Jag har underbara läsare!

Kommentarer likt denna nedan får mig att aldrig vilja släppa taget om er. Det gömmer sig helt fantastiska läsare bakom dataskärmen och från och med nu ska jag verkligen försöka fokusera på er som vill mig väl och finner min blogg inspirerande. Det skulle vara helt fantastiskt att få chansen att träffa er under en läsarfika. Jag ska absolut se över det med er då jag är på hemmaplan igen. Många kramar till er, och en extra varm kram till Rebecca.


Rebecca
När kommer du till Sverige och hälsar på? Jag skulle vilja träffa dig, du verkar så himla toppen på alla sätt och vis! Håller med dig om allt du skriver och finner logik i det du skriver. Du skriver mycket mer intresseväckande än storbloggare som Kenza, Blondinbella, Kissie, Foki, Stina-Lee och alla de där. Du framför dina genuina åsikter och tankar.. det uppskattas! :) Gillade också din blogg förut för nåra år sen när det var fler djupa inlägg! Kram

Ge mig tips!

Först och främst: Ni är, tro det eller ej, många som läser den här bloggen. Ni är många som mailar, även om det går i perioder. Ni är alltid många som mailar via facebook och berömmer mig för bloggen. Men ni är för få som kommenterar där det egentligen är självklart att ni ska kommentera. Nämligen här. Ibland tror jag att statistiken omöjligt kan stämma och att det i själva verket är min mamma som går in här.. and that's it. Det är supertråkigt att blogga till en allmänhet som läser men inte ger någonting tillbaka. Jag tappar liksom lusten. Det krävs så lite som en liten kommentar från er för att min blogglust ska komma tillbaka starkare än någonsin. Till och med spam om era bloggar är bättre än detta. Förstår ni då hur illa det är?

Så, mina vänner och trogna läsare. Jag ber er nu, ni alla som faktiskt ser min blogg som ett positivt inslag i vardagen - att fälla en kommentar där ni tipsar mig om vad ni vill att jag ska skriva om, vad jag kanske ska börja skriva om som jag gjorde förr eller kanske något helt nytt ni önskar att jag börjar med. Ordet är ert nu och jag lovar er att bekräfta allt ni önskar på något sätt.

- Och ja, jag är så desperat efter er delaktighet som jag verkar.


En av mina favoritbilder från Como förra veckan.

Jag tror att jag ska skapa en grupp "Jag hade ett privatliv, sedan började jag blogga" på facebook.

11:05pmChristina

Hallå,gumman jag läste i din blogg att du har åkt motorcykel idag??


När man saknar så att det gör ont

http://apubliccity.blogspot.com/2010/06/froken-bergman.html#comments

Jag var precis inne på min bästa vän Carolines blogg. Hon har skrivit ett så fint inlägg om mig som bara får mig att sakna henne ännu, ännu mer. Jag grät den dagen vi skildes åt på busshållsplatsen vid Östermalmstorg för att hon skulle flytta till Barcelona dagen därpå, och jag till Milano 2 månader senare. Och jag kommer gråta en miljon gånger mer den dagen (som jag hoppas är snart) jag får träffa henne igen. Av lycka. Du är underbar Caroline. Tack för att du alltid tror på mig och visar ditt genuina stöd. Allt du gör är beundransvärt. Hela du är ambition och målmedvetenhet personifierad, glöm aldrig det.



Jag längtar tills jag får gå dina visningar igen :))





Hahaha, minns du!? ;)

Saga och Anna.

Jag vet inte var jag ska börja. Ni tar studenten idag och det gör ont i mig att jag inte kan vara med och delta på er stora dag. Ni är båda två personer som jag alltid kan räkna med. Ni har alltid ställt upp för mig och varit närvarande på stora dagar i mitt liv, så det gör således ont att inte kunna göra detsamma för er denna gång. Finare tjejer än er finns inte.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni får en oförglömlig dag och att jag snart får träffa er igen. Grattis till er student, mina änglar, och till era fantastiska betyg och kämparanda som jag vet att ni båda besitter utan dess like. Det är en ära att få ha er i mitt liv. Jag älskar er.




All kärlek och lyckönskningar till er.

