Inte långt kvar
Kvällens outfit
Fan vilken bra kväll!!!
Vi stängde White och tog sedan en taxi hem och somnade bums. Bilder från ställena vi var på kommer nedan. Laroy, Ambassadeur och White room.
Jeans from Dbrand's goodiebag!
Bra fredag
Det blev en runda ute igår efter världens mysigaste fredagsmys här hemma innan med stor middag och tända ljus. Därefter begav mig jag och Filippa till Dbrands lanseringsfest på Ambassadeur. Mycket trevlig tillställning. Goodiebagen man fick med sig hem var även den grym. Ett par jeans i önskad storlek samt en face wash. Bild kommer!
Därefter begav vi oss en sväng mot Laroy, hälsade på Maximilian bland annat som jag inte träffat sedan i mars. Fortfarande så många jag inte hunnit träffa. Sedan drog vi en snabbis till Nype för att träffa på mina vänner Fredrik och Olof som jobbar där. Dit kom även min första pojkvän Jonathan som ni kanske minns? Väldigt awkward att ses efter så många år, men såklart jätteskoj.
Därefter blev det White en sväng men jag hade sååå ont i fötterna vilket resulterade i att jag inte kunde tänka på något annat. Delade en taxi hem med min fina Saga vid tre. Nu ska jag hoppa iväg till jobbet. Vi hörs lite senare!
Going to work!
Vi hörs när jag slutat älsklingar!
Hard working girl
Men även om jag jobbar 9 timmar om dagen nu ska jag inte glömma bort bloggen. Jag ska bara vänja mig vid mitt nya schema och sedan med en ny design och lite annat nytt kommer det bli dagliga dagens outfits och en massa annat skoj jag vet att ni tycker om. Självklart kommer alla träningstips igång också. Glöm dock inte att ni tills dess kan spana in redan tidigare inlägg under kategorin Träning.
Working girl
Hej på er!
Jag har ju glömt berätta (tror jag?) att jag jobbar heltid från och med nu. Finally!! Det är ju därför jag är hemma. För att tjäna pengar och göra lite nytta innan jag sticker iväg igen. Fantastiskt att jag kan jobba så mycket också så att jag kommer in i det snabbt.
Första intrycket är hur positivt som helst. Jag jobbar med helt underbara och väldigt roliga människor. Det är även oerhört stimulerande med en helt ny bransch att få en inblick i och även ta del av.
By the way, innan jag slutar. Hur bra verkar inte Idol vara i år? Ett av få, riktigt få tv-program, som jag faktiskt följer. Tittar ni på Idol?
Respons
För er som undrar bad jag er om detta då jag med största sannolikhet kommer ha en liten informationsruta (som de flesta bloggar har) om min blogg på min nya design - och för mig känns det då mest rättvist samt även mest intressant för nya läsare, om den rutan helt och hållet är baserad på en eller flera läsares ordagranta citat om min blogg. Allt för att undvika att jag själv framhäver bloggen på ett sätt som kanhända inte stämmer överens med verkligheten.
Sedan vill jag även ta upp det här med bekräftelsesökande som visserligen endast 1 person av alla som kommenterade valde att beskriva min blogg med (dumt av mig att fokusera på det negativa, men detta vill jag verkligen bara förklara). Jag tror nämligen inte helt att personen som skrev denna kommentaren riktigt hade alla hästar i stallet då denne kommenterade.
Jag tror att jag talar för alla bloggare och bloggerskor då jag säger att vi alla är mer eller mindre bekräftelsesökande då vi väljer att lägga ut allt från våra tankar och åsikter till dagens outfits och egenplåtade bilder så att vem som helst kan se det. Jag menar, annars hade vi inte lagt ut det till allmän beskådan. Det vi vill ha är respons. Och det vi i de allra flesta fall vill ha är givetvis positiv respons. Vilket med andra ord innebär att vi söker bekräftelse på det vi delar med oss av. Annars kunde vi ju lika gärna föra dagbok och behålla allt för oss själva. Alltså är det en ren självklarhet att alla bloggar har en del av detta bekräftelsesökande, inte bara min. Och klarar man inte av det ska man nog helt enkelt hålla sig borta från bloggvärlden.
