MANDY' la nostra vita

Oh noo vilken dag det har varit idag. Ni kommer tro att jag överdriver till tusen nu, men idag tror jag att jag fick känna på hur det känns att vara 80 bast i medelhavshetta. Allt blev bara för mycket idag och jag har nog aldrig klagat så mycket i hela mitt liv. Stackars tjejerna som tvingades lyssna. Fast de var faktiskt likadana vid närmare eftertanke. I don't blame them..

Hur som helst hade jag som sagt 6 castings idag. Träffade ett par tjejer som hade 8, vilket är helt insane. Vi blev alla helt slut efter 6. Hur som helst klädde jag på mig alldeles för mycket kläder imorse. Det var ett tag sedan jag var tvungen att lämna lägenheten vid 8 och då såg det så kyligt ut ute. Men när ska jag lära mig? Även om det är disigt i Milano så är det 99/100 gånger värmebölja i alla fall.

Så jag har sprungit runt i långärmat, långbyxor, min alldeles för stora och för tunga(!!) väska på axeln, i för varma skor, rinnande svett längs ryggen och det värsta: utan tillgång till mat mellan halv nio och halv sex - hela dagen utan det minsta att äta!! Vi hade ingen som helst möjlighet till att äta utan alla castings tog sådan förbannad tid att när vi väl var klara med en fick vi lägga svansen mellan benen och fly till nästa som vi redan var sena till.

Väl på den castingen man var sen till kom man med håret åt alla håll, andan i halsen och svettigt ansikte. Klackarna höll vi i handen i hopp om att i "väntsalen" kunna fixa till oss på två röda och framför allt byta skor. Men åhnej, där inne satt självaste kunderna så det var bara att, på deras begäran, med klackarna i ena handen börja gå framför dem.

Nu är jag äntligen (!!) hemma. Satte i mig mcdonalds på vägen hem, på två röda, jag skojar inte. Köpte även ett par supersöta sandaler så jag har några flats som inte är för varma.

Nu ska jag göra pedikyr och bara ta hand om mig själv. Kul att jag knappt hinner komma hem från dagens alla castings innan jag fått ett nytt schema för imorgon. Nåväl, även om livet inte är så glamouröst som många tror, så skulle jag inte vilja byta ut det mot något annat just nu.

Hej på er!

Kom precis hem från dagens castings. Börjar äntligen lära mig att hitta till de olika adresserna riktigt bra nu. På tiden kan tyckas, men mitt lokalsinne är onekligen under all kritik..

Fick precis castingschemat för imorgon. 5 castings so far!.. (Edit: fick precis mail om en till imorgon. 6 castings på en dag, det blir en låång dag imorgon..) Dock ultimata schemat då det såhär svart på vitt ser ut som att alla ligger väldigt utspritt tidsmässigt vilket är mycket välkommet.

Hur som helst är jag utbjuden på middag ikväll men vetefan om orken finns alltså. Det är rena rama träningspasset att springa omkring till en massa olika adresser varje dag. Mental träning också då det är som att springa på 3-4 arbetsintervjuer dagligen. Kommer bli en hejare på det med andra ord..

By the way måste jag bara kommentera en sak. Innan jag kom med i Future trodde jag att åldern på Milanos modeller generellt skulle vara väldigt låg. Men nästan alla modeller jag träffar är runt 23-24, är de yngre är de ofta vid 20-sträcket. Jag var helt säker på att se en massa små 17-åringar som hoppat av skolan och provar lyckan i modellbranschen. Men jag antar att det är mycket myter och rykten. Än så länge har den här branschen endast inneburit ett positivt första intryck, på många olika sätt.

Det jag ville komma till är att det är många som kommenterar att jag ser så ung ut. Visst, eftersom jag skrivit ovan att de flesta jag träffat varit minst 23 så är väl 19 ganska lite. Men att jag ser ännu yngre ut än så påpekar många. Lyckligtvis lyckas jag på något konstigt vänster se mognare och äldre ut på mina bilder. Och tur är väl det?.. Haha!

Sveriges nationaldag idag. Jag hade mer än gärna velat vara hemma i vårt fantastiska land idag. Svensk sommar är det bästa som finns. Men hur mycket jag än älskar Sverige känns det så förbannat långt borta att lämna det här nu. Kan man bli lyckligare än jag är? Jag tror inte det.