För exakt ett år sedan..

... fick jag vara med om den bästa, lyckligaste och mest fantastiska dag i mitt liv. Ett helt år har gått och det är både med vemod och en oerhörd lycka som jag ser tillbaka på just det faktum att ett helt år har gått sedan jag tog studenten. Så mycket har hänt, men samtidigt har det gått så fort. Men med facit i hand har det varit ett underbart år. Här sitter jag i Milano, med fantastiska betyg i bagaget och har redan nu förverkligat ett par av mitt livs drömmar sedan jag tog studenten. Det kan egentligen inte bli bättre.

Dagen till ära bjuder jag på några citat från min dag 29e maj 2009. Det är både mina citat samt människors i min närhet skrivna dagen efter min student.

"Det här var den absolut bästa dag jag någonsin har upplevt och det finns ingenting som hade kunnat göras, bli bättre. Jag vill tacka mina föräldrar för allt fix inför den här dagen, samt givetvis alla som närvarade på min student med sitt bästa humör och gjorde den oförglömlig. Jag kan inte vara lyckligare."

"Igår tog underbara Amanda studenten, och jag har nog aldrig gråtit så mycket på en studentmottagning nånsin!
Det finaste hon fick var nog ringen från hennes farmor. Hennes farmor har varit död i ganska många år nu, men hade för länge sen bestämt sig för att Amanda skulle få en av hennes ringar. Och den fick hon alltså igår. Får rysningar när jag tänker på det."


"Det har varit massvis med tårar denna kväll. Både under talen, present-öppningen men allra helst under den mest oväntade överraskningen av alla: Amandas farmor (som gick bort när Amanda var 7 år) hade valt ut en ring som hon skulle få på sin student. Så när Thomas kom och överlämnade den till Amanda kunde knappt någon hålla tillbaka tårarna. Jag själv har gråtit vid flera tillfällen ikväll. Första gången redan när Amanda sprang ut på trappan på VRG, och därefter vid hennes tal till sina föräldrar, och också i samband med att kortet från mig och Sebbe lästes upp kom tårarna. Det var en så fin text han hade skrivit till henne."

"Jag grät mer på Amandas student än min egen."
























Att solen dessutom lyste starkt och värmande på denna dag var pricken över i:et. Jag får tårar i ögonen av att skriva det här inlägget och inser att jag inte kunde få en finare studentdag. Den 29e maj 2009 kommer vara inristat i mitt hjärta föralltid.


GRATTIS MAMMA!

Idag fyller min stolthet, mitt allt - min vackra mamma år. Jag önskar att jag hade kunnat vara med henne på hennes dag, men jag vet att hon har haft ett underbart firande med alla nära och kära omkring sig. Min mamma är min idol och min bästa vän. Faktum är att jag älskar henne mer än livet självt och det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Stort grattis på födelsedagen jordens absolut snällaste och mest fantastiska människa. Jag älskar dig.


Pinsamt

Jag ligger hemma och har bestämt mig för att göra det hela dagen. Ikväll blir det självklart andra bullar! Hur som helst har jag idag haft tid för att surfa runt på lite svenska bloggar och dylikt vilket jag varken vill eller hinner lägga tid på här nere annars.

För första gången såg jag Bella och Tyras show som jag först och främst måste säga var väldigt bra. Bella som jag nu inte träffat eller pratat med på ett par år var vackrare än någonsin och hon skötte tveklöst programmet imponerande bra. Men gästen, vars namn jag överhuvudtaget inte har någon lust att nämna. Vad händer med världen?

Att tänka så kortsiktigt, naivt och trångsynt skrämmer mig verkligen. Är det såhär dagens svenska tjejer ska eftersträva att bli? Big Brother 2005 på utsidan (jävligt sant sagt av Bella) där mest fake vinner och med en intelligens som fullkomligt lyser med sin frånvaro?

