MANDY' la nostra vita

Jahapp då sov man någon timme för att bli piggare (check) och friskare (en fet icke-check). Sedan när blev man sämre av att sova lite? Det som inte hade brutit ut förkylningsmässigt innan har garanterat gjort det nu. Men what the fuck, jag är på topphumör och ska precis åka hem till Andrea på vin och en massa gott (inga dieter här inte!) och sedan blir det middag med hela gänget och därefter utgång.

Mycket ska firas ikväll! Istället för att vara ledsen och "sörja" Andreas sista utgång här med oss så ska vi fira dessa grymma 2 månader som varit. Man ska alltid ta tillvara på vartenda tillfälle man har i livet som man på något sätt kan fira. Jag ska lite för mig själv även fira provet som varit och att allt här nere äntligen börjar klarna. Jobbmässigt kanske jag i slutändan inte får ett enda jobb, men då har jag i alla fall försökt.

Ni förstår inte hur många här nere som sagt till mig att jag är rent av dum som inte ens försökt kontakta någon av de större agenturerna när jag är här nere. I början fick jag liksom panik. Kommer jag klara kritiken jag kommer tvingas ta? Är jag verkligen tillräckligt lång? Blir jag ens bra på bild? Och jag har ju inget typiskt modellutseende!? Ja ni vet, jag kunde komma på hundra anledningar till varför jag istället ska ta den enkla vägen och plugga lite italienska, gå ut en del och bara vara här.

Men nu har jag äntligen sparkat mig i baken och börjat tro på mig själv. Än är det en bit kvar men när jag är hemma i Sverige igen kommer ingen i alla fall kunna säga att jag inte försökte. Jag börjar så smått få ihop lite bilder, träffa agenturer som faktiskt tycker om mig & mitt material (varav en vill börja jobba med mig på direkten) och har även blivit kontaktad av internationella agenturer i andra länder och ska nu ge det här en ärlig chans. Det som jag säger till så många andra, har jag äntligen börjat följa själv. När jag är gammal och grå vill jag hellre ha saker att ångra att jag en gång gjort, än saker jag aldrig gjorde.