MANDY' la nostra vita

Igar gick jag pa stan ensam, shoppade lite, men framfor allt sog in den sista Milanoluften (som formodligen sabbat mina lungor for all framtid, men det har det varit vart). Eros Ramazzotti i oronen och en enormt emotionell Amanda. Det kanns tomt och ledsamt att lamna mitt andra hem inatt. Men jag vet att om saknaden blir for stor flyttar jag tillbaka. Annars kommer jag garanterat komma ner nagon manad i taget for kara future (min agentur).

Jag ar sa otroligt tacksam for min tid har. Allt jag har gjort, varit med om och klarat av. Jag kunde inte vara mer tacksam idag. Anda sedan barnsben da folk fragat vad jag vill gora da jag slutat skolan har jag sagt "Milano Milano ska jag bo i en tid". Vad jag sedan velat gora dar har inte varit lika viktigt. Bara jag fick komma dit under en langre tid. Liksom alla mina drommar jag har, uppfylldes denna, enbart tack vare mig sjalv. Ingen i min omgivning ville att jag skulle aka. Tidvis blev jag nast intill motarbetad. Men alla som kanner mig, ar idag lika lyckliga som jag ar for att jag sket i allt och alla och akte. Aldrig har jag alskat livet sahar mycket.

Idag vantar packning och lite skonhetsfix da jag vill vara fin nu pa sommarens sista lilla karleksresa. Jag forbannar for ovrigt mig sjalv litegrann. Har inte haft nagra internettimmar kvar pa min dator (och internetbutikerna ar stangda), sa letar jag febrilt efter nagot internetpoint for att skriva ut mina boardingcards, tror ni inte jag ser att jag har ett internetpoint i porten bredvid min dar det kostar sa gott som ingenting per timme att ga online. Det ser jag min sista dag har. Bra Amanda!

Nej nu ska jag ut i solen och forsoka att inte grata ner mig sjalv idag ocksa, skamt asido. Det gor ont att lamna och ga vidare. Men jag kan inte vanta langre pa att se vad hosten har att erbjuda. Jag har trots allt manga drommar det ar dags att ta tag i. Milano var bara borjan.






Mer bilder fran vackra, vackra Sardinien kommer.

Angaende alla era fina, stottande och kloka kommentarer. Tusen, tusen tack for att ni tar er tid att dela med er av era kloka tankar och rad. Ni ar helt fantastiska.

Gårdagen var som sagt grym. Jag har legat helt deckad hela dagen idag. Sovit, vilat och varit lite halv-vaken om vartannat. Sov bort 35 grader och strålande sol. Men men, det var det faktiskt värt. Igår var en sådan kväll som jag inte ville skulle ta slut. Jag har börjat umgås med ett stort brasilianskt gäng och tjejerna är helt fantastiska. Sådana livsnjutare och så otroligt ödmjuka. Underbart!

Så idag då. Jag har legat som en zombie hela dagen och inte ens förmått mig att svara då det ringt. Men så vid sjutiden började det ringa från gänget jag var ute med igår och hur otroligt det än var, med tanke på mitt tillstånd, gick jag med på en aperitivo för att inte låta hela dagen gå till spillo. I början kunde jag inte ens titta på alkohol utan kände bara hur det vände sig i magen. Men vem tror ni inte satte igång ett shotrace en timme senare? Nåja, jag mår prima nu i alla fall och kände att jag kunde unna mig en tvådagars då jag dricker så sällan.

Just nu njuter jag av Milano som när det är som bäst. Jag åkte tillsammans med några killkompisar och brasilianska tjejer till en stor pool mitt i Milano idag där vi njöt av den stekande eftermiddagssolen. Därefter blev det aperitivo och nu blev jag precis hemskjutsad för att göra mig iordning och sedan väntar utgång!

Det var länge sedan jag gick ut i Milano nu så det ska bli helt sjukt roligt. Länge sedan jag var så taggad. Att jag går ut med de skönaste killarna också (de jag var i Milano Marittima med) gör allt ännu roligare. Gah, vad bra detta kommer bli!

Jag tar med mig kameran så lägger jag upp bilderna imorgon. Nu måste jag hoppa in i duschen. Jag älskar Milano!! Puss på er.



Fick en kommentar där en läsare frågade hur länge jag varit här nu. Svaret på det är 5 månader. Och de har varit de bästa månaderna i mitt liv. Tveklöst.

Nu väntar en riktigt tråkig helg då mina underbara, fantastiska och världens bästa föräldrar åkte för en stund sedan. Det var länge sedan jag kände denna sveda i halsen av att verkligen kämpa för att hålla inne tårar så att det gör ont. Inte kan jag stå och gråta vid tågstationen då vi trots allt ses den 26e igen.. Vi har varit ifrån varanda i 2-3 månader i omgångar i samband med min Milanoflytt så en knapp månad ska nog gå bra.

