MANDY' la nostra vita

Milano var minst sagt galet igår kväll.. Att ta sig in mot Duomo en kvart innan avspark var bland det dummaste jag kunde göra. Alla supportrar gjorde att de fick stänga av och släcka ner hela den perrongen och man kunde således inte åka dit. Hur som helst kom jag äntligen fram till slut och det var bland det mäktigaste jag skådat. Hade jag varit interista hade jag utan tvekan stått med tårar i ögonen. Det var dock nästan så jag gjorde det när de gjorde mål. Det är en sjuk känsla att se sådan gemenskap och jag är sjuk glad att jag såg matchen bland alla tusentals supportrar.

Det absurda var dock alla sjukstugor fulla med bårar dit ambulanser kom varje minut med nya skadade personer. Det var riktigt otäckt att se då det lika gärna skulle kunna vara en själv som blev träffad av smällare eller dylikt. Stackars krakarna som var där för att se matchen och så fick de ligga på en bår/köras till akuten istället. Fyfan..

Efter matchen hade jag och Emilia hur som helst bestämt sedan innan att vi inte skulle palla utgång. Men att ta tunnelbanan hem var ju bara och glömma. Det var avstängt överallt. Då kom vi på den utmärkta lösningen att gå tillsammans ända hem till mig. Termometern ute igår stod på 26 grader kl halv elva på kvällen! Så hem ville vi inte komma på en gång. Men även om det går rätt snabbt med tunnelbanan hem till mig så är det en lång väg kan jag lova er. Ett par timmar tog det nog bestämt. Dock var det jävligt mysigt då det var glada intersupportrar precis överallt, så det var en härlig stämning att gå hem i!




Sådana här orangea sjukstugor stod det utplacerat lite här och var. Sjukt!