MANDY' la nostra vita

Oj oj oj vilken kväll!

Först var jag på mina dansträningar i början av kvällen. Först var det balett där första halvan av lektionen gick till styrka och andra halvan till två inte allt för seriösa juldanser som vi skulle lära oss för att ha något att visa upp för de andra dansgrupperna som hade tärning samtidigt som oss, bara som en kul grej. När jag valde att kalla dessa dansen för "två inte allt för seriösa danser" skulle jag väl istället kunna säga att den ena var så seriös så att den skulle kunna passa sexåringar. Och vet ni, det är precis vad den är till för! En grupp som sexåringarna ska göra på sin föreställning. Fråga mig inte varför vi skulle köra denna dans, men det gjorde vi så lydigt så!

För det första var dansen till julsången "Jag såg mamma kyssa tomten jag". det säger väl det mesta. Men precis som vår älskade danslärare sa så är vi en grupp som älskar att bjuda på oss själva så vi visade upp den här dansen med ett stort leende på läpparna men ändå så seriöst som man kan göra en dans som den. Vet ni vad som hände? Jo våra danslärare som tittade blev så rörda att den ena satt och grät. Jag vet inte riktigt varför, i och med att jag med handen på hjärtat kan lova er att hon har sett oss göra bra mycket bättre och mer avancerade danser än så. Men ibland handlar det kanske bara om... att bjuda på sig själv och vara glad! :D Vilken kliché...

I alla fall var det sedan dags för jazzen där det blev showernas danser vi dansade! Vi hade så kul och körde igenom danser från showen i våras. I slutet av lektionen åt vi godis och pepparkakor. Då passade vår älskade tränare på att påminna oss om att vi jobbat hårt nu i en termin och att vi faktiskt får äta sötsaker då utan att få dåligt samvete. Sedan passade hon också på att säga att vi är en fantastisk grupp och att det är många tränare som vill träna oss. Sådant är alltid roligt att höra. Men jag kan inte annat än att hålla med, vi är en väldigt liten grupp, hälften så få som alla andra grupper på Kühlers. Sen är vi väldigt sammansvetsade, kanske just därför, och har alltid väldigt roligt och är väldigt mottagna för att utvecklas inom dansen. Att vara så få gör ju självklart att vi får mer hjälp och större chans till utveckling.

Kom hem vid halv elva, då kom Sebbe och sa att han var hungrig vilket även jag var så vi åkte ut en sväng för att köpa med oss mat. Det som hände då vi var tillbaka var väl inte allt för roligt.. båda hade glömt nycklar till porten liksom våra mobiler. I 45 jävla minuter har vi fått stå och tutat som in i helvete med bilen och väckt halva kvarteret, fast vi väckte självklart inte dönickarna här uppe. Sebbe har kastat ekollon och stenar på fönstrena, men inte heller det väckte dem. Efter 45 minuter kom våra grannar och öppnade åt oss, tack gode gud!

Nu pratar jag med David om att åka över till honom, igen.. skönt att ha någon som bor nära i alla fall. Sedan har det varit flera av mina nära vänner som sagt att de vill att jag ska börja propagera för vad jag tycker om päls här i bloggen samt starta en debatt om ämnet överhuvudtaget. Vad tycker ni om det, något ni skulle vilja läsa om?


Ebba har skickat bilder till mig som hon har tagit från Italien. Tänkte lägga upp dem i ett senare inlägg. =)

Puss och kram!