Celestino
Just det! Jag har ju glömt att berätta om en galen utekväll jag och Andrea hade i veckan. Vi blev upphämtade i en gammal folkbuss vid namn Celestino (vi trodde länge det var en vän till grabbarna, men nej det var den gamla bussen vi blev upphämtade i). Allt var ganska surrealistiskt och jag och Andrea höll på att skratta ihjäl oss. Vi bev sedan bjudna på en fantastisk middag i en vinkällare som jag inte kommer ihåg namnet på. Det underbara med att bli bjuden av italienare är att du får adressen till guldkorn som turisterna ofta inte kommer åt. Dit ska jag definitivt ta med ett par personer som kommer på besök inom kort..
Efter middagen försvinner plötsligt en av killarna iväg, kommer tillbaka med 2 rosa partyhattar till mig och Andrea, och samtidigt spelas den svenska nationalsången högt för precis hela restaurangen. (Det var livemusik där, helt underbart). Jag och Andrea blev röda som tomater, allt var så planerat och fint! Sedan skulle vi då ta den gamla Celestino till Armani för att festa vidare, men vid ett rödljus bestämmer sig han för att vila lite och vill inte åka längre. Detta resulterar i att Andrea får sätta sig bakom ratten, medan fyra- fem killar får putta på där bak. Jag tror aldrig jag skrattat så mycket. Efter ett tappert försök, men alldeles för få meter i rätt riktning, fick vi lämna kära Celestino där och ta en taxi till Armani istället. Superlyckad kväll!
Jag vet, några bilder har ni redan sett, men det fick bli så nu :)
Efter middagen försvinner plötsligt en av killarna iväg, kommer tillbaka med 2 rosa partyhattar till mig och Andrea, och samtidigt spelas den svenska nationalsången högt för precis hela restaurangen. (Det var livemusik där, helt underbart). Jag och Andrea blev röda som tomater, allt var så planerat och fint! Sedan skulle vi då ta den gamla Celestino till Armani för att festa vidare, men vid ett rödljus bestämmer sig han för att vila lite och vill inte åka längre. Detta resulterar i att Andrea får sätta sig bakom ratten, medan fyra- fem killar får putta på där bak. Jag tror aldrig jag skrattat så mycket. Efter ett tappert försök, men alldeles för få meter i rätt riktning, fick vi lämna kära Celestino där och ta en taxi till Armani istället. Superlyckad kväll!
Jag vet, några bilder har ni redan sett, men det fick bli så nu :)
Kommentarer
Trackback