Mina foraldrar ar guld!
Snart ar denna jobbiga dag antligen slut och jag ar stolt over att jag har genomlidit den utan en massa dramatik eller tarar. Det gor verkligen ont i mig just nu. Amanda i ett notskal. Kanslomassig som tusan och har otroligt svart for forandringar likt denna. Men jag kanner mig anda javligt optimistisk och ser fram emot kommande manader som kan komma att innebara nastan vad som helst for mig. Laskigt men ofantligt spannande.
Mitt i all forvirring och frustration om all ovisshet i mitt liv just nu (som alltsa inte handlar om att jag inte vet vad jag ska gora pga att ingenting lockar, utan for att jag har for manga saker jag vill gora just nu) har jag nu skypat 1 timme med mina foraldrar. Det kan ha varit en av de basta timmarna pa lange.
Sadant stod jag far fran dem - alltid, ar ovarderligt. Det spelar ingen roll om det galler i andras ogon lojliga semesterromanser, att jag ar kluven pa om timingen for juridiken i host verkligen ar ratt eller om jag ska ge modellbranschen mer av min tid. De stottar och tipsar i vatt och torrt. De domer mig aldrig utan lyssnar pa vad jag har att saga och ger rad darefter.
Jag har kanhanda inte alltid haft en sadan har mogen relation till mina foraldrar. Ett starkt band och mycket karlek har det alltid varit. Men sedan jag flyttade hit och jag faktiskt har bevisat att jag klarar mig - mer an val, har var relation vuxit till en helt ny niva. - Och ingen ar gladare an jag for det.
Kan inte vanta tills de kommer hit i slutet av juli!!
Kommentarer
Trackback