De få gånger jag nedvärderat mig själv till att ens delta i diskussioner om denna blogghysteri har jag kunnat hålla med om att det förmodligen gömmer sig en jävligt smart tjej bakom denna roll. Men nu har jag helt och hållet ändrat uppfattning. För att kunna sätta sig och leva ut sin "roll" sådär i verkligheten som hon faktiskt gjorde i det här programmet behöver man vara psykiskt rubbad. Okej att sitta och leka cool framför datorn, det har vi alla gjort. Men att ta med den rollen, den fasaden ut i det verkliga livet kräver ett tankesätt där något inte står helt rätt till. Jag förstår bara inte hur man kan vara så besatt och desperat efter pengar och "kändisskap" att man är villig att göra sig själv till åtlöje för hela svenska folket.

If it makes you happy it can't be that bad..

http://www.youtube.com/watch?v=dyihQtBes1I&feature=fvst En av mina absoluta favoritlåtar sedan flera år tillbaka. Ni måste lyssna på den. Lycka. Låttiteln är även ett av mina livsmotton.

 

finest.se/pascal

En av de i särklass duktigaste och mest begåvade skribenterna jag kontinuerligt blir blown away av gång på gång är tveklöst min killkompis Pascal. Det är få människor som kan leka med det svenska språket så som han kan. Han är sådär lagom brutal som bara ett fåtal lyckas vara utan att det blir för mycket.

Hur som helst blev jag förbannat smickrad när han för ett tag sedan skrev till mig av alla och bad mig att läsa igenom hans krönika som ska in. Kom med kritik. Är den rolig. Skrattar man? Bara den meningen får mig att dra på smilbanden. Och ska ni bara följa en blogg om dagen (min exkluderad ofc.) är det http://finest.se/pascal För er som känner att ni faktiskt vill få ut något av att läsa en blogg.



kent

för varje dag som går. för varje låt som spelas. jag blir bara mer och mer fast. med kent i öronen spelar det fan ingen roll vilka känslor man känner, för hela ens själ fylls med något så mycket större. poesi.

Utdrag av ett mail från * efter mitt blogginlägg.


Jag vet att du är en bortskämd liten äcklig skitunge som inte står ut att alla inte faller på knä för dig så fort du kommer med dina befallningar. Det måste vara därför du hatar mig så? För att du inte har mig lindat runt ditt lillfinger. Kan inte vara lätt att inte alla ser dig som den gudinna du själv tror du är.

"Du kommer få ångra att du skrivit dessa ord". Är det ett hot eller? Jag vet att du inte känner mig eller min familj, men om du vågar kan du ju fråga *** hur det bara krävs ett telefonsamtal för min del för att ta hand om folk som hotar mig.

Du är fan den äckligaste och mest vidriga människa jag någonsin haft att göra med. Du lyckades fördriva alla i din närhet utan att du själv ser det. De enda som umgås med dig är sådana som själva vill synas på stureplan.

Du är pinsam och patetisk och jag önskar dig verkligen allt illa här i livet.

Att en vuxen människa skriver såhär till sin pojkväns lillasyster man överhuvudtaget inte känner är för mig skrämmande. Att dessutom få skulden för ett trasigt förhållande är otroligt orättvist. Hon läser min blogg och tror därmed att hon känner mig. Jag mår illa när jag läser det här. Jag kan inte föklara varför jag publicerar det men någonstans vill jag att hon ska få stå för de hårda ord jag verkligen inte förtjänar. Jag gör ingen illa och är så jävla tacksam för allt här i livet så de påhopp jag får saknar verkligen grund.

Att dessutom gå på mina vänner i samma veva, som inte gjort henne ett skit, är helt oacceptabelt.

Jag vill även tillägga att vi alla alltid kommer ha människor man inte går ihop med och/eller människor vars livsstil man inte riktigt klarar av. Men att ha mitt festande på Stureplan som en huvudanledning till att inte stå ut med mig tycker jag är ett tecken på att man bara ser skalet på sina medmänniskor, och inte vad som finns innanför. Man behöver inte tycka om de val människor i ens närhet gör. Men man måste ha kommit så långt att man i alla fall kan respektera dem och inte nedvärdera så som ovanstående visar. Så länge man inte skadar någon annan, och det tror jag inte direkt mina bilder gör, förtjänar man inte att klankas ner på. Jag är väldigt ledsen för att behöva bli behandlad såhär av någon jag verkligen respekterat och accepterat sedan dag 1.

