Gör om, gör rätt!
Banala problem i vår vardag som ur en utomståendes ögon kan verka minimala, men för oss som upplever dessa känns livsavgörande - med en gnutta överdrift, tvingas vi gå igenom varesig man vill det eller ej kontinuerligt under vår livstid.
Men problemsituationer vi sätter oss i gång på gång, trots att man är fullt medveten om att man suttit i exakt samma båt förut, får min frustration att nå oanade höjder. Lär jag mig aldrig? Hur många gånger ska man behöva säga den meningen till sig själv innan man faktiskt lär sig? Men positiv jäkel som jag är, alltid ska jag i alla möjliga situationer se saker och ting från den ljusaste sidan av dem alla, kom jag ikväll underfund med något väldigt skönt såhär i min ensamhet.
Det positiva med de misstag man begår om igen och de problemsituationer man således satt sig i, för i alla fall minst andra gången, för med sig ett agerande av en klapp på axeln och de lugnande orden att det snart blir bättre - från oss själva! Meningen som våra nära och kära försöker med varje gång man av någon anledning känner sig nere, men som alltid känns lika långt borta. Men just i dessa fall, vet man ju faktiskt att det snart blir bättre. För man har ju klarat sig igenom dessa ångestblandade känslor förut.
Så, nästa gång vi når frustrationens klimax för att vi oturligt nog lyckats sätta oss i en jobbig situation vi redan suttit i en gång för mycket i livet, ska vi se det från den ljusa sidan och tänka att vi kommit ur skiten förut - och kan således göra det igen. Det enda vi behöver minnas är hur vi lyckades ställa oss upp förra gången, och vilka varningsklockor vi ska lyssna på i framtiden.
Är det något jag har lärt mig under min vistelse här i Milano so far, är det att det inte finns något som vi lär oss så bra av som våra egna misstag och fel. Och det, mina vänner, gäller inte bara i skolan.