Men detta var lite out of topic. Jag ville mest bara tacka er som inte bara gjorde min dag, utan även fick mig att inse hur uppskattat det jag gör faktiskt är. Ni får inte vara rädda för att jag ska ta mig vatten över huvudet och få hybris för att ni ger mig, eller någon annan för den delen, komplimanger. Vi människor är i regel alldeles för självkritiska för det.
Men precis som en läsare skrev - och som jag blev så j*vla glad över när jag läste , för då vet jag att mitt budskap gått fram. Det är att jag av hela mitt hjärta vill se er lyckas. Om det så är gällande träning&hälsa, studier eller att följa era drömmar, så vill jag verkligen att ni ska lyckas med vad ni åtar er. När ni kommenterar att ni uppskattar den inspiration denna blogg ger känner jag verkligen att jag lyckats. För likväl som ni ger mig komplimanger, finns det inget bättre för mig än att kunna få bekräftat - och således kunna ge er komplimanger, över hur fantastiska ni är.
Beskriv min blogg med 3 (eller 1) ord!
Skulle vara guld om ni kunde avvara en minut eller två och svara på det till detta inlägget. Jag vet nämligen inte riktigt själv vad det är för slags blogg jag driver egentligen. Har ni endast ett ord ni kommer på funkar det självklart superbra också. Lämna bara kommentaren till detta inlägg så går hela denna lilla nyskapande process förhoppningsvis lite snabbare :)
TUSEN TACK. Ni är underbara!
Elsas mode skapar känslor
Nu när jag tänker efter är det vad jag alltid gör när jag är deppig. Tänker på hur jag kan förändra mitt liv till att bli lite intressantare. Det kan handla om så simpla saker som att drömma mig bort till en ny stad i världen som jag vill upptäcka, studera olika universitetsalternativ eller planera hur jag ska göra min blogg stor. Bara att fortsätta sätta upp mål, drömma och jobba för sina drömmar kommer man ofta längre än man någonsin kunnat tro. Och att bevisa för sig själv att man kan, medför lycka.
Idag säger magkänslan nej!
Idag är dock en sådan dag då magkänslan bara säger nej nej nej och jag känner mig nere. Jag vet egentligen inte varför; man får nog helt enkelt bara acceptera att man har sådana dagar ibland. Tråkigt är det bara då det ska gå ut över saker som med fördel avklaras då man vaknat på rätt sida och således blir man bara ännu mer nere.
Kanhända handlar det helt enkelt om min svårighet för att acceptera förändringar. Jag har nog ännu inte helt acceperat att jag lämnat mitt paradis och nu behöver börja bygga upp nytt. För visst är det så det fungerar: Man kan inte leva på gamla meriter utan man måste hela tiden skapa nya. Det är vad jag ska göra nu!
Today's look
Summer of '10
Först ut är Toscana där jag var 2 gånger i juni månad. En vän har sommarhus här så det blev mycket häng på stranden, god mat och framför allt avkoppling från Milanos hektiska vardag.
Under juni var det en himla massa castings att springa runt på. Allt var väldigt nytt, men väldigt roligt och lärorikt.
Jag gjorde det ofta i outfits likt denna.
Efter att jag lärt känna en väldigt intressant person på en casting, A, avlöstes det med picnics, utflykter till Como och andra mysiga aktiviteter.
Sedan var det dags för Milano Marittima, ca 3 timmars bilfärd från Milano till havet. Där lärde jag känna en kille, Diogo, som kom att betyda massor för mig under hela min återstående Milanovistelse. Vi festade, badade och åt fantastiskt gott.
Endast en vecka senare blev jag medbjuden av en riktig hunk till St Tropez och en resa som jag aldrig någonsin kommer glömma så länge jag lever. Lyx lyx lyx, paparazzis dagligen, prinsens hus, Nikki beach, egen betjänt, kock + chaufför, livvakter 24 timmar om dygnet, Vip Room, Kate Hudson och mycket annat..
Bara en dag efter att jag kom hem från St Tropez, kom mina föräldrar på 10 dagars besök. Det blev många besök vid vackra Comosjön och sedan spontanbokade vi även ett alldeles ljuvligt hotell vid ännu vackrare Gardasjön där vi badade, solade, åt fantastiskt god mat och shoppade.
