MANDY' la nostra vita

Ciao ragazzi, adesso sono in Svezia... Nu är jag hemma igen. Jag vill börja med att säga att det här var bland det roligaste jag varit med om i hela mitt liv. Det har hänt så mycket att jag inte vet vad jag ska börja med att berätta. Well, jag får väl ta allt i sin ordning antar jag.

Då vi väl landat på Bergamos flygplats Orio på fredagen tog vi oss snabbt och flitigt till vårt hotell där vi blev varmt välkomna av personal som kom att bli våra nya vänner som vi kommer åka tillbaka till i början av våren. De tog våra väskor och vi gick upp och tittade på rummen som var långt över förväntan. Det var visserligen ett fyrstjärnigt hotell, men i Italien så kan fyrstjärniga hotell innebära både rena lyxhotellen i vissa fall, men i andra kan man inte förstå hur de ens kan ha fått över en trea. Men vi hade tur, egen stor jacuzzi på rummet, rumsbetjäning, ja allt du kan önska dig.

I och med att planet var lite försenat så landade vi inte förrän rätt sent. Vid elva på kvällen åt vi en utsökt trerätters middag på hotellet. Till förrätt åt vi något som jag precis glömde namnet på bara för det. Riktigt god var den i alla fall. Till huvudrätt åt vi en kalvrätt med olika sorters potatis och så vidare. Till efterrätt åt vi fruktmix samt så beställde vi in ett fat av alla olika sorters choklad du kan tänka dig, hade tyvärr inte kameran med mig så kan inte visa er. Till detta delade vi på en flaska Amarone vin. I Italien tar de ju för vana att hälla upp en liten skvätt vin i glaset, så får du som gäst lukta och dricka och säga vad du tyckte om det innan de häller upp ett fullt glas. Joakim som är vinexpert hjälpte mig lite på traven som inte är fullt lika erfaren, men efter den här resan kan jag rätt mycket jag också måste jag säga. :)

Under middagen började vi prata med de som jobbade på hotellet. Jag upphör aldrig förvånas över hur fantastiskt trevliga, avslappnade och öppna italienare är. Både jag och Joakim är så sociala av oss så vi passar in så himla bra i hela atmosfären där nere. De berömde Joakims italienska vart vi än gick, och det är rätt coolt faktiskt, han har läst italienska i ett år i skolan. Jag menar, alla vet hur lite man egentligen lär sig när det gäller språk i skolan. Sen har han bara lärt sig allting då han varit i Italien, och nu pratar han flytande.

Vid två var vi klara med middagen, då gick vi ut på en promenad. Hotellet låg mitt i city så vi behövde bara gå utanför dörren så var vi mitt i allting. Men vi var så trötta så vi valde att inte göra något speciellt den kvällen i och med att vi skulle upp tidigt dagen därpå..

Morgonen därpå åt vi världens godaste frukost på hotellet. Det fanns allt från prinskorvar, äggröra och makaronepudding till tårta, bakelser och bullar till alla olika sorters bröd och pålägg du kan tänka dig till 10 olika juicesorter; apelsiner som man pressade själv och så vidare. Det var så kul när vi satt där på hotellet. Kockarna stod och gömde sig bakom en vägg och tittade lite försiktigt åt vårt håll när de trodde att vi inte såg. Sen kom de supersöta servitriserna och servitörerna fram till mig och sa att de aldrig sett något vackrare och att kockarna inte visste vart de skulle ta vägen. Som ni vet är det alltid såhär i länder som Italien men man vänjer sig aldrig riktigt tror jag. Det var likadant när vi var ute och shoppade eller åt middag eller vad vi än gjorde. Det som var så underbart var att det inte var det här äckliga som det brukar vara, när killar, män och gamla gubbar säger äckliga saker till en. Nej, vart jag än gick kom alla fram bara för att dränka mig i komplimanger, kille som tjej, ung som gammal. Just det har jag aldrig varit med om tidigare. De ville ha sina barn bredvid mig på bilder, ja det var helt sjukt!

