MANDY' la nostra vita

Nyårsafton gott folk. Känns mycket bra måste jag säga. Jag är ytterst taggad. Nu äntligen är planerna fasta och allt ser ut att bli mycket bra. Middag med trettiotalet andra hos Caroline Ericsson och därefter stor villafest på Tyresö! =)

Nu ska jag snart åka och möta Fredrik för lite ärenden. Därefter ska jag sola, fixa naglarna och allt sådant. Jag hoppas att ni får en riktigt fröjdefull nyårsafton och så vill jag passa på att önska er en riktigt god fortsättning!

Jag bloggar åter då det är dags för min årsresumé. När det blir vet jag dock inte än. Bilder från nyår har ni än dock också att vänta er.

<3 / Amanda

Nu mina vänner bär det av till Charlotte. Hur vi skall spendera kvällen är ännu inte klart. Min käre lille Patrik vill så gärna ha med sin älskade Manda till en fest i Nacka medan Kalle Åberg ringde och ville ha lite tjejer till en fest hans kompis hade. Nåja vi får se hur kvällen utvecklas (;

Hoppas att ni får en trevlig kväll gott folk! :)

Godmorgon,

kom hem rätt sent inatt - eller rättare sagt, jag somnade ännu senare vilket resulterade i att jag sov lite längre än planerat. Nu ska jag möta Paulina och ta en promenad och sedan gå hem till henne. Alldeles för länge sen jag träffade min egna lilla prinsessa. Senare ska jag fika med Janne, och Anna och Nathalie om jag hinner samt träffa Charlotte igen.

Nej nu är det dags för frukost. Vi hörs senare mina suckers! (:

<3

Hello,

kom precis hem från att ha spenderat en dag med min lilla Charlotte. Jag vet inte hur många gånger detta har hänt men som så många gånger förr vaknade jag alldeles för tidigt av att Charlotte ringer och säger att hon är påväg till mig så att vi kan ta en tur på stan. Helt nyvaken och med alldeles för lite sömn kastar jag mig till duschen för att vara påväg redan klockan ett. Det blev en mysig tur med avslutande träff med Jonas och Peter, länge sedan man träffade dem.

Nu sitter jag hemma och ska snart göra mig iordning ytterligare för att åka hem till en vän och ha filmkväll. Känner mig riktigt sliten så det hade varit skönt att ta en tur förbi solatiet men Charlotte vägrade vänta så då sitter man här och känner sig blek.

Här är lite bilder från festen hos CJ jag var på med Caroline två dagar innan julafton. Jag vet inte hur jag lyckas se så sliten och risig ut på de bilder jag är med på, men ni får ta det för vad det är. Eller jo jag vet precis vad det beror på, det blev för mycket den kvällen - av både alkohol och av annat. Det får räcka som förklaring.

 

 

 

 


Jag står som en annan desperat jävel och hovar i mig..

 

Bilderna är tagna från Society club.

Hoppas att ni får en trevlig kväll!

Hej världens bästa läsare!

Nu är jag tillbaka, gladare och mer taggad än någonsin för en massa bloggande =) Ni är så lojala hela tiden trots att jag får för mig att inte blogga med jämna mellanrum. Jag lovar att jag ska bättra mig. I alla fall har jag haft en bättre julhelg än jag haft på många många år. Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde den så bra men jag har verkligen uppskattat att bara ägna en massa tid åt nära och kära. Jag har lärt mig att uppskatta de människor som alltid finns där, vad som än händer.

För att inlägget inte ska bli för långt är det lika bra att ni får se några av bilderna som togs. Resten kommer i kommande inlägg.





















Där var några av dem. =) Tack för alla fina julhälsningar jag fick under julafton. Jag kom hem i eftermiddags men är fortfarande grymt trött så förmodligen blir det en lugn kväll. Tack också älsklingspatrik för de fina underkläderna jag fick i julklapp :D

På återseende!

Hej =)

Det ser ut att bli en bra kväll! Vid tio ska jag möta upp Ebba och Carro så ska vi dra på en fest vid Karlavägen. Just nu vet jag inte hur planerna ser ut därefter men det återstår att se. Det ska bli skönt att få träffa mina sötnosar igen och festa järnet. Usch vad jag känner att jag absolut inte har någonting att skriva om för tillfället.

Aja ha en trevlig kväll mina vänner så hörs vi! :) Ska ta med kameran så bilder kommer imorgon!

  

Godkväll,

mötte upp min Caroline för en fika på Kofi runt halv tio. Blev en mycket trevlig fika inkluderat mycket skratt, precis som vanligt. För att inte komma in på allt för mycket interna saker som för er skulle vara allt intetsägande att läsa så lämnar jag fikan med Caroline tills vidare. I varje fall ser det just nu ut som en stor fest på g imorgon, det blir nice! =)

Efter fikan med caroline mötte jag upp min bror sebastian för att gå på nattbio - Saw 4. En film vi tänkt se sedan den började visas men vi har båda haft fullt upp. Vi båda uppskattar de olika sawfilmerna och den här gjorde oss inte besvikna heller. Förvisso kan jag hålla med om att det hela blir utdraget när de fortsätter att göra nya sawfilmer. Men å andra sidan tycker jag att de är så pass bra att det för mig inte gör något om det blir lite utdraget.

Nu kom jag i alla fall hem precis och ska nog snart röra mig mot mina sköna varma säng. =)

Godnatt!

... vad fan jag håller på med? Jag har satt mig i en jävligt jobbig situation som jag inte har en aning om hur jag ska ta mig ur. Faktum är att jag inte vet om jag helhjärtat vill ta mig ur den. Men det är svårare sagt än gjort att find out. Och det är den stora, riktigt stora, haken..

Förlåt för dålig uppdatering men jag har bara legat och tagit det lugnt hela dagen. Hade egentligen behövt köpa de sista julklapparna men jag var tvungen att stanna hemma till klockan tre ifall att jag skulle få plats att rida idag. Dessvärre var det fullt vilket betydde att jag stannade hemma helt i onödan och nu känns det ingen mening med att dra mig utåt innan jag ätit middag. Ikväll ska det festas så det blir nog att jag stannar hemma tills jag drar ut ikväll. Vi har lite olika alternativ, bland annat en inflyttningsfest som känns rätt lockande. =)

Jag kan inte förstå att det är julafton på måndag. Vart har den där pirrande känslan tagit vägen som man hade flera veckor innan julafton då man var liten? Jag vill bli påmind om känslan hur det känns att inte kunna somna kvällen innan julafton. Den pirriga känslan att snart få öppna alla paket. Varför försvinner tacksamheten för högtider så som julafton och även födelsedagar då man blir äldre?

Godkväll mina läsare.