Jag bjuder på en läskigt skön låt som ofta spelas här i Milano.

http://www.youtube.com/watch?v=Rv6zyVkW2mc In och lyssna!!

Lycka lycka lycka. Med endast 2 timmars bilkörning från Milano anlände vi fredagskväll i vackra Toscana. Min killkompis har en trevåningsvilla där precis vid havet och detta var bland det finaste jag sett på länge. Man andades en helt annan luft där nere och stranden... fyfan vad nice att äntligen få bada. Äntligen njuta av värmen på det sätt man ska!

Vi har ätit så fantastiskt gott, mycket skaldjur och grillat kött. Legat på stranden och bara latat, badat och jag har fått se en del av Italien jag aldrig sett förut. Det bästa av allt? Det är här jag kommer tillbringa mina helger nu. Nästa helg följer även Miranda med så ska vi testa på nattlivet där nere också.

Tyvärr hade vi ingen solskyddsfaktor med oss så jag är way too tanned nu. Trots 35+gradig värme kommer jag med andra ord få springa runt i långbyxor imorgon på mina castings. Yey!.. Varför kan det inte vara brunast möjliga modeller ska vara istället för blekfisar? Det hade inte varit någon match..

En del bilder från helgen i Toscana.


Vi cyklade vart vi än skulle. Var säkert 5-6 år sedan jag cyklade så det var helt underbart att se staden från cykelsadeln.


Finally!!! Beach 2010 är här!


Årets första dopp var ljuvligt!





Jag var lite duktig och satte mig i skuggan då och då. Shit vad det aldrig hänt om det inte vore för att man ska vara duktig "modell" nu..




Mysiga, vackra, underbara Forte dei marmi! Dit ska vi mami :)



Havet på ena sidan och alperna på andra, kan inte bli mycket bättre!






Här cyklade vi längs den milslånga stranden, ah!





Vi tog bilen till en annan liten stad i närheten, minns inte namnet men sjukt mysigt. Världens mysigaste uteserveringar.



... Och alla som var där gick fantastiskt klädda, helt sjukt.






Mums!

I Milano ar det nu 35 grader i skuggan och jag klarar mig inte en sekund till utan en strand. Darfor packar jag nu vaskan och sticker till Toscana over helgen. Vi bor 20 meter fran havet och det ska bli sa otroligt skont med lite omvaxling. Jag har inga castings eller testshoots i helgen sa nu blir det ledighet for fulla muggar. Tar givetvis med mig kameran. See you on sunday guys!

Hej hopp!

Fick gå upp i ottan imorse (kändes det som) för jag hade 2 castings tidigt som jag inte riktigt visste var de låg trots att jag kollat på kartan x antal gånger. Vid 18 varje dag får vi liksom ett castingschema för nästa dag. Där står det bara vad det är för casting, om vi behöver ta med något (exempelvis bikini) samt adressen. Hur vi sedan kommer dit är upp till oss själva att få fram.

För mig som kan ha Sveriges sämsta lokalsinne är detta en otroligt stor utmaning. Imorse bestämde jag mig för att inte ringa någon killkompis om skjuts utan istället med hjälp av både tunnelbana, spårvagn samt en liten promenad tog jag mig till båda adresserna utan konstigheter. Även om det inte är något större steg för världen så bevisar det för mig att jag kan om jag vill.

Jag var till och med där i så god tid att jag nu hann hem innan dagens sista casting om ett par timmar. Såå skönt. Hinner nog med en liten nap till och med :) Castingsen idag har gått bra. Första var ett katalogsjobb där de förutom att se boken ville plåta oss, vilket var kul då de la en del tid på det. Den andra castingen var för show room så då fick de modeller som de var intresserade av prova deras kläder och visa upp. Jag fick prova en del kläder där vilket var jätteroligt.

Nej nu ska jag vila lite. Puss på er!



Slänger upp en dagens outfit senare!

Godmorgon!..

Idag är det en national holiday i Italien which means no castings! Hade varit riktigt nice med en ledig dag om jag varit frisk. Nu är det ju visserligen nödvändigt för mig att ligga hemma och bli frisk idag, men det är ju lagom kul när det är 30 grader ute. Om det ens räcker.

