Dagen har kommit..

Dagen som jag visste skulle komma förr eller senare har kommit. Pussar på pannan som de senaste dagarna känts som att de aldrig kunde ta slut, har tagit slut. Med smärta i ögonen gick han utanför dörren och kanske kommer jag se honom igen, kanske inte.

En så kort period. Men känslor som vaknade vid liv vid dag 1. Allt var som handen i handsken. Perfekt. Känslor som man kanhända bara upplever såhär 19 år gammal. Då naivitet och surrealism fortfarande får övertaget i situationer likt dessa. Ingenting är omöjligt.

Acceptera läget. Blicka bakåt med ett leende på läpparna. Blicka framåt med bagaget där det ska vara, i det förflutna. Låt fjärilarna i magen dansa sin for now sista dans och återgå till det normala. Lämna det som det var. Det avslutades då allt fortfarande var gränslös lycka och förblir ett fint minne.

Jo, visst är det såhär jag borde tänka. Men sen när blev kärlek logiskt?





Kommentarer
Postat av: Maria

Vad snygg du är när du inte putar med läpparna, jättefin på den här bilden!

2010-07-04 @ 12:47:38
Postat av: Leia ♥

Söt bild.

2010-07-04 @ 12:52:06
URL: http://leiabloggar.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0