MANDY' la nostra vita

Har nyss sett en otroligt bra, annorlunda och tårdrypande film vid namn Tidsresenärens hustru. En inte helt okomplicerad film, men väldigt sevärd. Blödig som jag är sitter jag här med rödgråtna ögon och snörvlar och har mig. Fick en lång kram av mamma som verkligen satt fint. Att jag alltid ska vara så förbannat känslosam. Det, mina vänner, är utan tvekan på gott och ont. Nåväl. Nu ska jag ringa V och förhoppningsvis sluta böla.



Don't stop believin' är för övrigt en låt jag inte kan sluta lyssna på en kväll som denna.