Inatt har jag i alla fall sovit gott. Tror faktiskt att första dagen av det nya penicillinet började verka direkt. Undrar vad det är för italiensk mirakelkur de gett mig egentligen.. Det enda jobbiga var att jag drömt om min familj inatt, mina syskon rättare sagt. Och hur allt än ser ut saknar jag dem så det gör ont just nu. Varför ska drömmar påverka än så mycket? Utan nattliga drömmar kan man bara stänga av och köra sitt race. En natts dröm senare kan man inte få ut personerna ur sitt huvud..

Hur som helst krånglar mitt internet big time sedan några dagar tillbaka. Vilket det inte borde göra med tanke på vad jag betalar.. Detta gör att jag inte vågar sätta mig och svara på frågorna ifall att allt bara skulle försvinna. Men jag ska göra som så att jag ska ta min sjuka kropp till affären och handla lite mat. Sedan svarar jag på frågorna så de kommer upp under dagen om mitt internet inte lägger ner totalt.

Puss så länge!

INTERNET KRÅNGLAR OCH en miljon saker har hänt. Därför har det inte blivit någon vidare bloggning. Ledsen för det!

Frågorna ska jag sätta mig med ikväll så det är påväg!

Först och främst: Idag fick jag veta att jag blivit bokad till mitt första jobb! Yey vad glad jag är! Det är en fashion show i Florens om 2 veckor som jag blivit confirmed till. Så otroligt skönt att få ett jobb efter bara en vecka. Hade det gått veckor utan att någon vill ha en hade jag seriöst dött..

För det andra: ...har jag blivit sjuk. Halsfluss och nästan 40 graders feber i 2 dagar. (Med kroppen full av värktabletter har jag ändå sprungit på castings - dock inte alla jag haft men ändå.. lyckat!) Idag stod jag inte ut längre utan ringde min killkompis i panik då jag varken kunde dricka eller äta på grund av halsen och svetten bara rann på mig, precis överallt! Han ringde i sin tur sin vän och jag tror inte jag vill veta vad han sa eller hur han uttryckte sig (jag återkommer till det strax!) Hur som helst, efter en grym casting på agenturen kom min snälla vän och hämtade upp mig precis utanför porten och körde mig till ett av milanos universitetssjukhus. Väl där träffade vi hans kvinnliga läkarvän som tar mig till akuten. Överallt ligger sjuksängar med personer som är mycket illa däran och in kommer jag med min modellbok och high heels i handen. Visserligen hade jag då en bra bit över 39 graders feber så klart jag inte var frisk.. men ändå!..

Men det blir värre hörrni!

När det blir min tur att få komma in leder en läkare in mig i ett rum med 6 läkare där inne!!!! Jag trodde att det var ett skämt, men obviously not. Med pappa i telefonen som ofta kan mer om mediciner än läkarna själva (han skriver populärmedicin och samarbetar med karolinska institutet så that's why) försökte jag säga vilket penicillin jag brukar äta i Sverige (så att jag inte skulle få något märkligt italienskt piller haha), och då hade de inte ens undersökt mig än. Läkarna frågade bara vad jag gjorde där för jag såg ju inte speciellt sjuk ut !!enligt dem!! Enligt mig själv såg jag ut som hej-kom-och-hjälp-mig. I alla fall kändes det så.

Men sedan när de väl började undersöka mig kollade bara den kvinnliga läkaren mig i halsen och inom en sekund sa hon oh my god. Det är min hals det mina vänner. Inte undra på att inte ens vätska kan komma ner där just nu. Det dröjde i sin tur inte länge innan jag fick mitt penicillin utskrivet.

En annan rolig grej som jag skrattar åt såhär i efterhand men när det väl hände ville jag inget hellre än att sjunka genom jorden, var en casting jag gjorde igår - med feber och halsfluss. Allt verkade normalt tills det var min tur att gå in. Jag ser bara en stor videokamera där inne och kom i samma stund på att det var en casting för en musikvideo. Allt går bra till en början. Jag hör att de säger molto carina, molto bella (mycket söt, mycket snygg) om mina bilder i min bok.

Sedan ber de mig berätta in i kameran vad jag heter, vilken agentur jag jobbar för, var jag bor et cetera. Nu började det gå utför. Med en rinnande näsa och tjock hals lät det inte alls som jag trodde att det skulle låta.

