MANDY' la nostra vita

Innan jag lägger upp bilder från en fantastiskt mysig gårdag tänkte jag kommentera vulkanen på Island som orsakat att vi just nu bor 4 pers hos mig. Brorsan skulle egentligen åkt hem idag och det känns jävligt jobbigt för oss alla att han inte kan göra det, i och med att jag har planer för den här helgen där han inte kan följa med vilket resulterar i att han inte har någon större lust att vara kvar heller.

Vi alla får nästan panik av att inte veta när eller hur man kommer komma härifrån. Det här kommer låta så fel men jag tror att ni förstår mig när jag skriver att jag älskar att få besök från Stockholm hit, exempelvis när brorsan nu är här. Men 3 nätter räcker liksom. Sen går man varandra på nerverna, jag blir otrevlig och han känner sig inte riktigt medräknad i och med att planerna varit annorlunda för den här helgen. Dessutom vill jag återgå till mitt liv här sen med de människor jag lärt känna här. Det fanns ju flera olika anledningar till att jag stack till Milano och just nu känns det bara som att allt är som förut igen, bara det att jag befinner mig här. Min tillflyktsort bort från allt: Milano, har just nu invaderats, hårt förklarat. Förstår ni? Ingen är riktigt tillfreds med situationen helt enkelt. Så nu vill jag att planen ska börja gå så kan jag se tillbaka på de här dagarna med ett leende, utan att vi hunnit ha ihjäl varandra innan. Skämt åsido.

Personligen har jag inte läst på om detta överhuvudtaget utan det enda jag vet är det jag hört från de där hemma. När Andrea ringde och berättade detta igår var jag säker på att hon skämtade. Vad är oddsen liksom? Det här hade gärna fått hända när man har någon liten sötnos här över helgen som gärna får stanna några nätter till, men inte när någon kommit spontant på en blixtvisit där 3 nätter är mer än lagom, för oss alla.

Någon som är någorlunda insatt som vet hur lång tid detta kan ta?