Första dagen shoppade vi i åtta timmar. Jag fasar för att behöva gå förbi lilla Biblioteksgatan efter att ha varit i modets hemstad. Vi gick in i affärer som Louis Vuitton, Gucci, Dior, Prada, Versace.. you name it, och affärerna fanns i två till tre plan, du bjöds på champagne så fort du kom in och man ville aldrig gå därifrån. Alltså killarna som jobbade i de här affärerna, de som gick omkring i sjukligt snygga kostymer, du kunde seriöst inte slita blicken ifrån dem. Och de visste verkligen hur de skulle charma sina kunder utan att vara för på, men ändå göra sitt jobb så att man ville köpa allt de erbjöd. Svenska försäljare skulle verkligen behöva gå en kurs där vill jag lova. Joakim köpte två skärp och presenter, jag tittade väl mer på annat än själva utbudet... ;)










Då vi gick där på Milanos gator ser jag plötsligt hur unga samt äldre tjejer köar till något som jag först inte såg vad det var. Det visade sig vara en modellaudition. Då jag och Joakim gick förbi får en av kvinnorna som sitter i juryn syn på mig och springer emot mig. På italienska babblar hon på i all världens fart och ignorerar mitt försök till att säga att jag inte pratar italienska. På knackig engelska lyckas hon till slut få fram att hon är intresserad av mig och vill ha mina uppgifter och provfota mig samma kväll och så vidare. Dessvärre fick jag förklara att jag i ett år till fortfarande kommer att bo i Sverige men att jag flyttar till Milano om drygt ett år. Jag har lovat att jag ska höra av mig då! =) Fattar ni!? Det är helt klart nu att jag kommer bo i Milano om drygt ett år, vill sig allt väl kommer jag få ett modellkontrakt med samma agentur som jag suttit och läst om samma dag. Jag älskar Sverige, det har jag alltid gjort och kommer alltid göra. Men jag är så fruktansvärt trött på JantelagsSverige; att allt ska vara så lagom och ingen får sticka ut eller lyckas här i livet. Jag menar, vart vi än gick i Italien så var människorna så ofattbart trevliga att jag blev helt chockad. Och då var ändå det här min 19e gång jag var i Italien. Livet är fört kort för att bara låta tiden gå i ett land där man inte längre känner sig hemma.

Anyway, första dagen köpte jag en klänning, en kofta och två kortärmade koft-klänningar eller vad man ska kalla det. Ni kommer få en massa bilder på allt jag köpt kan jag lova er! Joakim tog mig första dagen måste jag erkänna... jag kan inte ens nämna allt han köpte för jag minns inte allt. På kvällen var det dags för helgens höjdpunkt. Milan - Juventus. Det var bara ett problem, vi hade inte lyckats få tag på biljetter ännu. Jag tror att det var halv nio matchen började, klockan sju var vi fortfarande på hotellet. Utan vetskap av vad klockan var måste jag tillägga.. Joakim som är den största milanista jag träffat blev fullkomligt galen då han insåg att chansen att vi skulle kunna se matchen låg på en sisådär 5 %. Sansiro som ligger en bra bit från city kände vi låg för långt bort för at ta tunnelbana så vi fick hoppa in i första bästa taxi och hoppas på det bästa.

Väl vid Sansiro var det folk överallt. Plötsligt kommer två killar fram till mig och frågar om jag behöver biljetter. Det var ju det vi fick göra, köpa svart. Han erbjöd att vi kunde få två biljetter för 120 Euro vilket var hur bra som helst. Vi hade räknat med att få betala 150 för en, vilket våra vänner fått göra. Problemet var bara att risken fortfarande fanns att vi inte skulle bli inläppta för att de kunde se om biljetten var köpt svart, på något konstigt sätt. Men den risken tog vi - och vet ni! Vi kom in!!