Men det blev värre!!

Helt plötsligt sätter de bara på musik. Och så säger de bara "now.. dance!" Och för mig som faktiskt är dansare i grunden skulle det kunna vara piece of cake. Men inte den här gången. Vilka rörelser jag än gjorde så kände jag bara hur fel det blev. Snoret rann, huvudet var nära på att explodera varje gång jag slängde med det och ögonen var säkert lika lidande som hos tiggarna i milanos tunnelbana. Det blev bara fel fel fel!

Nåja, slut med pinsamma historier jag lyckas sätta mig i. Nu ska jag titta på era frågor! Kul att ni äntligen visar att ni finns där, även om det allt för ofta ska krävas en frågestund för att ni ska börja kommunicera med mig.

---

Update 2: Jag glömde ju berätta. I söndags var vi vid Lake Como hela dagen och plåtade. Bortsett från att det gjorde mig sjuk (hemresan på ett tåg med alldeles för mycket aircondition) så blev bilderna grymma!!! Jag får dem troligtvis imorgon så då får ni se dem. Fotografen är helt amazing!!

Flera av mina tjejkompisar som varit här nere någon månad säger ofta att de inte känner sig hemma här. För mig är det helt tvärtom. Jag kan komma på mig själv med att inte ha tänkt på Sverige eller Stockholm på flera, flera dagar. I början tänkte man nästan hela tiden "undrar vad som händer i Stockholm just nu.. " osv. Men numera känns verkligen Milano som mitt hem. I alla fall temporärt.

Det beror säkerligen på flera olika anledningar. Först och främst har jag alltid haft otroligt lätt för att anpassa mig till nya miljöer. Jag var alltid den av mina kompisar när vi var små som "vågade" lämna mamma och pappa för att sova hos kompisarna istället. Jag längtade aldrig hem och gråtandes ville bli hemkörd mitt i natten. (Alla har vi nog varit där när kompisen längtar efter mamma och vill åka hem mitt i natten).

Men alla mina svenska vänner som spenderar någon/några månader här åker eller har åkt hem för att hälsa på redan efter några veckor. Det har jag inte gjort just för att jag inte vill få känslan av att jag är här på en längre semester. Jag vill inte bli för involverad i livet hemma igen, utan det är livet här i Milano som är aktuellt för mig nu. Jag vill ge 100% till att försöka känna att jag verkligen bor här och det gör man enklast genom att skippa uppdateringarna från Stockholm så mycket som möjligt.

Jag kom hur som helst på mig själv igår, då jag pratade med Emilia, att jag kallade Milano för "här hemma" gentemot Stockholm. Jag blev helt chockad då jag hörde mig själv uttrycka de orden. Men just nu känner jag mig 100% hemma här och jag har gjort det ett rätt bra tag. Jag känner inget behov av att komma hem på ett tag utan mitt liv är här just nu. Självklart känns det ibland som att jag bara vill ta första bästa flyg hem över en dag. Men sen skulle jag garanterat vilja komma hem igen, tillbaka hit, väldigt snabbt. För just nu i mitt liv är det här jag ska vara, och det blir således mitt hem.

Jag är så otroligt tacksam över att jag även mentalt bor - känner mig hemma, i ett annat land. Att jag får känna på känslan att för ett tag inte kalla Stockholm mitt hem. Få känna på känslan att bli så hemma någon annanstans. Det är en rikedom ingen kan ta ifrån mig.

Igår hade vi bara tänkt gå ut och äta middag med våra vänner, men eftersom jag som alltid blev lite för taggad följde vi med älsklingarna till Cavalli. Innan dess blev jag dock inputtad i baren och gjorde sjukt goda shottar till hela sällskapet. (Kan vara de starkaste och vidrigaste shottarna jag någonsin druckit. Men som tur var drack jag bara coca cola efter det i princip) Det var hur som helst riktigt bra igår. Jag går inte ut så jättemycket här längre (i alla fall om man jämför med mina 4 dagar i veckan de 2 första månaderna) så när jag väl går ut ser jag till att ha riktigt roligt istället. Träffade på Albin utanför Cavalli som är från Bromma ursprungligen och som spelar i Juventus här nere, riktigt ballt för övrigt, så vi hängde med honom och hans polers nästan hela kvällen. Blir alltid lika härlig stämning när man känner igen någon, som i sin tur känner igen en själv, och så vet man att man gör det från facebook där man har varandra som vänner, haha!

