MANDY' la nostra vita

Likt rubriken förklarar har min arma kropp fått nog av allt party för en tid. Jag ligger nerbäddad med feber och absolut ingen röst (jag skojar inte. Jag har gått från hes, hesare, hesast till något som jag aldrig upplevt tidigare.) Anna fick till slut nog av mina försök till ett normalt samtal och är nu ute och slirar själv på Milanos gator. Känns förjävligt rent ut sagt. Nu ligger jag dock och väntar på att värktabletten ska börja värka så blir det en lite tidigare middag ikväll på ett av favorithaken. Att det finaste jag har, mami och papi, kommer på lördag känns heeelt underbart. Mycket efterlängtat!