Sedan bara 3 dagar senare bar det av till gudomligt vackra Sardinien 2 veckor. En resa som inte direkt blev min favoritresa, av många olika anledningar, men trots det fanns det absolut många höjdpunkter från denna paradisö.
(Visserligen inte en av höjdpunkterna, men såhär sov jag på den 12-timmar långa färjan. Aldrig igen!)
Efter Sardinien åkte jag hem till Milano och vände nästan på direkten. 3 dagar av min favoritstad, sedan åkte jag till Timisoara 8 dagar, där en viss baby väntade. Sommarens höjdpunkt. Världens mest perfekta vecka, på alla sätt och vis.
Den 26e augusti landade jag sedan på svensk mark, efter ett halvår utomlands. Stockholm befinner jag mig nu i en dryg månad cirka, sedan är det dags för mig att flytta utomlands igen. Tills dess njuter jag av Stockholm, och mina underbara minnen från en perfekt sommar - innehållande precis allt man kan önska sig.
On my way back to Stockholm..
Hade inte så mycket mer att delge er för tillfället. Vi hörs om en stund igen, ska ju sitta här ett tag..
Suck!
Bilder från vår mysiga dag
Njuter för fulla muggar här med älskade mamma och världens snällaste och bästa människa: mormor. Vi åt en stor kinamatbuffé som alla som känner mig vet att jag är helt galen i. Tänka sig att jag klarat mig utan det i ett halvår. Därefter har vi njutit av den strålande solen i en park. Nu ska vi mysa vidare. Bjuder på lite bilder :)
Godmorgon Småland
Skitsnack
Något som alltid kommer som ett slag i ansiktet är tjejers motarbetande gentemot varandra. Att tjejer alltid ska se andra tjejer som rivaler och konkurrenter, även om man är så kallade "kompisar". Under detta halvår på egen hand i ett ändå nytt land, har jag kommit underfund med att jag inte längre bryr mig på samma sätt om vad folk säger om mig. Jag påstår inte att jag skakar av mig det utan vidare eftertanke men jag har lärt mig att inte ta åt mig av skitsnack utan grund.
För mig ser situationen mestadels ut som så att det är tjejer som slickar min röv när de träffar mig, för att sedan såfort tillfälle ges baktala mig då jag inte är inom två meter. Denna situation gör det ganska enkelt för mig att skaka av mig skitsnacket som ofta är ganska oskyldigt, men dock väldigt onödigt. Varför jobba för att bli bundis med mig, för att sedan baktala mig? I don't get it. Och varför lär sig folk aldrig att skitsnacket bara fortsätter. Man kan inte lita på någon och således är det ingen bra idé att spy galla över en person till någon som sannerligen kommer att yppa det till någon annan. Och så är spelet igång!
Så kallade kompisar som anonymt även kommenterar denna blogg, (brukar generellt handla om elaka ytligt anspelade kommentarer), förekommer även det. Likväl händer det alltid att det en dag kommer fram vem som ligger bakom de elaka kommentarerna. Och jag är inte dum, så givetvis förstår ju även jag att de som helst vill skapa dramat genom att "sätta dit den skyldige" även har ett finger med i spelet den med.
Detta inlägg börjar likna ett inlägg som hör hemma på fjortisbloggarna, så jag väljer att sluta här. Men detta är så förbaskat långt borta för mig. Jag är ingen konflikträdd person, har aldrig varit. Men jag ger mig aldrig på människor som inte gjort något mot mig. Och hörrni, att någon provocerar mig genom att hon bloggar är ingen godtagbar anledning att försöka smutskasta någon. Det enda du gör är att smutskasta och skämma ut dig själv. Man ska inte snacka en massa skit om en person, om man inte först kan säga det face to face till personen man tillsynes ogillar så mycket. Det tyder bara på ren feghet och osäkerhet.
Yesterday's look
Kjolen är köpt i Italien i okänd butik.
On our way..
Ska som sagt bli så mysigt och skönt att komma dit. I need rehab! Vi hörs om en stund igen. Nu kan ni räkna med updates!!
Mys på bussen :) Hangover & no make-up.. men det får gå an ändå!
Pics from yesterday!