Hade inte tänkt blogga något mer idag men jag måste helt enkelt skriva av mig. Ikväll har jag haft en hel del känslosamma samtal med några av mina närmsta vänner, främst killkompisar, och alla fina ord jag får höra stärker mig verkligen från topp till tå. Jag tänker inte sitta här och berätta alla fina ord de säger till mig, för det är något som de har givit mig - något som inte angår någon annan, men oj vad jag bara skulle vilja skrika ut till hela världen allt fint de säger till mig. Ni vet vilka ni är grabbar och ni är bäst! =)

Pricken över i:et var då en av mina närmsta vänner Janne (www.jannee.blogg.se) bad mig att titta i hans blogg där han skrivit om "året som gått" och bland annat nämnt mig som en betydelsefull person. Då jag läst igenom hans galna och känslomässiga år kom jag på den utmärkta idén att jag noggrannt ska göra detsamma! Innan det nya året startar ska jag sätta mig ner och verkligen lägga ner tid på att skriva om året som gått - inkluderat bilder och text.

Det ser jag fram emot, nu ska jag äta något gott. =)

 

Godmorgon,

jag vaknade nyss, så himla skönt att äntligen kunna sova ut. Igårkväll hände något som jag önskar att jag aldrig behöver vara med om igen. Under hela projekttiden har jag gått med magsmärtor som med all sannolik härstammar från stress, men igår fick jag såna smärtor att jag varken kunde stå eller sitta upp. Jag svettades för att kroppen fick lägga all energi på smärtorna och bara grät och skrek. Pappa skulle precis köra mig till akuten men så kände jag för några minuter att det blev lite bättre. Jag gjorde allt för att inte behöva åka in. Under de minutrarna var jag så anfådd och slut att jag somnade på en gång. Har vaknat ett par gånger under natten men ändå lyckats somna om igen. Jag är väldigt dålig på att tänka på min hälsa när det kommer till saker som exempelvis har med min skola att göra. Men för första gången på länge är jag riktigt orolig och vill bara veta vad som händer.

I alla fall har jag julavslutning idag vilket på VRG alltid är lika mysigt och välförberett. Den börjar klockan fyra och efter det lär jag träffa någon vän och gå och fika eller så. Nu ska jag ta nya bilder under de närmsta dagarna så ni får hålla ögonen öppna om ni vill kika på hur de blev! (: Synd att jag vaknade så sent idag med tanke på att det är ett väldigt fint ljus ute.

Nu väntar jag på att pappa ska komma med lunch till mig, sen åker jag nog till Gustav Vasa kyrka och min julavslutning.

Puss på er!

Äntligen, ni kan omöjligt förstå vilken lättnad jag känner. Den stora klumpen som funnits i bröstet den senaste veckan är försvunnen och ett långt jullov är det enda som väntar! Den känslan jag fick idag då opponeringen var över går inte att beskriva. Det var som att alla frustrationstårar man hållit inne under projektets gång nu skulle tränga fram, alla på en gång. I alla fall klarade vi det! Redovisningen gick bra och opponeringen likaså. Tyckte att vi försvarade vårt arbete mycket bättre än vad jag hoppats på.

Blev ingen ridning idag då presentationerna skulle hålla på till halv fem. Istället åkte jag hem och sov direkt efter skolan och sov i närmare tre timmar. Någon sömn har det inte blivit de senaste dagarna. Ikväll ska jag fira på något sätt. Just nu ser det inte ut som att det blir något festande i och med att de flesta slutar på fredag. Men något mysigt ska jag allt hitta på! (:

Dags för tjejen som två dagar i rad blivit utkastad från skolan då det varit stängdags att blogga..

Jag har egentligen ingen tid i världen för att blogga just nu men det skiter jag rent ut sagt i. Jag måste vara lojal mot mina läsare, dessutom måste jag vila lite från allt miljösnack, för någon minut i alla fall. Deadlinen inatt resulterade i hyperventilation, ett tag trodde jag att mitt hjärta inte kunde slå snabbare. Jag vet inte riktigt vad som hände.. Arbetet är i varje fall inskickat och efter att ha läst det måste jag erkänna att jag blev rätt nöjd till slut, den ni!

Runt ett-tiden idag ringer Ebba som är i närheten, det slutade med att hon kom på besök och satt och höll mig och Jenny sällskap då vi förtvivlat jobbade på vår presentation som skall hållas imorgon. Världens underbaraste Ebba som vet att jag inte prioriterar de nödvändigheter som krävs för att leva då det är mycket i skolan hade med sig pommes och cola. Hon hade inte kunnat haft med sig något bättre! Jag var så utmattad och så hungrig så jag jobbade likt en maskin de resterande timmarna.

Jag ber om ursäkt för min pessimism men dagen kunde inte fått en sämre början. Klockan nio imorse skulle jag befinna mig i skolan och jag som nästan aldrig försover mig vaknade tio i nio av att pappa frågar om jag inte skulle till skolan. Och kvällen till ära som kommer ägnas till plugg gör inte det hela bättre. Pricken över i:et blev detta mail från min lärare..

Hi,

I know that you are right in the middle of your Geography projects and I hate to bring this up, but I wanted to inform you that the Geography retake test will be on 12 January 2008. The five of you have yet to take the test, so I am giving you the chance to take it then.

If you have any questions, please speak to me.

Regards,

XXX

Har inte gjort vårt stora terminsprov i geografi, vilket jag fått höra var ett mardrömsprov. Detta resulterar i att jag ska göra det ett par dagar efter lovets slut.



Skriver jag inga fler inlägg har jag dränkt mig. Alla mina ägodelar går oavkortat till Ebba.

Jag drunknar i plugg. Bokstavligt talat. Att få hinna med att äta eller sova finns i nuläget inte på kartan.

Det här är inte roligt längre.

Nu är det inte långt kvar till våra två stora högtider julafton och nyår. För de allra flesta tror jag att det stora dilemmat inför nyår specifikt är att man vill ha den perfekta outfiten. Och vet ni! Nu när jag var i Milano för ett par veckor sedan hittade jag den perfekta nyårsklänningen. Den är av siden, perfekt längd, figursydd och finaste röda färgen. Det enda som saknas nu är alla acessoarer som jag ska ha till samt skor. Men till den här klänningen tror jag att det blir finast med så neutrala acessoarer som möjligt, kanske inte ens något halsband. Ni kommer förstå när ni ser den! =)  

Ibland älskar jag känslan av att släppa allt och plugga tills hjärnan inte orkar tänka längre. Slippa tänka och slippa resonera över saker som saknar värde. - Som borde sakna värde.

Varför kan kvällarna nuförtiden aldrig bli åtminstone lite normala? Igår åkte jag hem till Hedda på Kungsholmen vid halv tolv. Vi började kröka och åkte därefter och mötte Ebba och Erika vid Stockholm södra. Då jag pratat med Marcus som hade välkomsfest och fått bekräftat att vi kunde komma var det bara en hake. Johanna som vi skulle dit med hade hört att det var i Stuvsta festen ägde rum. Väl påväg till Stuvsta ringer jag Marcus och checkar läget, det lilla problemet var bara att festen ägde rum på Tyresö. Situationen var skrattretande. Men vi var inte bittra inte, då ett par av oss varit på firmafest och kanske fått lite för mycket av det goda kunde stämningen inte vara annat än på topp!...