Jag skrev precis en status på facebook att jag känner mig så ensam här nu, lite medkänsla ville jag ju ha haha, och det resulterade i att mina fina vänner som visade sig är kvar här denna helg ringde på löpande band så kanske rycker jag upp mig och går ut en sväng ikväll i alla fall. Det eller sova riktigt tidigt. Vet faktiskt inte vad som lockar mest om jag ska vara ärlig.

Hur som helst har semestern med mina föräldrar här i Italien varit underbar. Det finns verkligen inga på denna jord som jag har så roligt med som mamma och pappa. Gardasjön var också den vacker som en saga. Bilder kommer.

Nu börjar jag för övrigt känna en längtan efter Stockholm och Sverige. Varje dag får jag fina hälsningar hemifrån från vänner, bekanta och andra bekantskaper som hälsar att de längtar tills jag kommer hem. Det värmer verkligen. Jag älskar Italien och Milano men jag behöver en rejäl dos av Sverige nu känner jag. Kommer bli perfekt att få komma hem ett tag.

Bjuder på lite bilder från vackra Gardasjön..

Efter många om och men blir jag just i detta nu upphämtad av några killkompisar för att sticka till St tropez över helgen. Jag äter ju fortfarande antibiotika, men jag tror inte jag blir bättre av att ligga ensam en helg i en lägenhet som håller 35 grader (jag skojar inte) .. jag har vidare ingen mat hemma och vi alla vet att jag inte är den som ställer mig och lagar nyttig sådan heller. Jag tror att havet och god mat kan vara bra för mig ett par dagar. Vi ses på söndag. Tar givetvis med mig kameran! Puss

Nu bjuder jag på andra delen bilder från lovely Milano Marittima. Det var verkligen en sjukt lyckad helg på alla sätt och vis. Ett grymt gäng var vi där. Ni som ska till Visby v 29, visst är det ändå lite visbyfeeling på bilderna i slutet? I think so!






































Dags för sista badet innan hemgång, missss it..

Jag ar sa glad! Ikvall har det bokats flygbiljetter som far mig att skutta av gladje. Viktigaste datumet av allt just nu:

Jag later dessa fantastiska bilder tala for sig sjalva. Det ar fran forsta dagen i Milano Marittima. Bilder fran hotellet, festandet pa dagen, middagen, utgang samt bilder fran da vi var ett gang som gick till stranden innan laggdags for att se solen ga upp. Fantastiskt!








































Sista bilden ar tagen pa stranden innan laggdags. Solen har gatt upp och klockan var runt 7. Laaaang natt ute med andra ord..

Shit shit shit.. Ibland undrar jag verkligen vad jag gjort for att fortjana sa fina manniskor i min omgivning. En valdigt ny killkomois har nere, Diogo fran Brasilien, var har igar med spray for min hals och lite andra grejer fran apoteket som han tyckte att jag behovde. Idag nar han fick veta att jag var annu varre kommer han plotsligt hit, ringer nar han ar utanfor, och har med sig precis den antibiotika jag behover som hans doktorvan skrivit ut at honom. Inte nog med det kopte han med sig varma soppor som han statt och lagat till mig. Nu gick han precis for att kopa mer soppor som jag kan ha hemma samt yoghurt till min mage da anitibiotikan ar valdigt stark. Han forvantar sig verkligen ingenting tillbaka, hur garna jag an skulle vilja ge honom pengar for penicillinet och maten. Han ar fantastisk och jag ar rord. 

Jag blir bara varre och maste till sjukhuset anda nu. Jag maste fa antibiotikan jag fick sist som hjalpte pa en gang. Det skrammer mig verkligen att inte ens fa ner en tugga iskall glass. Jag bara grater hela tiden for att det gor sa ont. Jag har flera ganger sagt att jag haft halsfluss nar jag haft ont i halsen, men fyfan vad medveten jag ar om att detta ar forsta gangen jag har halsfluss. Denna smarta liknar inte nagot annat just nu. Forstar ni att jag inte ens kan dricka vatten? Har nagon av er varit med om detta? Kan det bli sahar av air condition bara som jag visserligen ar javligt kanslig mot? Aldrig igen. Denna smarta onskar jag inte ens min varsta fiende. 

... Eller ja, egentligen kom vi ju tillbaka igår. Helgen var sjuk och roligaste på jag vet inte hur länge. Gänget jag åkte med var helt makalösa och jag ville verkligen inte tllbaka till Milano. Därför stannade vi i alla fall en dag längre än planerat.

Den starka aircondition i bilen påväg hem har dock inte helt otippat gjort mig sådär dundersjuk som jag var för en månad sedan på grund av samma anledning. Jag är verkligen überkänslig för minsta lilla aircondition under en längre tid.

Jag har ingen ork alls till att vara inne på datorn, än mindre blogga. Så alla bilder kommer såfort jag känner mig bättre. Nu ska jag försöka vila lite med svetten rinnandes över precis hela kroppen.