Med 5 castings idag kände hur som helst jag och Emilia vid 2 att det var dags att bege sig hemåt. Tog sin lilla tid av olika anledningar men oj vad gott jag sov sen. Nu är jag dock så trött att jag snart ska bums i säng. Bjuder innan det på lite bilder från gårdagen.

NU (!!!) kom jag hem efter en dag full med castings. Lyckat att jag fick som flest castings dagen efter utgång. (Japp igår blev det en liten sådan.. bilder kommer om en stund!) Jag hade i alla fall 5 castings idag vilka alla mer eller mindre låg i Milanos ände. Jag har sprungit omkring som en tok för att efter lunch hinna med 3 av castingsen som alla låg under samma tidpunkt i helt olika delar av stan.

Nu är jag helt slut. Detta tar på krafterna ska ni veta. Jag har hur som helst varit på castings för show rooms, visningar och en underklädeskollektion idag. Spridda puckar med andra ord.

Trots allt prat om carbs, alla spyor i toaletterna mina modellvänner hittar och droger de ersätter måltider med ska jag som fortfarande är normal (och har givetvis tänkt fortsätta med det) nu ta en tur till närmaste mc donalds.  Nu kommer kycklingbitar sitta helt perfekt!

Hej gullisar!

Idag kom jag hem vid sju efter en lång dag som avslutades med en promenad i sommarvärmen med Carlitos och hans vän. Jag hade 3 castings idag varav en var underkläder eller badkläder (jag vet inte riktigt vilket) för United colors of Benetton. Kul! Lunchade gjorde vi med några andra modeller och våra gulliga killkompisar på AMA.MI

Jag måste bara säga en grej. Sedan jag kom hit har jag varit väldigt besviken på Milanos utbud gällande killar. Och jag vet att jag inte är ensam om att känna så. Men så har jag börjat springa på castings och jag kan inte låta bli att undra vart fasiken håller alla dessa sjukt snygga killar till annars?! Framför allt nu när jag varit på ett par castings för underkläder/badkläder har killarna som varit på samma casting fått mig att börja stamma (och det händer fan inte ofta ska ni veta!) när man ska prata, om man så bara frågar vem som är sist i kön till castingen.

Givetvis är de i flesta fall inte italienare, precis som de kvinnliga modellerna här nere som springer runt på castings. Men till skillnad från många kvinnliga modeller, ser de manliga riktigt riktigt bra ut. Det är absolut fler kvinnliga modeller som faktiskt är riktigt vackra än vad jag trodde att det skulle vara. Men man ser ju helt klart oftare tjejer som inte ser mycket ut för världen (på bild är det givetvis dock helt andra bullar...) än killar. De är ofta brunbrända, muskulösa, besitter världens finaste leende och en farlig blick. Gahh!! Sen om de är kapabla att överhuvudtaget utnyttja sin hjärnkapacitet längre än näsan räcker ska jag ta reda på!.. Fortsättning följer mina kära!

Kom precis hem från agenturen där jag varit och plåtat bikinibilder i polarid. Svettades som en gris under tiden, mycket trevligt. Alltså det är så varmt här nu så ni förstår inte. Jag är inte det minsta känslig för värme men nu kan man inte gå en meter utan att svetten rinner precis överallt. Inget hav att svalka sig i och det blåser inte någonting. Blåser det någon gång är vindarna kokheta. Jag klagar inte, så börja absolut inte regna nu istället!!! Men det är verkligen superdupervarmt.

Nu ska jag iväg igen !!! alltså skoja inte vilken superdupermega kondition jag kommer få efter att springa runt såhär dagarna i ända. Jag ska möta en kvinna och diskutera eventuellt nytt boende för mig. Agenturen har rekommenderat mig att sluta skolan här och satsa på modellandet full tid och därför kan jag inte bo kvar i lägenheten i så fall.

Jaja sluttjatat. Nu måste jag springa! Puss så länge!

Hej hopp!

Nu är jag äntligen hemma från mina första castings. Det har gått jättebra idag så det känns skönt att vara igång. Nu väntar jag på mail om hur många och vilka castings jag har imorgon samt eventuellt när min testshoot är så jag får lite mer bilder!