Efter att ha spenderat tid på diverse platser så hamnade vi på donken med en massa fyllekäk. Dit kom senare Erikas Erik och så skulle David Lundström kommit men dessvärre hann nattbussen komma innan..
Vid fyra var jag och Ebba, precis som vanligt, hemma hos henne. Liggandes i sängen tittandes på Sex and the city. Är inte livet allt underbart ibland?

Hej! :)

Gårdagen blev så trevlig så. Klockan sex mötte jag Carro vid Islandstorget för att bege oss till födelsedagsbarnet Hanna. Fast innan Carro kom mötte jag älsklingarna Sanna, Kajsa, Nathalie och Anna. Vi tog en liten promenad mot Hanna och mötte upp Sophia och Sara på vägen. Väl hos Hanna blev vi bjudna på champagne och sen utsökt mat i form av kycklingfilé och potatis och en massa annat. Fler folk som var där var Robban, Philip, Pigge, Tomas, Stefan, Ellinor, Angelica + rätt många fler. Vi krökade, åt tårta och firade vår allas lilla älskling. (:

Då i princip alla utom jag plus fyra andra småttingar skulle ut på krogen drog vi oss därifrån. Jag och Carroliten åkte hemåt och hade en rätt rolig hemfärd faktiskt, haha! Köpte med mig en massa mat på vägen och agerade tjockiiiis! Satan vad fyllesamtal jag fick igår, en himla tur att jag kunde kontra dessa människor så att jag inte var nykter för då hade jag blivit sur.. då folk tar till vana att ringa runt fyra-fem varje helg för att få säga än det ena än det andra så kan till och med jag tröttna till slut.. tack till en gullig kille igår för alla fina ord jag fick. Den som säger att svenska killar inte kan ge komplimanger är ju helt ute och cyklar, (pik till mig själv..)

Här är lite bilder, förhoppningsvis får jag tag på lite fler senare. Dessa bilder är tagna från Carolines kamera.



Söta Hanna och Sara (:



Suddig bild på mig och världens bästa Robban <3



Hanna och Calle



Jag tog denna bild på Carro och Sophia.








Jag som står där bakom (;

Kommer nog lite fler bilder senare..

Ikväll blir det nog fest med Hedda och resten av tjejerna. Återkommer senare..

Pussipuss!

Kom hem för kanske en timme sen. Nu håller jag på och gör mig iordning för att om 45 minuter åka och möta Carro så ska vi åka till Hanna som fyller 18 idag!!!!! Jag tror att vi är en 25 personer som skall fira henne. Sebbe ska också festa ikväll så vi dunkar I'll fly with you med Gigi och taggar inför en förhoppningsvis rolig kväll. Just nu har jag en svart kort klänning på mig från Milano men jag lär nog byta många gånger innan jag åker...



Jag och Hanna rätt slitna på djurgår'n (;

Nyss försvann hela morgonens och förmiddagens arbete från min grupps dator. Närmare bestämt 5 timmars skrivande. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. På måndag har vi deadline och stressnivån var redan innan så hög som den kunde bli. Omöjligt nog är den ännu större nu och jag vill gå i ide en vecka framåt.

HEEEEEEEELVETE!!!

Jag finner inga ord.
Dags att gå ut och ta en nypa luft innan jag skriver eller gör något olämpligt.

Glad Lucia alla där ute!

Jag vill börja med att be om ursäkt för dålig uppdatering. Idag har det varit fullt upp så jag har helt enkelt inte haft tid. I skolan gick projektet väldigt bra, det är inte mycket kvar nu..  Därefter var det till att åka till dansen för att ha femtio minuter dans och skynda till stallet. I stallet var det dags för det traditionella luciatåget som går genom gator och hus i ungefär två timmar. Alltid lika underbart att se alla hundratals människor som står i fönster och på gator och vinkar och blir så tacksamma. Samtidigt är tåget omringat av fackelbärare och polisbilar som spelar luciasånger högt. Hästarna och ryttarna är klädda i glitter och lysande lampor. Nu är jag i varje fall helt slut så jag kommer sova skönt inatt är ett som är säkert, mycket träning blev det vill jag lova! =)

Imorgon fyller världens bästa Hanna år så under dagen har jag en hel del som ska fixas. Jag ska möta pc under dagen för att köpa present till denna lilla prinsessa som fyller 18. Vi har allt våra aningar om vad som skall inhandlas(; Sedan ska det fixas dricka och så hoppas jag att jag hinner rida också. Fast nu kom jag på att om jag ska befinna mig hos Hanna klockan sex och ridningen slutar halv sex så blir det lite sådär lagom knappt om tid.. Vi får helt enkelt se hur jag gör! Ett som är säkert är att denna sötnos ska firas så det står härliga till! Jag har funderat i säkert en vecka på vad jag ska ha på mig. Något som jag köpte i Milano blir det i alla fall, men så mycket längre än så har jag inte kommit.. vad tycker ni? =) Klänning? Jeans? Kjol?

Nu ska jag ta en varm dusch och därefter sova. Godnatt och hoppas att ni får en fortsatt trevlig lucia!

       




satt och hade en diskussion precis med en nära vän som hävdar att jag passar mycket bättre i uppsatt hår än i utsläppt. Jag har alltid föredragit utsläppt.. men nu vet jag inte längre. Vad tycker ni?

Nu gott folk har även Australien skrivit på Kyotoavtalet. USA är det enda landet som ännu inte skrivit på det, varför blir man inte förvånad? Förvisso finns det delstater som skrivit på, men det är en annan femma...

Nu ska jag åka till skolan, därefter ska jag rida! Äntligen! :)

Oj oj oj vilken kväll!

Först var jag på mina dansträningar i början av kvällen. Först var det balett där första halvan av lektionen gick till styrka och andra halvan till två inte allt för seriösa juldanser som vi skulle lära oss för att ha något att visa upp för de andra dansgrupperna som hade tärning samtidigt som oss, bara som en kul grej. När jag valde att kalla dessa dansen för "två inte allt för seriösa danser" skulle jag väl istället kunna säga att den ena var så seriös så att den skulle kunna passa sexåringar. Och vet ni, det är precis vad den är till för! En grupp som sexåringarna ska göra på sin föreställning. Fråga mig inte varför vi skulle köra denna dans, men det gjorde vi så lydigt så!

För det första var dansen till julsången "Jag såg mamma kyssa tomten jag". det säger väl det mesta. Men precis som vår älskade danslärare sa så är vi en grupp som älskar att bjuda på oss själva så vi visade upp den här dansen med ett stort leende på läpparna men ändå så seriöst som man kan göra en dans som den. Vet ni vad som hände? Jo våra danslärare som tittade blev så rörda att den ena satt och grät. Jag vet inte riktigt varför, i och med att jag med handen på hjärtat kan lova er att hon har sett oss göra bra mycket bättre och mer avancerade danser än så. Men ibland handlar det kanske bara om... att bjuda på sig själv och vara glad! :D Vilken kliché...

