S W E
Jag har skrivit väldigt mycket om hur jag inte riktigt längtar efter att komma hem och hur mycket jag trivs här. Men ni som trots allt borde känna mig rätt väl vid det här laget vet att jag har en stor förkärlek till Sverige, Stockholm framför allt, och allt som är typiskt svenskt. Sedan jag kom hit har jag fått kastat i ansiktet gång på gång vad långt före Sverige ligger ett land som Italien som ändå är ett så kallat i-land, som i vissa avseenden jämförelsevis känns som ett utvecklingsland.
Jag behöver inte lista alla fördelar och nackdelar länderna emellan, vilket jag visserligen redan gjort gällande ett par punkter i ett tidigare inlägg. Men skönast av allt ska det bli att komma hem till människorna där hemma. Klart hon saknar sina vänner tänker ni, men jag menar faktiskt inte bara de underbaringar som väntar på mig där hemma, utan det svenska folket generellt.
Jag är så äckligt trött på att aldrig någonsin under mina 6 månader här kunna gå utanför dörren utan att människor glor som om jag är en utomjording, busvisslar, kladdar och förföljer. Bara idag när jag skulle ta ett par timmar i parken för lite sol var jag tvungen att gå därifrån redan efter 20 minuter för att männen inte lät mig vara ifred. Att känna sig smutsig konstant bara genom att se hur de slickar sig om munnen efter en ska bli så jäkla skönt att slippa.
Sedan har vi tjejerna. Detta har jag skrivit om förut men jag kan inte skriva det nog många gånger. Varför, varför detta hat mot andra tjejer och kvinnor? Blir jag väl behandlad av en kvinna här vill jag nästan slänga mig om halsen på henne av tacksamhet. Så ovan är jag vid det här. Jag har lärt mig att männens desperation och kvinnornas bitterhet förmodligen har en koppling. Det är tråkigt att det ska vara så, för det gynnar verkligen ingen part. Varken de delaktiga eller utomstående.
Vid närmare eftertanke ska det inte bli så pjåkigt att komma hem med andra ord.. Italien, ni har en del att lära!
Jag behöver inte lista alla fördelar och nackdelar länderna emellan, vilket jag visserligen redan gjort gällande ett par punkter i ett tidigare inlägg. Men skönast av allt ska det bli att komma hem till människorna där hemma. Klart hon saknar sina vänner tänker ni, men jag menar faktiskt inte bara de underbaringar som väntar på mig där hemma, utan det svenska folket generellt.
Jag är så äckligt trött på att aldrig någonsin under mina 6 månader här kunna gå utanför dörren utan att människor glor som om jag är en utomjording, busvisslar, kladdar och förföljer. Bara idag när jag skulle ta ett par timmar i parken för lite sol var jag tvungen att gå därifrån redan efter 20 minuter för att männen inte lät mig vara ifred. Att känna sig smutsig konstant bara genom att se hur de slickar sig om munnen efter en ska bli så jäkla skönt att slippa.
Sedan har vi tjejerna. Detta har jag skrivit om förut men jag kan inte skriva det nog många gånger. Varför, varför detta hat mot andra tjejer och kvinnor? Blir jag väl behandlad av en kvinna här vill jag nästan slänga mig om halsen på henne av tacksamhet. Så ovan är jag vid det här. Jag har lärt mig att männens desperation och kvinnornas bitterhet förmodligen har en koppling. Det är tråkigt att det ska vara så, för det gynnar verkligen ingen part. Varken de delaktiga eller utomstående.
Vid närmare eftertanke ska det inte bli så pjåkigt att komma hem med andra ord.. Italien, ni har en del att lära!
Kommentarer
Postat av: Anonym
håller med dig helt och hållet! är tråkigt att man faktiskt reagerar så starkt och blir förvånad så fort en tjej är trevlig.
Trackback
