Ingen man vill tampas med där inte. Jag ska unna mig så gott som en helt pluggfri helg med min baby från och med imorgon natt. Var det någon som sa att jag har prov i tyska på måndag?

Och för er som höjer på ögonbrynen, min pojkvän brukar ibland gå in här och översätta texterna på google translate (därav den lilla texten till honom på svenska), är det inte gulligt? :)

Kramar från bitterheten personifierad! Idag i alla fall.. suck!

Godnatt på er alla läsare! Meningen var att jag skulle lägga upp lite bilder såhär innan läggdags, men någon verkar ha porrsurfat på min dator i och med att den har blivit så långsam. Jag vet dock inte riktigt vem jag ska anklaga då det endast är jag som använder den och mina bröder inte längre bor hemma. Mer troligt är dock att alla miljoner bilder gör den långsam. Det låter i varje fall bättre att skylla på det, eller vad säger ni? Skämt å sido.

Det ska bli riktigt ljuvligt att gå och lägga mig ikväll väl medveten om att jag har sovmorgon imorgon. Det mesta fick jag även gjort på min religionläxa som ska vara inlämnad imorgon. Men då ögonen går i kors av utmattning brukar jag ta det som ett varnande tecken att det är dags att nanna, som Jonathan så sött brukar säga minns jag. Därför gör jag klart resten imorgon.

Nu ska jag drömma om min prins.

/Amanda.

Hej på er!

Dagen idag fick inte världens bästa start, så att säga. Liksom jag förfarade var allt jag skrev igår på mitt historiearbete förgäves. Det var som jag trodde för bra för att vara sant. Allt gick alldeles för smidigt. Efter att ha blivit bemött på ett sätt som inte är godtagbart på en skola så kände jag mig både arg och besviken. Att jag sedan knappt fick någon lunch i mig, och att den lilla lunch jag väl fick i mig bokstavligt talat kastades i mig gjorde att jag inte alls var sugen att gå på idrotten. Och att det sedan visade sig vara beeptest, styrketest samt vighetstest fick mig att få känslan av att graven hade varit ett bättre alternativ.

Mot alla odds tog jag mig i kragen och tog bussen till Frescati. Väl sittandes på bussen suckade och gnällde jag över hur förbannat korkat det är att ha ett beeptest såhär tidigt på en termin. Vem är tränad och har något att visa upp nu? Såhär i efterhand förstår jag dock lärarnas tankegång. De vill se en förbättring i våra prestationer och därav gör vi dessa test i början av läsåret samt i slutet. En struktur som endast gynnar oss elever i det långa loppet.

Nu till det bästa av allt. Trots att jag gnällt över att min kondition i dagsläget snarare hör hemma hos en gammal kärring än hos en fullt frisk tonåring som faktiskt tränar i stort sett varje dag, kom jag tvåa på beeptestet i en grupp på ca 30 elever. Vad man inte får glömma bort då man är en gammal träningsnarkoman, trots att det känns som att jag precis har kommit igång med terminens träning, är att min grundkondition är högre än vad jag tror. När jag känner mig otränad är jag i själva verket mer tränad än många som är i full gång med sin träning, men kanske inte har tränat så länge som jag har gjort. Detta är en oerhört positiv sak för oss som har givit våra liv åt träningen de senaste åren. Med en liten överdrift.

Sedan kom styrketesten och där fick jag resultat över det bästa på både arm- och magstyrkan. Min mening är inte att skryta nu, det måste ni förstå, utan jag försöker skriva detta så objektivt som möjligt och endast försöka förmedla min känsla av hur stolt jag faktiskt är över mig själv. Vigtestet gick givetvis också bra. Vi dansare vet hur mycket möda vi lägger ner varje dag för att få upp de där jäkla benen dit våra tränare vill ha dem.

Jag är så otroligt glad och tacksam över att jag tog mig i kragen och gjorde mitt absolut bästa på idrotten idag. Det blev utan tvekan min helgs räddning. Tjejerna som jag sprang inför på beeptestet var så himla gulliga då de skrek och peppade mig. Det gav mig krafter att fortsätta, utan tvekan. Idag har jag fått mina resultat tack vare min vilja. Jag sprang beeptestet på vilja, och jag gjorde även styrkan på vilja idag. Bara du vill något så kan du också komma dit. Det är jag ett levande exempel på.

... och kameran älskar mig?