I alla fall var det sedan dags för jazzen där det blev showernas danser vi dansade! Vi hade så kul och körde igenom danser från showen i våras. I slutet av lektionen åt vi godis och pepparkakor. Då passade vår älskade tränare på att påminna oss om att vi jobbat hårt nu i en termin och att vi faktiskt får äta sötsaker då utan att få dåligt samvete. Sedan passade hon också på att säga att vi är en fantastisk grupp och att det är många tränare som vill träna oss. Sådant är alltid roligt att höra. Men jag kan inte annat än att hålla med, vi är en väldigt liten grupp, hälften så få som alla andra grupper på Kühlers. Sen är vi väldigt sammansvetsade, kanske just därför, och har alltid väldigt roligt och är väldigt mottagna för att utvecklas inom dansen. Att vara så få gör ju självklart att vi får mer hjälp och större chans till utveckling.

Kom hem vid halv elva, då kom Sebbe och sa att han var hungrig vilket även jag var så vi åkte ut en sväng för att köpa med oss mat. Det som hände då vi var tillbaka var väl inte allt för roligt.. båda hade glömt nycklar till porten liksom våra mobiler. I 45 jävla minuter har vi fått stå och tutat som in i helvete med bilen och väckt halva kvarteret, fast vi väckte självklart inte dönickarna här uppe. Sebbe har kastat ekollon och stenar på fönstrena, men inte heller det väckte dem. Efter 45 minuter kom våra grannar och öppnade åt oss, tack gode gud!

Nu pratar jag med David om att åka över till honom, igen.. skönt att ha någon som bor nära i alla fall. Sedan har det varit flera av mina nära vänner som sagt att de vill att jag ska börja propagera för vad jag tycker om päls här i bloggen samt starta en debatt om ämnet överhuvudtaget. Vad tycker ni om det, något ni skulle vilja läsa om?


Ebba har skickat bilder till mig som hon har tagit från Italien. Tänkte lägga upp dem i ett senare inlägg. =)

Puss och kram!

Har ni tänkt på en sak, vilka ansikten pryder tidningar som Cosmopolitan, Veckorevyn, ELLE och så vidare? Jo, tjejer som på något sätt är kända utöver sitt modellande. Vanligast är skådespelerskor och sångerskor. Är det här tjejer som från början varit modeller och sen blivit skådesepelerska eller vad det nu kan vara? Nej. Detta är tjejer som genom sitt kändisskap fått ett modellkontrakt. Jag förstår absolut varför tidningarna väljer att använda sig av tjejer som dessa. Det är tjejer som vi ser som mer än bara ett vackert yttre. Vi kan relatera till dessa tjejer som har en begåvning till sång eller kanske skådespel. Detta tjänar tidningarna på genom att det blir fler som köper deras tidningar.

Men finns det inga nackdelar med denna utveckling? Jo, självklart finns det det. Modellerna, världens modeller får mindre jobb. Förr var det utan undantag modeller som prydde tidningsomslagen. Modeller som de flesta inte visste någonting om. Idag är det kändisar av alla olika slag. Detta är även en utveckling som skrämmer världens olika agenturer. Men för dem är det inte värst, de kan ju bara anlita dessa kändistjejer som för det mesta mer än gärna tackar ja till ett sådant erbjudande. Som skrivit ovan är det de riktiga modellerna som får lida. Modeller som verkligen har en talang i modellyrket.

Vad som gör att modeller fortfarande håller sig kvar är just detta sökande efter tjejer som har det lilla extra, det här unika som få har. Riktiga modeller, förstå mig rätt, ser inte alltid jättebra ut. Men de har å andra sidan en sådan utstrålning eller bara unikt yttre att de fångar uppmärksamhet vart de än går. Dessutom får de inte vara så vackra eller snygga att de snor uppmärksamheten från kläderna eller vad det nu är som de ska sälja.

Med detta sagt, hoppas jag innerligt att de riktiga modellerna får sig det uppsving som de förtjänar. Skådespelerskor och sångerskor har sin begåvning och det de brinner för. Att många av dem som inte ens brinner för modellyrket ska ta platsen som en tjej som verkligen brinner för yrket hade kunnat få tycker jag är fel.

                  

                                                                                               

 

Ibland får man en sådan där härlig känsla av att alla mål och drömmar man har en dag kommer att slå in..

Sitter i skolan och lyssnar på Kent, och jobbar på mitt killing project called sustainable development. Om en kvart är det dags att röra sig hemåt. Ikväll ska jag dansa hela kvällen, sorgligt nog mina sista dansträningar förutom på torsdag, sedan är det uppehåll för jul. Men det blir nog mysiga lektioner, vi ska juldansa!

Jag satt och funderade på en sak förut.. eller ja då inte 100% av mina tankar handlade om Miami's existing and future projects för sustainable development. Det här med ridning, visste ni att ridning inte räknas som friskvård. Detta tillsammans med sporterna segling och golf. Jag kan inte tillräckligt mycket om de två sistnämna sporterna för att uttrycka mig om dem, men jag kan tillräckligt mycket om ridning för att propagera för att ni alla ska skriva på papprena om att ridsporten ska räknas som friskvård.

Ridning är en sport som i dagsläget räknas som den absolut dyraste sporten, och ändå är det tusentals små barn, ungdomar och vuxna som dagligen ägnar sin tid åt hästsporten. Att det är hästarna som gör jobbet då man rider hoppas jag att ni slutade tro på då ni fyllde sju. Helt seriöst, jag har nog alltid varit lite av en träningsnarkoman. Jag har provat på de flesta sporter för att säga att ridning för mig är en av de absolut jobbigaste. Att på en och samma gång träna i stort sett alla muskler du har i kroppen är ingen dans på rosor. Under vår - och sommarhalvåret springer jag från fem km till en mil ett par gånger i veckan. Helt ärligt kan jag säga att jag väldigt ofta blir tröttare av att rida ett pass på 45 minuter, än att springa en mil.

För mig fungerar ridning lite som terapi. Att sitta och tänka på sina problem då man rider är omöjligt. Hästen kräver hundra procentig närvaro och fokusation annars finns risken att olyckor kan inträffa. Den risken kan möjligen vara något större på min ridskola, men det är inte väsentligt. Att därmed få 45 minuter - en timme att tänka på annat än sina problem då man kanske är i en svacka i sitt liv är verkligen värdefullt. Det är få saker här i livet som ger en makten att fullkomligt skjuta undan vissa tankar.