Gud, hör du mig?! Jag. Vill. Ha. Kyla. (Snälla hata mig inte, men Milano med sina 40 grader utan vatten, vindar och bara smog är ett helvete. Ni måste tro mig.)



Milano Marittima (ligger nära Bologna, alltså inte Milano som man kan tro av namnet att döma) var en dröm!
 

Ar det inte typiskt.. Jag stannade till slut hemma igar efter ett intensivpass pa gymmet och medveten om att jag skulle behova ga upp tidigt idag da vi ska aka ivag ett stort gang till Milano Marittima for sol, bad, yacht och ikvall party. Men som alltid for mig da jag stannar hemma for att sova tidigt, gar jag och lagger mig annu senare an da jag skulle gatt ut. Hur som helst, ska bli fantastiskt skont att antligen kunna njuta lite av varmen ocksa.  

Gahh jag har lite smatt panik for tillfallet. Det ar 40 graders varme i Milano och ingen vill vara kvar har. Sa fort man far chansen att sticka till havet tar man den pa en tiondels sekund. Aldrig har jag saknat kyla sa mycket. 

Hej!

Slänger iväg ett inlägg innan jag hoppar i säng. Kom precis hem från Cavalli där det var som vanligt. Vi dansade och hade kul, men inget extraordinärt. Gårdagen däremot.. Därför en viss ung dam inte bloggat idag. Jag har varit ett vrak. Gick visserligen ändå på mina castings. Brava Amanda!

Allt för många dagar har det blivit att jag gjort andra saker istället för at köa utanför casting efter casting med 100 andra modeller.. Men jag är inte ensam. På varje casting är det just hundratals modeller och alla klagar om hur det inte finns några jobb men alldeles för mycket modeller (alla kommer hit nu under sommaren när de har sina sommarlov..pfft!) vilket resulterar i att många väljer att åka hem och komma tillbaka i september istället. Kanske nu man ska satsa sista veckorna på säsongen alltså.

Hur som helst var gårdagen crazy. Hittar inget annat ord än att beskriva den med. På ett positivt sätt. Jag hade riktigt roligt och trots dagens bakisstadie var det värt det. Kvällen ikväll bjöd istället på en riktigt otrevlig händelse då en av modellerna förmodligen blev matförgiftad och inte hann till toaletten förrän både hon och en massa annat (jag vet inte riktigt från vilken kroppsdel det kom ifrån om jag ska vara ärlig) låg utspritt över hela golvet. Vidrigaste jag kanhända någonsin sett. Var självklart otroligt synd om tjejen.. Vi vet fortfarande inte vad som orskade detta.

Nej nu ska jag sussa. Imorgon ska jag ligga och steka vid en pool hela dagen. Yeeeha nu skiter jag i dessa regler om att inte vara för solbränd hit och dit, utan nu vet ni vem som kommer vara brunast i stan inom kort! Njaaa, inte riktigt.. jag tycker verkligen inte att det är fint att vara för brun längre då hyn lätt ser väldigt gammal ut. Fräschare med lite gyllenbrun bränna bara. Nu: SOVA! Godnatt.

Tanka sig att endast en liten mening fran ratt person vid ratt tillfalle kan fa det att bubbla sa mycket i en kropp. Det ar laskigt att ge en annan manniska sadan makt over en, men samtidigt spannande och det ger onekligen livet en extra krydda. Orden jag tror att varje tjej vill hora fran den man tycker om kan vanda vilken skitdag som helst. Damn it vad jag hoppas att det inte drojer lange forran det blir verklighet.

Hemma fran castingen! Detta var en annorlunda casting av flera olika anledningar. Forst och framst forstod jag detta pa grund av min bokares satt att skriva pa castingmailet:

DIFFERENT EDITORIAL AND CATALOG GO THERE BEAUTIFULL WITH GOOD ATTITUDE

***

Inte nog med det sa mottes jag av denna skylt val pa plats:

CIPRIANI CASTING from 4.pm to 6.pm

Traningsnarkoman som jag ar trotsade jag an en gang den 40-gradiga varmen och begav mig till gymmet. Jag blir alltid radd for mig sjalv nar jag tranar. Da jag borde lagga av, dra ner pa hastigheten (pa rullbandet exempelvis) sa ska jag alltid testa mig sjalv - lagga pa fler minuter och hogre hastighet. Ar jag inte slutkord efterat kanner jag mig vardelos. Det ar sa sjukt som det later. Och det komiska ar ju att det inte handlar om resultaten jag vill na, utan jag vill egentligen inte forandra nagonting pa utsidan alls. Det hela handlar bara om att jag tavlar mot mig sjalv safort det kommer till traning och slar jag inte mitt foregaende resultat blir jag galen, haha. Nu har jag hur som helst precis tagit en lang dusch och fatt i mig middag. Hors om en stuns igen!