Christos Master afterparty
Är uppe med tuppen (i alla fall efter en utekväll då man är ledig dagen efter) eftersom jag ska åka till Småland om ett par timmar. Ska bli sjukt mysigt att äntligen få hälsa på mormor efter min tid borta. Dessutom är jag helt död från igår. Jag vet inte varför men det blir så mycket mer tärande varje gång att gå ut i Stockholm än exempelvis hemma. I Milano kunde jag utan svårigheter gå ut 4 dagar på rak. Jag skulle aldrig klara det här hemma. Varför är det så?
Anyway. Igår började vi på Ambassadeur. Mötte upp Louise utanför och hängde sedan med lite bekanta. Träffade på människor som det kändes minst sagt märkligt att träffa. Tänka sig att allt kan bli så annorlunda på bara några månader. But I like it, då känner man som sagt att man är lite levande och jag tror jag gillar den här spända känslan mellan 2 personer som utvecklats, där det en gång varit så bekvämt. Ett litet hopp om att mänskligheten inte är that anpassningsbara eller något. Hade det varit så hade det ju aldrig varit någon big deal om man blir lämnad eller dylikt. Aja, out of topic.
Sedan drog vi vidare till Sturecompagniet och Hells där det var betydligt lättare att stöta ihop med människor jag inte träffat sedan innan jag flyttade. Riktigt skoj!
Jag och Louise
Svar på lite kommentarer!
hej :) jag undrar lite om milano.. du var ju där ett tag. och man kunde ju läsa att du var jämt hos bokare.. fick du något jobb? var det många som nappade på diog?
Svar: Du menar castings jag var på? (För er som undrar är en bokare nämligen han [eller hon] som planerar in vilka castings som jag ska gå på så att jag endast går på de som passar mig och mitt utseende. Exempelvis skickar han inte iväg mig på en casting där kunden söker mörkare tjejer. Och kunderna vet ofta vad de söker innan castingen äger rum.).
Jag var väl hur som helst aktiv med en riktig portfolio en månad cirka. I början sprang jag runt med endast 2 bilder i min bok så det var ganska svårt att bli nappad på då tror jag. Men lyckligtvis fick jag mitt första jobb redan inom en vecka om jag minns rätt (rätta mig om jag har fel) då jag blev bokad för 4 visningar i Florens under de kända pitti-visningarna, vilket var superroligt. Bild nedan backstage.
Annars fick jag ett mindre editorialjobb jag fick tacka nej till då det skulle äga rum då jag inte hade någon möjlighet att vara på plats, samt jobb för en riktigt duktig fotograf. Så det var väl helt okej med tanke på den sjukt långsamma säsongen alla sa att det var. -Samt såklart att jag är en riktig nybörjare med en halvfull bok.
En kul grej är dock att jag fått både samtal och mail från agenturen i Milano, senast idag fick jag ett mail samt ett namn på en kund som bett om att få träffa mig. Så vi får se vad som händer, kul är det i alla fall!
Innan första visningen i Florens. Jag och ryska Anastasia.
Jag älskar din blogg! Har läst den i ca tre år och tröttnar aldrig... haha :) Tycker det är jätte kul att du bloggar mer igen och det var jätte kul att läsa om dit liv i Milano. Jag går själv trean på gymnasiet nu och skulle också bara vilja resa iväg efter trean, pröva något nytt och komma bort! :)
Ha det super, kram
Svar: Åh vad roligt, vad glad jag blir! Jag kan helt klart rekommendera att ta ett sabbatsår och tillbringa en tid utomlands. Man får helt andra perspektiv på livet och förmodligen kommer du få uppleva en helt annan livsglädje också. Det är värt mer än någonting annat!
Mera sex! ;)
Svar: Haha, det kommer det dessvärre inte bli något av. Någonting annat som önskas?
Hejsan, vill börja med att säga att du är jättevacker!
Men jag undrar lite mer om Milano, hur gick det egentligen till med alla dessa PR-killar, har hört ett flertal versioner men undrar bara, hur kommer det sig att dem bjuder med er på resor för tusentals kronor när ni "inte ger något tillbaka" om du förstår? Dem slösar massor på er, vad tjänar dom på det?
