Ingenting är omöjligt
Ett simpelt exempel på detta är distansförhållanden. Jag har haft ett par sådana och ser egentligen inga konstigheter med dem så länge man verkligen vill få dem att fungera. Då går det! Ett ord jag hatar mer än något annat är realism. Jag är sällan realistisk. Även om jag har den egenskapen någonstans, väljer jag ytterst sällan att lyssna på den just för att den begränsar oss något otroligt och i många fall till och med förhindrar denna egenskap oss från att faktiskt uppleva lycka.
Varför skriver jag då detta? Jo för att ni är många som tycker om den här bloggen just för att jag oftast är väldigt positiv och optimistisk som person. Jag ser möjligheterna. Ni är även många som frågar hur jag alltid kan vara så positiv och hur jag alltid kan se möjligheterna. Varför gör jag det? Jo, just för att jag helt automatiskt lever efter, enligt mig, visdomsorden att ingenting är omöjligt. Jag kan knappt minnas när jag senast fick den där magsparken där det enda alternativet är att lägga ner och gå vidare.
Vi människor är så förbaskat duktiga på att just lägga ner vid minsta lilla motgång. Nästan som om det vore skamligt att fortsätta kämpa då man får lite motvind. Jag hatar att det ska vara så. Fattar ni hur mycket man går miste om varje gång man lägger ner och byter fokusinriktning bara för att det inte går som smort hela tiden. Det gäller förhållanden, arbetslivet, drömmar.. ja det mesta.
Jag vill verkligen uppmana er till att försöka tänka om. Tack vare att jag har denna starka, starka syn på livet om att allt går bara man vill har jag redan nu uppfyllt flera av mitt livs största drömmar som jag vet att många aldrig någonsin trodde skulle bli verklighet. Jag har fått ta del av relationer som i många fall bara skulle ha blivit en kortlivad småsak som jag borde lägga ner, till att faktiskt satsa på dem och få ut mer av dem än många någonsin skulle kunna tro. Det är som att jag kramar ur varje liten, liten vätskedroppe ur en blöt svamp och jag kastar inte svampen förrän den är snustorr. För det är så ofta som man bara behöver låta svampen vila lite innan man kan krama ur en större mängd vätska än man någonsin kunnat ana befann sig där inne.
Mycket lustig metafor men kanske förstår ni lite av vad jag försöker förklara. Försök alltid hålla i åtanke att vad du än försöker göra är det alltid någon annan som redan har klarat just det du försöker åta dig. Det är med andra ord ingen omöjlighet. Det finns med andra ord ingen anledning till att du ska tänka att du inte kommer att klara det på grund av att det du vill göra skulle vara verklighetsfrämmande. Det handlar så ofta om att vi människor själva gör det till en omöjlighet. Vi måste börja se möjligheterna, det är vad livet handlar om.
Tack för ett jätte bra inlägg, blev otroligt peppad av att läsa det! Har nämligen träffat en kille som bor långt bort härifrån, närmare bestämt i Tyskland. Vi träffades för en månad sedan när vi semestrade på samma ställe. Spenderade hela semestern tillsammans och när han åkte trodde jag aldrig att vi skulle höras igen. Men det gjorde vi. Vi pratar varje dag och snart åker jag dit och hälsar på honom. Det känns ibland som det är omöjligt allting, ett distansförhållande kan väl aldrig funka?! Det känns som att ingen tar det seriöst, en liten sommarromans bara, över några dagar kan man inte få så starka känslor! Och varför inte låta dem ha rätt? Varför inte bara låta dem få rätt, försöka glömma och gå vidare? Men när jag läste ditt inlägg fick jag nya krafter igen! Varför ge upp bara för att vi råkar bo i olika länder, det kunde ju faktiskt vara betyderligt längre bort!? Man måste våga chansa och det tänker jag göra, jag har en känsla av att det kan bli något otroligt bra! Och känslan av att ha försökt och misslyckats är bättre än känslan av att alltid ha den där tanken i bakhuvudet som säger "tänk om" ...
Sjukt bra skrivet Amanda, där fick jag mig en tankeställare.
så sant. bra formulerat!