MANDY' la nostra vita

Nu väntar en riktigt tråkig helg då mina underbara, fantastiska och världens bästa föräldrar åkte för en stund sedan. Det var länge sedan jag kände denna sveda i halsen av att verkligen kämpa för att hålla inne tårar så att det gör ont. Inte kan jag stå och gråta vid tågstationen då vi trots allt ses den 26e igen.. Vi har varit ifrån varanda i 2-3 månader i omgångar i samband med min Milanoflytt så en knapp månad ska nog gå bra.

Jag skrev precis en status på facebook att jag känner mig så ensam här nu, lite medkänsla ville jag ju ha haha, och det resulterade i att mina fina vänner som visade sig är kvar här denna helg ringde på löpande band så kanske rycker jag upp mig och går ut en sväng ikväll i alla fall. Det eller sova riktigt tidigt. Vet faktiskt inte vad som lockar mest om jag ska vara ärlig.

Hur som helst har semestern med mina föräldrar här i Italien varit underbar. Det finns verkligen inga på denna jord som jag har så roligt med som mamma och pappa. Gardasjön var också den vacker som en saga. Bilder kommer.

Nu börjar jag för övrigt känna en längtan efter Stockholm och Sverige. Varje dag får jag fina hälsningar hemifrån från vänner, bekanta och andra bekantskaper som hälsar att de längtar tills jag kommer hem. Det värmer verkligen. Jag älskar Italien och Milano men jag behöver en rejäl dos av Sverige nu känner jag. Kommer bli perfekt att få komma hem ett tag.

Bjuder på lite bilder från vackra Gardasjön..