Genom att skriva på dessa papper ger man tusentals barn, ungdomar och vuxna chansen att ägna sig åt det som betyder mest i deras liv. Det är så många idag som inte har råd att börja rida, och det är enligt mig fruktansvärt. Genom att skriva på dessa papper kan vi nå målet att ridsporten skall få samma bidrag av kommunen som fotbollen, hockeyn och andra "friskvårdssporter" får. Något som enligt mig borde vara en självklarhet.

 

Klockan är kvart i åtta och jag är ... pigg! Det har nog inte hänt en enda gång i mitt liv tror jag. Vad då detta mirakel beror på är att jag gick och la mig strax innan åtta igårkväll, och somnade på en gång. Så till er som jag hade missade samtal ifrån, jag var inte dryg och ignorerade era samtal - hade bara lite annat för mig. (;

Vi hörs senare. <3

Ja då var man precis hemkommen från skolan. Var tvungen att skriva klart mitt rättskunskapsarbete med Charley i och med att det är deadline ikväll innan midnatt. Det blev rätt bra tror jag. Vi behandlade Lindomefallet, har ni någon koll på det fallet?

Nog om det. Inatt gick jag och la mig alldeles för sent. Det får inte hända igen den här veckan, jag är nämligen dödstrött idag. Å andra sidan pratade jag med min lilla Ebba i telefon, då får jag lida för något bra i alla fall. ;) Vår relation har gått från att vara en relation att vara mycket rädd om, till att bli en relation präglad av beroende. Ja hur tragiskt det än må låta så har vår relation blivit som ett förhållande. Allt det här med att mötas upp på kvällen efter fest för att sova tillsammans, inte riktigt veta vad man ska göra då den andra är bortrest samt prata i telefon innan man går och lägger sig på kvällen, för att sedan ta en liten paus då man går och borstar tänderna då man fortfarande har varandra i telefon är alla saker som kännetecknar ett förhållande, samt vår relation.

Men det väsentliga av detta beteende är inte dess tragik, snarare tvärtom. Jag tror att vi tjejer ägnar alldeles för mycket tankar åt att få ett förhållande eller bara ha en kille där som man kan ligga och smsa med på kvällen eller spendera en natt här och en natt där med då det inte bara handlar om sex. Vi är experter på att lägga ner hela våra liv då det kommer in en kille i våra liv. Då ett förhållande tar slut blir vi helt förstörda för att den där platsen som pojkvännen fyllde inte längre fylls, och den kommer inte fyllas förrän jag träffar en ny kille. Det är fel! Varför kan man inte ha en mycket nära vän att fylla den platsen istället? Jag är ett levande bevis på att det fungerar.

Jag var i ett förhållande i nästan ett år. I säkert ett halvår efter förhållandet tagit slut gick jag och kände hur fruktansvärt ont det gjorde att aldrig få den där platsen fylld igen som den varit i ett års tid. Det här tomrummet som ekade för varje steg jag tog, varje tugga jag åt eller ord jag sa kom att få mig att ägna alldeles för mycket tankar åt hur omgående jag måste hitta en ny pojkvän snarare än att fokusera på saker som är viktiga här i livet. Sedan kom jag att få en mycket nära relation med min vän Ebba, och såhär ett år senare kan jag lova er att varje liten kvadratmillimeter av den plats som alldleles för länge varit tom nu är fylld. Nu när jag för första gången i mitt liv verkligen vet hur det känns att få ha en själsfrände i form av en kompis, en vän, så förstår jag inte att man inte strävar efter att hitta en sån person att ha i sitt liv snarare än att ägna alla tankar åt att finna den rätte.

För min relation med Ebba behöver aldrig ta slut. Vi kommer aldrig hamna i ett stadie där vi tvingas göra slut på vår relation för att få känna frihet. Behandlar vi varandra med den respekt som vi gjort hittills så finns det ingen som helst risk för att någon blir sårad. Med den relation som vi har nu så behöver jag ingen pojkvän på många, många år. I min relation med min vän Ebba finns det ingen risk för att tårar och sorg förekommer oftare än skratt och glädje, inte på långa vägar.

För att summera ett för mig betydelsefullt inlägg tänkte jag bara uppmana er att satsa på era vänner och era liv. Ett framtida förhållande kommer ändå aldrig fungera så länge dessa punkter inte fungerar.



                
(snälla förstå ironin av den
här bilden) :P

ouf vilka snyggingar (;

Klockan är över halv två, jag ska upp tidigt imorgon och komma igång med ett riktigt bra projekt, och jag är vaken? Jag är inte bara vaken utan jag sitter helt påklädd och pratar med Ebba.. Nej det här bådar inte gott, nu ska jag allt bege mig mot sängen och sova sött, i några timmar åtminstone.. Puss och Godnatt.. och fortsatt trevlig sömn till er lyckliga jävlar som redan sover.. (;

Hahaha då har vi ytterligare en sak som hände nyligen. Min mamma är allt för rolig ibland.

Då började allt med att hon skulle skicka ett sms till min bror för att se om han skulle äta hemma hos oss. Så skickar hon ett sms som lyder:

"Vi tänkte äta halv sex, kommer du hem till dess?"

Efter bara några minuter får hon ett svar:

"Det beror på vad ni har att bjuda på, och var bor ni förresten?"

Världens sötaste mamma som nu legat sjuk och därmed kanske inte har sin normala hjärnkapacitet för tillfället skrattade för sig själv och sa till mig som satt bredvid att han alltid ska hålla på och driva och skämta så. Så skickade hon ett till sms:

"Sill, färskpottatis.. och så vidare.. i Solna förstås, Lustigkurre där! "

"Det låter jättegott men vi är precis utanför Linköping så kan ni hålla det lite varmt? Vad heter ni förresten?"

Mamma skrattade fortfarande för sig själv och sa till mig att det är så typiskt Sebbe att hålla på sådär. Saken är den att han kan svara sådana saker ibland när man hör av sig till honom.

"Bergman förstås."

"Men vi känner inga Bergman?"

Nu var min älskade mamma så smart och fick syn på att sista siffran i numret var fel. Generad skrev hon och bad om ursäkt och att hon skickat till fel. Till svar fick hon:

"Så vi får ingen mat då?"

Haha det här var så sjukt roligt när det hände. Som jag berättade i mitt hyllningstal om min mamma i skolan så gör hon så mycket roliga saker och förmedlar så mycket glädje att jag aldrig skulle klara mig utan henne. Hon är bäst. <3


 

Hahaha jag måste bara berätta om en rolig sak som hände igår. Då vi satt och åt kom vi in på mina föräldrar under samtalet. Så sa jag någonting om att jag ibland är lika strängt hållen som om vi vore muslimer eller hur jag nu uttryckte mig. I alla fall så var det inte mer med det.. så sen när vi gick vidare ett par timmar senare så gick jag och pratade med Julia som jag inte känner speciellt bra alls. Så gick vi förbi ett kebabställe och hon frågade mig om jag tycker om kebab. Så svarade jag att jag aldrig ätit det. Så såg hon lite frågande ut och frågade helt seriöst efter en liten fundering...