Befinner mig i en minst sagt knepig sits.

Det här med att vara syster till två storebröder är onekligen något speciellt. Ännu mer speciellt blir det i relationssammanhang om det dessutom är lite åldersskillnad. Personligen var jag i många år ganska kräsen då det kom till mina bröders flickvänner. Jag ville som liten vara med och "godkänna" dem men med åren har jag lärt mig hur viktigt det är att ens pojk- respektive flickvän i alla fall blir accepterad och respekterad av ens familj. Ett sådant val måste man få göra själv, men om familjen inte respekterar ens val gör det allt så mycket mer invecklat.

Hur som helst har jag nu fått erfara något jag under mina 19 år aldrig fått erfara tidigare. Nämligen att en tjej kommit in i bilden och verkar göra allt för att sära på mig och min bror. Lite hårddraget skulle jag säga att hon försöker få honom att välja. Syster eller flickvän. Vilket är helt absurt. Kanhända är det inte alls något hon medvetet tänker på, men alldeles för många händelser tyder på just detta.

Bägaren rann över nu när jag såg att personen ifråga som förut varit inne på att plugga i Milano och/eller i alla fall åka hit i vår nu sitter och totalsågar staden och att dit ska minsann hon och hennes pojkvän INTE åka. (Det råkar vara hans favoritstad numero uno dessutom). "Var som helst men INTE INTE INTE Milano." Jag förstår inte ens hur man orkar vara så genomskinlig. Hmmm undrar varför hon inte längre vill åka till Milano som hon förut ville plugga i, shoppa en ny garderob i osv osv.

Detta är kanske dumt av mig att ta upp i en blogg men jag fick fan nog nu. Dessutom sitter jag ensam i en stor lägenhet i Milano och jag har för tillfället ingen annan att prata med. Så nu får ni vara mina räddare som så många gånger förr. Detta är hur som helst endast EN av alla de faktorer som tyder på att jag förmodligen har rätt gällande hennes avsikter. Hur det än ligger till har människan något emot mig. Är det för att det tack vare min existens finns en annan tjej i min brors liv än henne kommer hon få kämpa länge. Flickvänner kommer och går men en syster kommer alltid vara en syster. Visst, det är ingen man själv har valt yada yada, men samtidigt är det någon man aldrig skulle välja bort utan anledning.  

Svar pa kommentarer!

vart fick du all information om till din "språkresa"? :)

Jag ordnade allting sjalv, men jag tog hjalp av ESL sprakresor som har fantastisk radgivning och hjalper dig att boka det som passar just Dig. Det finns en massa olika alternativ men jag behovde en liten knuff i baken och da var ESL perfekt for mig i occh med att de faststallde datum tillsammans med mig.

Har du läst italienska något innan du åkte? Annars känns det som att det borde vara ganska svårt att bara börja i en italiensk skola helt plötsligt ;-) Hoppas du har det skit bra iallafall och jag hoppas på många underbara uppdateringar!
Kram på dig

Ja, det har jag gjort. Ett ar i skolan (tva lektioner i veckan) vilket jag dock blivit val medveten om nu har gett mig lika mycket som 3 dagar i skolan har i milano gett mig. Det ar heeelt sjukt vad vi lar oss mycket har. Sedan har jag haft italiensk pojkvan tidigare som jag pratade italienska med, italienska vanner och varit valdigt mycket i italien sa det mesta har jag lart mig pa den vagen.


Hur ser en nyttig frukost ut för dig? :)

Nyttig och nyttig.. jag vet att jag anvande mig av det ordet men for mig som kan ata vad jag vill utan att det syns ar det sallan jag valjer de nyttigaste alternativen. Men imorse at jag nagot nyttigt alterntiv till cornfakes av market fitness och nagon kosttillskottsliknande bar. Supergott!

Bara att stalla fragor nu sa lovar jag att svara pa dem i ett inlagg varje gang.


Arrivederci Stoccolma

Nu sticker jag iväg till flygplatsen. Fick precis den här meningen av en väldigt fin killkompis:

"Ida när ja va ute, gick ja runt o trodde att alla va du, bara för ja saknar ditt ansikte o du har inte ens flyttat......!"

