Back to reality
Jag känner mig egoistisk och elak som inte vill vara kvar där alla mina nära och kära befinner sig. Där jag har allt. Eller? Jag saknar konstigt nog att vara ensam. Att bara ha mig själv. Mitt eget sällskap där ingen kan göra mig besviken. En position som skyddar mig och mina känslor utomordentligt bra.
1 dag hemma och jag har redan hunnit bli besviken. Jag är nog uppe i sjuttioelva tusen tankar innehållande frågor vad i helvete jag gör här där jag inte vill vara. Bara för att jag borde vara här nu.
Fan vilket deppinlägg det blev nudå. Det är inte så skit som det kanhända ser ut. Det är bara för mycket back-to-reality dessa dagar. Jag vill inte tillbaka till verkligheten.
Amanda, jag förstår hur du menar med att det känns illa att lämna familj/vänner för att åka någon annan stans men du måste försöka att inte tänka så! det är inte så att du lämnar dem i sticker eller struntar i dem - du kommer alltid finnas där för dem och tvärtom. Väldigt dumt om du ska stanna hemma och kasta dig in en utbildning när du inte är helt säkert på saken. Herregud, du har så bra betyg att du alltid kommer komma in var du vill så vad hindrar dig att börja någon annan termin? Du är ung, snygg och världen ligger framför dina fötter! :)
hej, vad hanlade ditt projektarbet om i trean? går samhälls linje inr beetende vill jättegärna ha tips ...
vad gick du ut med för poäng?
tänkte nämligen söka till juristlinjen i uppsala nästa termin så vore intressant å veta ungefär hur ja ligger till...
kram
Anonym: Tack. Din kommentar är guld värd.