Annars har det varit en liten pina att springa omkring till olika adresser här i Milano då det är värmebölja här för tillfället. Skönt var det dock vid lunch då vi fick skjuts från och till en casting av våra prvänner. Lunch blev vi bjudna på, på vår prväns restaurang där det är gratis luncher för modeller. Det tycker vi om! Btw träffade jag min gamla räv i modellbranschen, Carlos, på en av våra castings. Känns sjukt att gå på samma som honom, men såklart jätteroligt.



Jag och vår prvän Fabio som tidigare jobbade som bokare.

Egentligen hade jag velat och behövt sova för över en timme sedan. Men nu är det så att min landlady bestämt att det är jag och inte hon som ska ta emot en student som ska bo med mig i den här lägenheten från och med idag. Nu är det bara så att det som alltid med italienare är lite sisådär med tiderna.

Först sa min hyresvärd att tjejen skulle vara här vid tio imorse. Så jag låg lite på helspänn imorse för att inte försova mig när hon skulle vara här. Om hon kom? Nej. Sedan var det andra bullar. Då skulle hon egentligen vara här kl 22 ikväll istället. Om hon kommit? Nej.

Det kan inte vara meningen att jag ska sitta vaken halva natten för att ta emot en student vilket är hyresvärdens jobb. Alla nyklar har de lämnat här också för att jag ska lämna dem till tjejen.

Gah jag är så förbannad just nu så jag kokar. Inte svarar min hyresvärd heller. Hon ligger förmodligen och får den skönhetssömnen som jag behöver inför mina första castings imorgon. FUCK!

Inatt sov ju Emilia hos mig. Ytterst mysigt att ha en liten sötnos i samma säng, haha! Trångt men mysigt att inte vara ensam ännu en natt. När vi vaknat idag gick vi ut och satte oss på en uteservering för lunch. Därefter blev det sempione för att njuta av det fantastiska vädret. Dock fick vi varva sol och skugga då ingen av oss hade solskyddsfaktor. Fan jag brukar aldrig ha det, nu måste jag börja med skiten! Vilket dock verkligen är på tiden..

Jag var inte hemma förrän vid åtta ikväll. Man vill aldrig gå hem när det är så fint väder. Det mysiga här är att det nästan är lika varmt när solen går ner på kvällen. Det blåser ingenting utan är verkligen sommarvärme.

Förutom Sempione gick vi lite på stan och jag köpte ett par skitsöta shorts samt ett marinblått linne från Zara :)

Milano var minst sagt galet igår kväll.. Att ta sig in mot Duomo en kvart innan avspark var bland det dummaste jag kunde göra. Alla supportrar gjorde att de fick stänga av och släcka ner hela den perrongen och man kunde således inte åka dit. Hur som helst kom jag äntligen fram till slut och det var bland det mäktigaste jag skådat. Hade jag varit interista hade jag utan tvekan stått med tårar i ögonen. Det var dock nästan så jag gjorde det när de gjorde mål. Det är en sjuk känsla att se sådan gemenskap och jag är sjuk glad att jag såg matchen bland alla tusentals supportrar.

Det absurda var dock alla sjukstugor fulla med bårar dit ambulanser kom varje minut med nya skadade personer. Det var riktigt otäckt att se då det lika gärna skulle kunna vara en själv som blev träffad av smällare eller dylikt. Stackars krakarna som var där för att se matchen och så fick de ligga på en bår/köras till akuten istället. Fyfan..

Efter matchen hade jag och Emilia hur som helst bestämt sedan innan att vi inte skulle palla utgång. Men att ta tunnelbanan hem var ju bara och glömma. Det var avstängt överallt. Då kom vi på den utmärkta lösningen att gå tillsammans ända hem till mig. Termometern ute igår stod på 26 grader kl halv elva på kvällen! Så hem ville vi inte komma på en gång. Men även om det går rätt snabbt med tunnelbanan hem till mig så är det en lång väg kan jag lova er. Ett par timmar tog det nog bestämt. Dock var det jävligt mysigt då det var glada intersupportrar precis överallt, så det var en härlig stämning att gå hem i!




Sådana här orangea sjukstugor stod det utplacerat lite här och var. Sjukt!