MANDY' la nostra vita

Jag har en rad konkreta nyårslöften att hålla i år. Men det kanske viktigaste är det mer abstrakta, ja mentala, nyårslöftet som jag kommer lägga mest krut på att hålla - och få min fina omgivning att hålla. Nämligen förmågan att kunna leva här och nu.

Vi tjejer är oerhört duktiga på att planera. Att alltid ligga steget före, i allt. Självfallet är detta positivt ur vissa aspekter - Men väldigt negativt ur andra. En forskare i psykologi sa i en intervju att en stor orsak till att dagens ungdomar inte anser sig vara lyckliga är för att de aldrig lever i nuet.

Personligen är jag världsbäst på att alltid ligga ett steg före. Alltid ska jag ha något att se fram emot och jag inbillar mig att det är då jag kan ta mig upp ur sängen med ett leende på läpparna varje morgon. Visst, det är bra att alltid försöka ha något att se fram emot. Men problemet med det är att man lätt hamnar i en ond cirkel där såfort man upplevt det man så länge sett fram emot, tar det inte lång tid innan man måste ha något nytt att se fram emot för att inte bli deprimerad. Det hela kan liknas vid ett beroende. Ett missbruk. Man ser livet som en banal linje med större hållplatser på vägen som är det viktiga. Istället för att se varje dag som en hållplats i sig.

Vi alla borde bli bättre på att se vad vi har här och nu. Vägen till ditt mål är ofta det väsentliga. Det är ofta då det händer saker. Att endast ha siktet på ett visst mål gör att du glömmer vad du faktiskt har och upplever här och nu. Det hela ger dig ett tunnelseende. Ett tunnelseende där du missar så otroligt mycket.

Ett konkret exempel är jag själv och min milanoflytt. Säkert 99% av mina tankar rör milanoflytten. Mentalt är jag redan i Milano och inte i Stockholm. Det fåniga är att jag har två hela månader kvar i Sverige tills jag flyttar. Ca 60 dagar - dvs 1440 timmar. Förstår ni hur mycket roligt jag kan göra på 60 dagar? Istället låter jag dessa dagar gå. Allt för att jag i mina tankar redan är där, den sjunde mars. En dag då jag trots allt inte vet om jag ens lever och faktiskt får uppleva.

För det är just det. Man ägnar timmar åt att längta, timmar åt att oroa sig för vad som komma skall. Timmar då du skulle kunna leva, uppskatta det du har, göra saker som du kanske inte kan göra i framtiden. Uppskatta saker som kanske inte finns i framtiden. För allt är trots allt förgängligt. Det enda du kan ta för givet är det du har här och nu. Det kan vara borta imorgon. Allt går du miste om för att du lever i framtiden. Inte i nuet.

Den sanna lyckan kan nog inte nås förrän man lär sig att leva i det vi har här och nu. Morgondagen, ja då vet man inte ens om man lever. Och inte vill jag ägna mina sista dagar i livet åt att längta efter något jag aldrig fick uppleva. Istället vill jag göra det bästa av den situation och det tillfälle jag med säkerhet vet att jag får uppleva här och nu.