Torsdag
Godmorgon darlings!
Idag väntar en äckligt känslosam dag. Först är det dags för jobb som vanligt. Därefter ska jag åka mot Stureplan för att säga hej då till min Caroline som flyttar imorgon. Hon ringde mig gråtandes igår då hon sagt hej då till sin pappa. Och det här är ingen tjej som brukar gråta. Fyfan vad jobbigt det kommer bli.
Det jobbiga i vårt fall är ju att vi inte kan sätta ett datum då vi kommer ses igen. Jag vet inte exakt hur länge det blir att jag pluggar i Milano och hon kan inte bara lämna jobbet i Barcelona för att åka och hälsa på mig. Men jag vet att vi kommer hålla kontakten kontinuerligt tills vi ses igen. Det finns liksom ingenting annat. Men det blir en stor kontrast från att höras minst fem gånger per dag, till att inte ens bo i samma land..
Det här kommer nog bli en rätt tung dag överhuvudtaget. Det är inge roligt att vli lämnad av många av sina vänner som flyttar utomlands. Alexandra hörde av sig igår och sa att hon trivs hur bra som helst i London och hon skrev även att jag skulle älska det. Fick en liten tår när jag läste det. Hon är väldigt saknad den solstrålen.
Men men, från början var det ju faktiskt bara jag som skulle sticka utomlands under en längre tid av mina vänner, så jag får väl vara glad över att majoriteten av mina vänner nu gör samma sak. Det hade varit mycket värre att alla stannade kvar hemma som vanligt när jag sticker. Då hade man verkligen känt att man missar mycket här hemma. För mig kommer hemma aldrig vara som vanligt utan mina tjejer.
Måste sticka nu, men en sak bara. Såg på nyheterna att 400 sjuka personer om året som dött skulle kunna räddas om de bara fick rätt läkemedel. Jag förstår att misstag kan begås och att läkare inte är mer än människor. Men 400 liv ser inte jag som ett litet misstag. Jag har själv fått erfara detta med anhöriga som gått bort på grund av läkarmisstag. Det är oacceptabelt.
Aja, hoppas att ni får en bra dag alla läsare. Jag återkommer lite senare med mina nyårslöften inom hälsoväg. Så kika in här då! Puss
Idag väntar en äckligt känslosam dag. Först är det dags för jobb som vanligt. Därefter ska jag åka mot Stureplan för att säga hej då till min Caroline som flyttar imorgon. Hon ringde mig gråtandes igår då hon sagt hej då till sin pappa. Och det här är ingen tjej som brukar gråta. Fyfan vad jobbigt det kommer bli.
Det jobbiga i vårt fall är ju att vi inte kan sätta ett datum då vi kommer ses igen. Jag vet inte exakt hur länge det blir att jag pluggar i Milano och hon kan inte bara lämna jobbet i Barcelona för att åka och hälsa på mig. Men jag vet att vi kommer hålla kontakten kontinuerligt tills vi ses igen. Det finns liksom ingenting annat. Men det blir en stor kontrast från att höras minst fem gånger per dag, till att inte ens bo i samma land..
Det här kommer nog bli en rätt tung dag överhuvudtaget. Det är inge roligt att vli lämnad av många av sina vänner som flyttar utomlands. Alexandra hörde av sig igår och sa att hon trivs hur bra som helst i London och hon skrev även att jag skulle älska det. Fick en liten tår när jag läste det. Hon är väldigt saknad den solstrålen.
Men men, från början var det ju faktiskt bara jag som skulle sticka utomlands under en längre tid av mina vänner, så jag får väl vara glad över att majoriteten av mina vänner nu gör samma sak. Det hade varit mycket värre att alla stannade kvar hemma som vanligt när jag sticker. Då hade man verkligen känt att man missar mycket här hemma. För mig kommer hemma aldrig vara som vanligt utan mina tjejer.
Måste sticka nu, men en sak bara. Såg på nyheterna att 400 sjuka personer om året som dött skulle kunna räddas om de bara fick rätt läkemedel. Jag förstår att misstag kan begås och att läkare inte är mer än människor. Men 400 liv ser inte jag som ett litet misstag. Jag har själv fått erfara detta med anhöriga som gått bort på grund av läkarmisstag. Det är oacceptabelt.
Aja, hoppas att ni får en bra dag alla läsare. Jag återkommer lite senare med mina nyårslöften inom hälsoväg. Så kika in här då! Puss
Kommentarer
Trackback