"Men du får inte äta skinka va? ... (ser min frågande min) ... jo alltså jag menar, du är ju muslim.. då får du inte äta skinka väl...? (jag brister ut i gapskratt och hela rådmansgatan undrade nog vad jag druckit den kvällen...)

Haha så sjukt kul. ...Några fler som nu kommit underfund med att jag inte är muslim? ;) Haha!

Inget ont om muslimer vill jag tillägga. Jag är väl medveten om att alla muslimer inte är strängt hållna, det är i varje fall handlingen efter som var det väsentliga i det här inlägget.. (;

Hej!

För tillfället ligger jag och vilar i soffan med en massa filtar, känner mig riktigt trött nu när terminen börjar lida mot sitt slut. Dessutom vilar jag inför kvällen då det är dags för fest. Det är inte riktigt bestämt vart vi ska än men just nu lutar det åt att jag styr kosan mot Charlotte. Åker nog och möter henne om ett par timmar.



Härliga sommar (:

Hej mina vänner.

Det var Project kickoff i skolan idag. Därefter åkte jag och mötte lilla Ebba och lille Patrik. =) Vi gick runt lite på stan för att sen ta en fika. Ikväll ska jag och Ebba mysa som vanligt, titta på idolfinalen där AMANDA är bäst, utan tvekan. Kom inte och säg något annat. Marie har en bra röst, men ingenting annat. Å andra sidan går det alltid bäst för tvåan, och så sätt vill jag att Marie ska vinna. Nu börjar man bli lite mätt på idol, vinnarlåten kommer dessutom spelas sönder - därmed blir man så mycket mer intresserad sen när den som kommit tvåa i tävlingen kommer igen med nya låtar om några månader. Efter idol blir det kanske fest eller så hyr vi en massa filmer. Vi får se helt enkelt. =) Nu ska jag gå och lägga mig under filten med Ebba (;

Sitter hos Ebba nu... faktum är att det blev krångel med alla våra datorer hemma så panikslagen ringde jag till henne och frågade snällt om jag kunde "komma över" och skriva klart mitt arbete. Saken är den att jag inte hade accepterat ett nej, men det vet Ebba också ;) Därför var hon så snäll så och sa ja direkt istället. Ja gott folk då har jag precis haft deadline på min samhällsvetenskapliga artikel. Jag skickade in den med hela tre minuters marginal. Fy satan vilken vidrig kväll! Ebba hade också deadline 23:59, vi har suttit här frustrerade och knäpptysta om vartannat med en enda önskan - att få skiten överstökad. Jag är i varje fall hur nöjd som helst med mitt arbete, inte minst med tanke på att jag började med det alldeles för sent. Nu är jag trött som bara den. Allt socker som jag hällt i mig för att vara pigg får mig nu sakta men säkert att dala neråt..

Vi hörs imorgon. Godnatt på er <3

 

 

     PLUGGNATT!





Ja då sitter man här och har laddat upp med än det ena än det andra. Jag siktar på att sitta en bit in på natten i alla fall. Vi får se hur länge jag håller mig vaken, men förhoppningsvis ett par timmar till. Det kommer att bli ett rent helvete att ta mig upp imorgon, men det får jag ta. Jag har bara två lektioner.

Skriver innan jag går och lägger mig suckers! (;

Ur Affärsvärlden:

http://www.affarsvarlden.se/art/175105  <-- läs vidare här

"Den privata Viktor Rydbergs Gymnasieskola, VRG, i Stockholm har blivit landets kanske mest utpräglade elitskola. Här sätter näringslivstopparna både sina pengar och sina barn. Hela 10 procent av de nya studenterna på Handelshögskolan i Stockholm är 'VRG:are' ".

Hej!

Usch vilken tråkig dag det har varit hittills idag. Det har absolut inte hänt någonting speciellt och jag har dessutom gått med en killing migrän. Varför hjälper inte vanliga värktabletter mot migrän?! Nåja, kvällen lär inte bli så mycket roligare den. Imorgon 23:59 ska mitt samhällsarbete vara inlämnat, och jag kan nog med handen på hjärtat säga att jag aldrig någonsin legat såhär långt efter inför en deadline. Men istället för att vara ett neggo ska jag vara optimistisk och tänka att arbetet kommer bli grymt i alla fall! Jag har ju trots allt hela kvällen ikväll på mig och hela dagen imorgon! Ska ju klippa mig imorgon också förresten. Jag lovar att jag ska ta en massa bilder direkt efter så får ni se hur det blev. Kanske kan ta någon före-bild också om jag hinner. Fast i och för sig ser ni ju hur mitt hår ser ut på de senaste bilderna jag lagt upp. ;)

Back to hell, har i alla fall ett sprakande inlägg att dela med mig av senare under kvällen. Det får ni inte missa ;) Med risk för att det låter intressantare än vad det är.. den höga intressefaktorn ligger nog hos mig tack vare att jag för en gångs skull vet i förväg vad jag ska blogga om. Händer ju inte allt för ofta trots allt...

På återseende!

 

Det pratas ständigt om framtidsplaner, drömmar och mål. Inte minst vad man som individ lyckats åstadkomma hittills här i livet. Jag hade en dröm inatt, ingen dröm jag tänker gå in på nu, men den resulterade i en hel del tankar såhär en grå tisdagseftermiddag. Att vara stolt över sig själv och sina framgångar, hur små eller stora de än kan tänkas vara, hoppas jag att alla förstår den viktiga innebörden av. Men saken är den, att i det samhälle vi lever i idag, har dessa framgångar samt egocentriska tänkande stigit folk åt huvudet. Vad är det för vits i att lyckas med saker man tar sig an här i livet då man fullkomligt saknar ödmjukhet? Det finns ingen som vill satsa på en person som saknar plats för tankar åt andra än sig själv. För att klara sig då krävs det att du ska sitta inne på en obegränsat stor talang, vilket få människor gör.

Jag tror att vi människor generellt sett bör bli medvetna eller i varje fall få en påminnelse om innebörden av att inte alltid sätta oss själva först. I Sverige har det i många år varit motsatt problem, att vi allt för sällan tänker på oss själva. Men åren har gått, och vi går mot ett samhälle där platsen för ödmjukhet krymper för varje dag som går, för varje ny blogg som skapas, för varje nytt jobb som fås eller för varje ny skola som man vill komma in på. Människor glömmer bort innebörden av att det krävs ett helt lag för att vinna, två parter i ett förhållande för att en relation ska hålla och att en inte kan göra allt. För vad är det för vits i att nå framgångar genom att ta dig fram med armbågarna före, om du ändå kommer att stå där ensam då det är dags att fira? Det finns andra vägar att gå för att lyckas här i livet. Ödmjukhet är ett stort steg på vägen.

Min underbara flickvän och jag har varit tillsammans i över ett år och vi beslöt oss för att gifta oss. Det var bara en liten grej som störde mig. Det var hennes vackra lillasyster.