How sweet?! Shit, jag har många jag kommer sakna. Men snart ses vi igen. Förhoppningsvis i ett varmt Italien :)

Sista natten i Stockholm!

Hej mina vänner!

Jag är så sjukt uppe i varv. Samtidigt är jag så trött, så trots nervositeten kommer jag garanterat somna som en stock. Kvällen blev lite annorlunda än jag tänkt mig. Fick nämligen besök av V här hemma som varit här några timmar nu på kvällskvisten. Väldigt trevligt.

Nu blir det sängen direkt i och med att jag ska upp halv sex imorgon bitti. När ni drar hem från White room går jag upp liksom. Lovely. Å andra sidan är jag i ett någorlunda varmt Milano när ni vaknar. Inte heeelt fel. Jag vet inte när vi kommer höras igen men förhoppningsvis imorgon eller måndag, bara jag får igång internet. Men det ska nog inte vara några problem.

Fyfaaaaaaaaaan vad jag är lycklig nu. Äntligen äntligen äntligen. Som jag längtat!

Svar på kommentar!

Postat av: Sebastian
Jag vet att du har fylliga läppar, men de där borde ändå vara tillgjorda! De ser inte verkliga ut.
Tycker det är synd, när du sen tidigare har fylliga och fina läppar.

Svar: Jag kan svära på allt jag äger och har att jag inte gjort ett skvatt med mina läppar. På bilden du kommenterat nedan har jag inte ens lip plumper-läppglans på. Däremot har jag läpp-penna runt läpparna vilket automatiskt får dem att se större ut. Jag älskar mina läppar och skulle aldrig spruta in något i dem.



Mina läppar är helt naturliga och jag skulle aldrig spruta in något i dem.

Am I really that interesting?

Hittade detta precis på min brors flickväns blogg:

Idag har jag..

(Snabbinläggen fortsätter, då jag inte hinner så mycket mer...)

..."..."
...suttit och pluggat på Le Café i sturegallerian (nya favvo-stället, kändes dock lite konstigt när det satt ett fika-gäng precis bredvid mig och pratade om Joakim's syster "bloggerskan"-deras ord, inte mina. Funderade på att säga något men lät bli...).
... "..."
..."..."

Ja, vad är det man brukar säga, är det nu jag är stor? Haha, skämt åsido. Men detta händer oftare och oftare nuförtiden och det känns lika wierd varje gång. Am I really that interesting?

Att folk orkar lägga så mycket tid och enegi på att prata om andra. Don't get it.

So damn happy!

Trots jobbiga beslut man tvingas ta i samband med att man inte kommer att bo i Sverige på ett halvår, något jag kände mig tvungen att göra igår kväll, känner jag mig så förbannat lycklig idag. Ögonblicket jag gått och väntat så länge på är i övermorgon här och det känns såååå bra. Alltså jag springer omkring här och dansar till Eros Ramazzotti och känner mig so damn happy!. Eller okej, det där var lögn. Jag får fortfarande nämligen inte stödja ordentligt på benen så jag sitter snarare och diggar. Men ni förstår lyckokänslan i alla fall.

Snart ska jag röra mig iväg till jobbet. Stannar kvar en stund efteråt också då världens snällaste Julie fixar en ny design åt mig som ska vara uppe under min tid i Milano. Därefter rör jag mig hemåt för att packa lite, färdigställa listan inför ikväll samt göra mig iordning för kvällen. 19.30 ska jag träffa några av mina tjejer för middag på Vapiano och kl 23 kan man komma och dricka drinkar med mig på Magenta. Blir en riktigt bra kväll!

Vi hörs lite senare alla gulliga läsare!


älskade alexandra!

Sitter och skriver med en av mina favorittjejer Alexandra på facebook. Hon planerar att komma och hälsa på i Milano i april och vi diskuterade bland annat det faktum att mina besökare får bo hos mig mot att de betalar en liten principsumma per natt till landladyn jag hyr lägenheten av. Alexandra förstod inte riktigt varför och fortsatte med:

Men hur gör du med hemsläp då? Ska du be om honom betala 20 euro för en natt då eller?

HAHAHA underbart!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0