Hemsk natt
Jag har varit skonad från mardrömmar sedan jag kom hit. Veckorna innan jag åkte till Milano hade jag mardrömmar i princip varje natt hemma, garanterat på grund av den kommande flytten som var påväg. Men så inatt hade jag min första riktigt hemska mardröm här.
Inatt hände dock något som faktiskt aldrig hänt mig tidigare. Jag vaknade nämligen upp kallsvettig och med hjärtat i halsgropen efter att ha drömt att det kom ett hemskt oväder till Milano (vilket det ofta gör här, i norra Italien, i alla fall) en massa hemskheter hände och jag förlorade mycket på grund av det jäkla ovädret. Så när jag äntligen vaknat upp ur skiten, försöker lugna ner mig och inse att det "bara var en dröm" vet jag inte riktigt hur länge det dröjer förrän årets oväder faktiskt drar in över Milano, på riktigt den här gången.
Det blixtrar så att precis hela rummet lyses upp, åskan är precis precis över en och man hör hur alla vaknar och undrar vad fasiken som händer i lägenheterna bredvid. (Det är ganska lyhört här.) Som en bomb lät åskan. Och jag som redan är rädd för åska, förstår ni hur förbannat rädd jag var efter den fruktansvärda mardrömmen jag precis genomlidit.
Det här låter säkert inget märkvärdigt för er men när jag vaknade imorse efter ett par timmars sömn kände jag mig både svag och väldigt ynklig. Jag var verkligen livrädd inatt, mestadels beroende på att min mardröm blev som en varning för vad som komma skulle. Men det blev dock inte i närheten så illa, såklart. Hela situationen var hur som helst väldigt skrämmande, men jag är glad att det är över nu.
Nu ska jag släppa det, göra mig iordning och åka på aperitivo med min lilla Dafne och ett par svenska flickor. Andrea är sjukling idag så jag får försöka klara mig utan hennes sällskap.. Krya på dig babe!
Inatt hände dock något som faktiskt aldrig hänt mig tidigare. Jag vaknade nämligen upp kallsvettig och med hjärtat i halsgropen efter att ha drömt att det kom ett hemskt oväder till Milano (vilket det ofta gör här, i norra Italien, i alla fall) en massa hemskheter hände och jag förlorade mycket på grund av det jäkla ovädret. Så när jag äntligen vaknat upp ur skiten, försöker lugna ner mig och inse att det "bara var en dröm" vet jag inte riktigt hur länge det dröjer förrän årets oväder faktiskt drar in över Milano, på riktigt den här gången.
Det blixtrar så att precis hela rummet lyses upp, åskan är precis precis över en och man hör hur alla vaknar och undrar vad fasiken som händer i lägenheterna bredvid. (Det är ganska lyhört här.) Som en bomb lät åskan. Och jag som redan är rädd för åska, förstår ni hur förbannat rädd jag var efter den fruktansvärda mardrömmen jag precis genomlidit.
Det här låter säkert inget märkvärdigt för er men när jag vaknade imorse efter ett par timmars sömn kände jag mig både svag och väldigt ynklig. Jag var verkligen livrädd inatt, mestadels beroende på att min mardröm blev som en varning för vad som komma skulle. Men det blev dock inte i närheten så illa, såklart. Hela situationen var hur som helst väldigt skrämmande, men jag är glad att det är över nu.
Nu ska jag släppa det, göra mig iordning och åka på aperitivo med min lilla Dafne och ett par svenska flickor. Andrea är sjukling idag så jag får försöka klara mig utan hennes sällskap.. Krya på dig babe!
Kommentarer
Trackback