Jag vet inte hur jag med ord kan förklara vad den här upplevelsen betyder för mig. Ni som inte varit på Sansiro, jag vet inte hur jag ska förklara hur oerhört stor arenan är. Alltså när ni tittar upp så ser ni inte var arenan slutar, helt galet! Tyvärr syns det inte på bilderna hur mycket hunks det var där, men ni lär nog förstå själva, även det var galet! Grejen var den att alla juventussupportrar blivit portade från den här matchen, trots det var det fullt av dem kändes det som, i alla fall där vi stod. Och vi stod ändå i Milanklacken. Joakim och jag stod inte riktigt brevid varandra utan han stod lite längre upp. Runt mig var det bara juventussupportrar och de var heeelt vilda! Jag trodde att jag skulle bli nerslagen om de fick reda på att jag var milanista... men riktigt så var det inte, minst sagt. Inom tio minuter blev jag erbjuden att låna deras jackor i och med att jag frös, det kändes som att de tittade mer på mig och gav mig mer komplimanger än vad de tittade på matchen, haha det var så att Joakim blev skitförbannad eftersom att han fullkomligt hatar de äckliga "juveslynorna." Och vet ni vad dem sa, tänk er galna supportrar säga inför alla att Milan gärna får vinna för min skull, jag och alla som hörde det blev helt chockade. Anyway, första halvlek var rena besvikelsen. Andra halvlek var de så mycket bättre, där fick vi ett mål bortdömt bland annat. Jag som först varit orolig för att visa mig som milanista bland dessa juventusmänniskor. Icke sa nicke, när Milan briljerade stod jag skrikandes av glädje. Haha det var faktiskt rätt komiskt, jag stod bland ett femtiotal galna juventussupportrar som blev galna och jag stod och skrek av glädje..

I alla fall så var det rätt sur stämning precis efteråt i och med att vi ägde andra halvlek, men milansupportrarna firade mer eller mindre i alla fall så det gjorde vi också! Jag måste bara berätta, tänk er att minst 60 000 människor på en och samma plats står och sjunger Milans sång, det är mäktigt! http://www.youtube.com/watch?v=8MRDI8Z7-Xc (Tänk er att så otroligt mycket människor står upp och sjunger den här sången, jag bara stod och rös. Det var så mäktigt!) En riktig upplevelse. Efter matchen köpte vi med oss Milantröjor, halsdukar med mera.

Dagen därpå gick vi upp tidigt för att hinna äta en god frukost och sen ta oss ut och shoppa. Den här dagen blev det hur mycket shopping som helst för min del. Allt ifrån smycken och världens finaste och sexigaste klänning till andra kläder. Vi åt en god middag vid Il Doumo, tyvärr satt jag bara och var sönderstressad under middagen. Vi satt nämligen på en jättefin restaurang och allt sånt, men den var inglasad, och låg inne här

och det gick tusentals människor förbi varje minut. Jag vet inte riktigt vad jag gjorde för 'fel' men folk gick och tog kort på oss, kom in i själva restaurangen för att prata med mig, alltså ni fattar inte hur sjukt det här var. Med risk för att gå emot Jantelagen alldeles för mycket så berättar jag inte de sjukaste sakerna som hände. Men jisses vad människor kan vara galna ibland. Fast himla söta på samma gång. =)



Just det, jag glömde berätta det värsta. Första dagen hade jag på mig mina nya skor, där foten får vara i 180 graders vinkel och själva skon är jättehård. Tänk er att jag gick i dem i åtta timmar. Sen fick jag byta skor till matchen men de skorna har också klackar, jag hade inte med mig några andra heller.  Det är inte det att jag är ovan att gå i klackar, men det är nya skor, och de första skorna jag hade är verkligen som en killing machine. Så vet ni vad som har hänt med mina fötter nu? Jag har öppna sår på undersidan av dem. Allt skinn är borta och jag kan inte gå. Alltså bokstavligt talat nu, jag kan inte gå. När jag skulle bada på hotellet igår så fick jag ha mina fötter över kanten för det sved så himla mycket. Visst jag är van vid att shoppa tills jag blir helt slup, men att bokstavligt talat shoppa tills jag stupar trodde jag faktiskt inte att jag skulle göra.




Det här var i alla fall en underbar resa och det var så fruktansvärt kul att få åka med Joakim som jag har så himla kul med. Trots att han är vuxen så har han inga regler för mig vad gäller tider eller alkohol, men ändå så har han alla privilegier som vuxna har, vilket är perfekt! Vi kommer åka ner till våren igen fast då är vi ett gäng som ska åka, kommer bli grymt roligt.

Ni får några bilder i varje inlägg, nästa del kommer i nästa inlägg, så håll utkik! :)