Hon var 22, bar tajta shorts och var ofta utan bh. Hon böjde sig ofta fram när hon var nära mig, och jag fick alltid se mer än jag önskade av hennes privata delar. Det måste varit medvetet, hon gjorde det aldrig i närheten av någon annan. En dag ringde lillasystern och bad mig komma över för att se över bröllopsinbjudningarna. Hon var ensam när jag kom dit, och hon viskade till mig att hon hade känslor och längtan för mig som hon inte kunde komma över. Hon sa att hon ville älska med mig bara en gång innan jag gifte mig och tillägnade mitt liv till hennes syster. Jag var i chock, och kunde inte säga ett ord. Hon sa "Jag går upp till sovrummet, och om du vill ha en sista vild svängom, bara kom upp och ta mig."

Jag var som förstenad när jag såg henne gå uppför trapporna. När hon kom ända upp drog hon av sig trosorna och kastade dem nedför trapporna mot mig. Jag stod där en stund, sen vände jag om och gick rakt mot ytterdörren. Jag öppnade dörren och gick mot min bil. Men ser man på, hela min blivande familj stod där ute och klappade händerna. Med tårar i ögonen kramade min svärfar mig och sa "Vi är verkligen glada att du har klarat vårt lilla test... vi kunde inte önska en bättre man till vår dotter. Välkommen till familjen!" Och moralen i den här historien är: Förvara alltid dina kondomer i bilen.

Ciao ragazzi, adesso sono in Svezia... Nu är jag hemma igen. Jag vill börja med att säga att det här var bland det roligaste jag varit med om i hela mitt liv. Det har hänt så mycket att jag inte vet vad jag ska börja med att berätta. Well, jag får väl ta allt i sin ordning antar jag.

Då vi väl landat på Bergamos flygplats Orio på fredagen tog vi oss snabbt och flitigt till vårt hotell där vi blev varmt välkomna av personal som kom att bli våra nya vänner som vi kommer åka tillbaka till i början av våren. De tog våra väskor och vi gick upp och tittade på rummen som var långt över förväntan. Det var visserligen ett fyrstjärnigt hotell, men i Italien så kan fyrstjärniga hotell innebära både rena lyxhotellen i vissa fall, men i andra kan man inte förstå hur de ens kan ha fått över en trea. Men vi hade tur, egen stor jacuzzi på rummet, rumsbetjäning, ja allt du kan önska dig.

I och med att planet var lite försenat så landade vi inte förrän rätt sent. Vid elva på kvällen åt vi en utsökt trerätters middag på hotellet. Till förrätt åt vi något som jag precis glömde namnet på bara för det. Riktigt god var den i alla fall. Till huvudrätt åt vi en kalvrätt med olika sorters potatis och så vidare. Till efterrätt åt vi fruktmix samt så beställde vi in ett fat av alla olika sorters choklad du kan tänka dig, hade tyvärr inte kameran med mig så kan inte visa er. Till detta delade vi på en flaska Amarone vin. I Italien tar de ju för vana att hälla upp en liten skvätt vin i glaset, så får du som gäst lukta och dricka och säga vad du tyckte om det innan de häller upp ett fullt glas. Joakim som är vinexpert hjälpte mig lite på traven som inte är fullt lika erfaren, men efter den här resan kan jag rätt mycket jag också måste jag säga. :)

Under middagen började vi prata med de som jobbade på hotellet. Jag upphör aldrig förvånas över hur fantastiskt trevliga, avslappnade och öppna italienare är. Både jag och Joakim är så sociala av oss så vi passar in så himla bra i hela atmosfären där nere. De berömde Joakims italienska vart vi än gick, och det är rätt coolt faktiskt, han har läst italienska i ett år i skolan. Jag menar, alla vet hur lite man egentligen lär sig när det gäller språk i skolan. Sen har han bara lärt sig allting då han varit i Italien, och nu pratar han flytande.

Vid två var vi klara med middagen, då gick vi ut på en promenad. Hotellet låg mitt i city så vi behövde bara gå utanför dörren så var vi mitt i allting. Men vi var så trötta så vi valde att inte göra något speciellt den kvällen i och med att vi skulle upp tidigt dagen därpå..

Morgonen därpå åt vi världens godaste frukost på hotellet. Det fanns allt från prinskorvar, äggröra och makaronepudding till tårta, bakelser och bullar till alla olika sorters bröd och pålägg du kan tänka dig till 10 olika juicesorter; apelsiner som man pressade själv och så vidare. Det var så kul när vi satt där på hotellet. Kockarna stod och gömde sig bakom en vägg och tittade lite försiktigt åt vårt håll när de trodde att vi inte såg. Sen kom de supersöta servitriserna och servitörerna fram till mig och sa att de aldrig sett något vackrare och att kockarna inte visste vart de skulle ta vägen. Som ni vet är det alltid såhär i länder som Italien men man vänjer sig aldrig riktigt tror jag. Det var likadant när vi var ute och shoppade eller åt middag eller vad vi än gjorde. Det som var så underbart var att det inte var det här äckliga som det brukar vara, när killar, män och gamla gubbar säger äckliga saker till en. Nej, vart jag än gick kom alla fram bara för att dränka mig i komplimanger, kille som tjej, ung som gammal. Just det har jag aldrig varit med om tidigare. De ville ha sina barn bredvid mig på bilder, ja det var helt sjukt!

Första dagen shoppade vi i åtta timmar. Jag fasar för att behöva gå förbi lilla Biblioteksgatan efter att ha varit i modets hemstad. Vi gick in i affärer som Louis Vuitton, Gucci, Dior, Prada, Versace.. you name it, och affärerna fanns i två till tre plan, du bjöds på champagne så fort du kom in och man ville aldrig gå därifrån. Alltså killarna som jobbade i de här affärerna, de som gick omkring i sjukligt snygga kostymer, du kunde seriöst inte slita blicken ifrån dem. Och de visste verkligen hur de skulle charma sina kunder utan att vara för på, men ändå göra sitt jobb så att man ville köpa allt de erbjöd. Svenska försäljare skulle verkligen behöva gå en kurs där vill jag lova. Joakim köpte två skärp och presenter, jag tittade väl mer på annat än själva utbudet... ;)










Då vi gick där på Milanos gator ser jag plötsligt hur unga samt äldre tjejer köar till något som jag först inte såg vad det var. Det visade sig vara en modellaudition. Då jag och Joakim gick förbi får en av kvinnorna som sitter i juryn syn på mig och springer emot mig. På italienska babblar hon på i all världens fart och ignorerar mitt försök till att säga att jag inte pratar italienska. På knackig engelska lyckas hon till slut få fram att hon är intresserad av mig och vill ha mina uppgifter och provfota mig samma kväll och så vidare. Dessvärre fick jag förklara att jag i ett år till fortfarande kommer att bo i Sverige men att jag flyttar till Milano om drygt ett år. Jag har lovat att jag ska höra av mig då! =) Fattar ni!? Det är helt klart nu att jag kommer bo i Milano om drygt ett år, vill sig allt väl kommer jag få ett modellkontrakt med samma agentur som jag suttit och läst om samma dag. Jag älskar Sverige, det har jag alltid gjort och kommer alltid göra. Men jag är så fruktansvärt trött på JantelagsSverige; att allt ska vara så lagom och ingen får sticka ut eller lyckas här i livet. Jag menar, vart vi än gick i Italien så var människorna så ofattbart trevliga att jag blev helt chockad. Och då var ändå det här min 19e gång jag var i Italien. Livet är fört kort för att bara låta tiden gå i ett land där man inte längre känner sig hemma.

