MANDY' la nostra vita

Efter många om och men, då A precis fått reda på att han ska lämna Milano för jobb i Tyskland, bestämde jag mig till slut för att utnyttja tiden till max med honom de sista dagarna. Min första tanke var nämligen att bara skita i allt den sekunden och hitta på andra saker, men det ändrades ganska snabbt. Och även om det kanhända gör ondare nu än det skulle ha gjort utan dessa 3 dygn tillsammans, har jag fått uppleva en helg jag kommer minnas för resten av mitt liv.

I torsdags natt flyttade han in hit och han åkte för ett par timmar sen. Finns ingen jag beundrar så mycket just nu som honom. Jag är en riktig sucker i sådana här situationer. Jag har ju hamnat i detta distanshelvete ett par gånger tidigare som ni vet. Men denna gång är det utan dramatik, utan hets men självklart otroligt ledsamt för oss båda. Men han gör mig lugn. Lugnare än någon gjort mig tidigare.

Hur som helst var vi uppe hela natten i torsdags. Långa djupa samtal och en massa filmtittande, vilket det blivit mycket av helgen igenom. I fredags blev det inga castings utan vi båda behövde sova. Vid fem gick vi och handlade. A tyckte att jag behövde mat så han fyllde min kyl och så köpte vi med oss en massa gott till en picnic vi hade kort därefter och ett par timmar fram. Det var länge sedan jag träffade någon som genuint bara vill mig väl. Inte på ett varken krystat eller toffelaktigt sätt utan han bara får mig att må bra och skratta.











Vi undrade var alla hundar kom ifrån som ville äta upp vår mat. När vi gick därifrån fick vi svaret..