Svar: Tusen tack! Såhär är det. PR-killarna betalar generellt inte ett öre av detta. De blir sponsrade från nattklubbar med boende, själva resan, mat, dryck et cetera för att ta dit modeller som "ser bra ut för klubben". En klubb som är känd för att modeller brukar hänga där blir generellt sett alltid mer eftertraktad än andra nattklubbar. Med modeller inne på klubben brukar även de med bord, men även andra gäster, beställa in mer alkohol för att flasha och/eller bjuda modeller, vilket givetvis resulterar i större inkomst för klubbarna. Alltså är det de som står för allt, inte PR-killarna. Deras jobb är bara att vara någorlunda omtyckta av modeller så att de har tjejer (och ibland även manliga modeller) till de specifika klubbarna.
Jag vill även poängtera att jag aldrig någonsin skulle hänga med människor som bjuder mig på diverse saker och sedan förväntar sig något tillbaka. Då klarar jag mig hellre utan alla dessa resor och nattklubbar.
Jag ÄLSKAR din blogg! Sluta aldrig blogga :) puss
Svar: Åh gulle, tack tack tack!
va roligt, vad kommer du ha för arbetsuppgifter?
Svar: jag var på showrummet idag vilket var en riktig utmaning. Jag är långt ifrån någon bilexpert (ännu kanske jag bör tillägga ;)) men där är våra uppgifter att vara till kundernas förfogande. Vi har för tillfället 4 bilar innestående på showrummet (inte mer än så lyckligtvis) där jag ska kunna en del om bilarna för att få kunderna intresserade eller öka deras intresse för dessa bilar. Vi säljer dem dock inte, utan det sker på annan plats. Sedan har vi konferenser i våra konferensrum där vi även där ser till att kunderna är nöjda med vad de får. Jätteroligt och annorlunda, var lite trött på klädesbutik kände jag, även om det är kul som ett extrajobb också. Sedan kommer jag även åka runt en del på events där jag gör lite reklam och informerar.
Dags att provjobba!
Hur som helst ska jag provjobba idag, känns jättekul! Vi får höras när jag slutat, ikväll blir det en tillställning på Ambassadeur och en liten utgång på det.
Trött tjej
... Och en ny design är påväg också. Om mitt käre ex bara kan skynda sig litegrann..
Bra dag!
Efter intervjun mötte jag upp gulliga Therese för en tur på stan och därefter satte vi oss på Zanzi en lång stund. Ikväll har jag råkat lova bort mig till flera saker. Bio, drinkbjudning på f12 och filmkväll. Typiskt att jag bara känner för att sova då jag ska provjobba för första gången imorgon.. Attans!
Gotta go!
Ett inlägg till er som befinner sig i samma sits som mig..
Jag hatar att sakna. Jag är sämst på det då mitt tålamod = 0. Alltid. Jag kan inte gå runt och inte veta när jag får känna just den där känslan igen. När jag får ligga i just den där famnen igen. När jag får bli överöst av just de där pussarna över hela mig. När just de där ögonen tittar på mig, bara mig.
Jag hatar att behöva bry mig om ifall jag skrivit Jag saknar dig en gång för mycket, eller kanske två. Jag hatar att tanken därpå alltid ska begränsa mig. Han kan få vem han vill, tagga ner lite Amanda. Vafan. Jag hatar att jag ska vara så spontan och impulsiv att jag måste spika fast mig själv i sängkanten för att inte ta första bästa flyg.
Mest av allt hatar jag att man faktiskt bryr sig. Att man genom att tycka om så förbaskat mycket, ger någon annan makten över sitt välbefinnande. Svårt att må bra om han med stort H inte hört av sig, jävligt lätt att må bra om han å andra sidan gjort det. Tvi!
Men fyfan vad jag älskar det här pirret i magen. Pirret i magen som kommer då mobilen plingar och hans namn syns på displayen. Pirret i magen innan man äntligen får ses. Då man får slänga sig i varandras armar, andas in doften som gör en galen och hjärtat tycks slå rekordsnabbt.
Distansrelationer är sannerligen inte lätta. Att verkligen känna att man lever i dessa är ytterst karaktäristiskt. Men är det inte vad livet handlar om? Att leva.. och att känna.