Anyway, första dagen köpte jag en klänning, en kofta och två kortärmade koft-klänningar eller vad man ska kalla det. Ni kommer få en massa bilder på allt jag köpt kan jag lova er! Joakim tog mig första dagen måste jag erkänna... jag kan inte ens nämna allt han köpte för jag minns inte allt. På kvällen var det dags för helgens höjdpunkt. Milan - Juventus. Det var bara ett problem, vi hade inte lyckats få tag på biljetter ännu. Jag tror att det var halv nio matchen började, klockan sju var vi fortfarande på hotellet. Utan vetskap av vad klockan var måste jag tillägga.. Joakim som är den största milanista jag träffat blev fullkomligt galen då han insåg att chansen att vi skulle kunna se matchen låg på en sisådär 5 %. Sansiro som ligger en bra bit från city kände vi låg för långt bort för at ta tunnelbana så vi fick hoppa in i första bästa taxi och hoppas på det bästa.

Väl vid Sansiro var det folk överallt. Plötsligt kommer två killar fram till mig och frågar om jag behöver biljetter. Det var ju det vi fick göra, köpa svart. Han erbjöd att vi kunde få två biljetter för 120 Euro vilket var hur bra som helst. Vi hade räknat med att få betala 150 för en, vilket våra vänner fått göra. Problemet var bara att risken fortfarande fanns att vi inte skulle bli inläppta för att de kunde se om biljetten var köpt svart, på något konstigt sätt. Men den risken tog vi - och vet ni! Vi kom in!!









Jag vet inte hur jag med ord kan förklara vad den här upplevelsen betyder för mig. Ni som inte varit på Sansiro, jag vet inte hur jag ska förklara hur oerhört stor arenan är. Alltså när ni tittar upp så ser ni inte var arenan slutar, helt galet! Tyvärr syns det inte på bilderna hur mycket hunks det var där, men ni lär nog förstå själva, även det var galet! Grejen var den att alla juventussupportrar blivit portade från den här matchen, trots det var det fullt av dem kändes det som, i alla fall där vi stod. Och vi stod ändå i Milanklacken. Joakim och jag stod inte riktigt brevid varandra utan han stod lite längre upp. Runt mig var det bara juventussupportrar och de var heeelt vilda! Jag trodde att jag skulle bli nerslagen om de fick reda på att jag var milanista... men riktigt så var det inte, minst sagt. Inom tio minuter blev jag erbjuden att låna deras jackor i och med att jag frös, det kändes som att de tittade mer på mig och gav mig mer komplimanger än vad de tittade på matchen, haha det var så att Joakim blev skitförbannad eftersom att han fullkomligt hatar de äckliga "juveslynorna." Och vet ni vad dem sa, tänk er galna supportrar säga inför alla att Milan gärna får vinna för min skull, jag och alla som hörde det blev helt chockade. Anyway, första halvlek var rena besvikelsen. Andra halvlek var de så mycket bättre, där fick vi ett mål bortdömt bland annat. Jag som först varit orolig för att visa mig som milanista bland dessa juventusmänniskor. Icke sa nicke, när Milan briljerade stod jag skrikandes av glädje. Haha det var faktiskt rätt komiskt, jag stod bland ett femtiotal galna juventussupportrar som blev galna och jag stod och skrek av glädje..

I alla fall så var det rätt sur stämning precis efteråt i och med att vi ägde andra halvlek, men milansupportrarna firade mer eller mindre i alla fall så det gjorde vi också! Jag måste bara berätta, tänk er att minst 60 000 människor på en och samma plats står och sjunger Milans sång, det är mäktigt! http://www.youtube.com/watch?v=8MRDI8Z7-Xc (Tänk er att så otroligt mycket människor står upp och sjunger den här sången, jag bara stod och rös. Det var så mäktigt!) En riktig upplevelse. Efter matchen köpte vi med oss Milantröjor, halsdukar med mera.

Dagen därpå gick vi upp tidigt för att hinna äta en god frukost och sen ta oss ut och shoppa. Den här dagen blev det hur mycket shopping som helst för min del. Allt ifrån smycken och världens finaste och sexigaste klänning till andra kläder. Vi åt en god middag vid Il Doumo, tyvärr satt jag bara och var sönderstressad under middagen. Vi satt nämligen på en jättefin restaurang och allt sånt, men den var inglasad, och låg inne här

och det gick tusentals människor förbi varje minut. Jag vet inte riktigt vad jag gjorde för 'fel' men folk gick och tog kort på oss, kom in i själva restaurangen för att prata med mig, alltså ni fattar inte hur sjukt det här var. Med risk för att gå emot Jantelagen alldeles för mycket så berättar jag inte de sjukaste sakerna som hände. Men jisses vad människor kan vara galna ibland. Fast himla söta på samma gång. =)



Just det, jag glömde berätta det värsta. Första dagen hade jag på mig mina nya skor, där foten får vara i 180 graders vinkel och själva skon är jättehård. Tänk er att jag gick i dem i åtta timmar. Sen fick jag byta skor till matchen men de skorna har också klackar, jag hade inte med mig några andra heller.  Det är inte det att jag är ovan att gå i klackar, men det är nya skor, och de första skorna jag hade är verkligen som en killing machine. Så vet ni vad som har hänt med mina fötter nu? Jag har öppna sår på undersidan av dem. Allt skinn är borta och jag kan inte gå. Alltså bokstavligt talat nu, jag kan inte gå. När jag skulle bada på hotellet igår så fick jag ha mina fötter över kanten för det sved så himla mycket. Visst jag är van vid att shoppa tills jag blir helt slup, men att bokstavligt talat shoppa tills jag stupar trodde jag faktiskt inte att jag skulle göra.




Det här var i alla fall en underbar resa och det var så fruktansvärt kul att få åka med Joakim som jag har så himla kul med. Trots att han är vuxen så har han inga regler för mig vad gäller tider eller alkohol, men ändå så har han alla privilegier som vuxna har, vilket är perfekt! Vi kommer åka ner till våren igen fast då är vi ett gäng som ska åka, kommer bli grymt roligt.

Ni får några bilder i varje inlägg, nästa del kommer i nästa inlägg, så håll utkik! :)