MANDY' la nostra vita

Jag tror nog att alla bloggläsare kan erkänna vilken högljudd suck man drar varje gång man läser åååh vilken underbar dag det har varit idag för sjuttioelfte gången på en vecka. Ofta kommer dessa magsparkar då man själv inte gör annat än att undra när ens egen tur och sitt eget flyt kommer. Jag vet inte riktigt hur ni uppfattar mig där, men jag tror nog att jag är ganska duktig på att skriva när och ofta även varför jag känner mig nere, men försöker självklart också sprida glädje när jag är glad och har haft en bra dag.

Idag är dock en sådan dag då magkänslan bara säger nej nej nej och jag känner mig nere. Jag vet egentligen inte varför; man får nog helt enkelt bara acceptera att man har sådana dagar ibland. Tråkigt är det bara då det ska gå ut över saker som med fördel avklaras då man vaknat på rätt sida och således blir man bara ännu mer nere.

Kanhända handlar det helt enkelt om min svårighet för att acceptera förändringar. Jag har nog ännu inte helt acceperat att jag lämnat mitt paradis och nu behöver börja bygga upp nytt. För visst är det så det fungerar: Man kan inte leva på gamla meriter utan man måste hela tiden skapa nya. Det är vad jag ska göra nu!