MANDY' la nostra vita

Jag brukar vara väldigt bortskämd gällande att inte få ett överflöd av elaka kommentarer från er läsare. Jag tror att jag endast har två ip-adresser som jag spärrat från att kommentera min blogg, men mer än så är det inte. I samband med plåtningen med Armand och diverse jobberbjudanden inom modellandet har dock de elaka kommenterarna ökat. Majoriteten godkänner jag inte ens. Det på grund av den enkla anledningen att om jag tar bort dem innan jag ens hunnit läsa klart första meningen så hinner de liksom inte beröra mig.

Det finns dock någonting som jag vill klargöra med er läsare. Några av er skriver att jag inte har vad som krävs för att bli modell. Vissa skriver att jag är för kort (mätt mig idag och 172 cm är jag för er som undrar), andra skriver att jag inte har tillräckligt unika drag. Somliga av er skriver att ni aldrig får höra någon fortsättning om jobben jag fått och därmed tror ni mig inte.

Låt mig då få klargöra det här. För det första har jag fram till idag bara fått jobb inom modellande i Milano (Förutom modellscouten Louise från MIKAs som kom fram till mig på stan för något år sedan). Detta för att jag knutit en jävla massa kontakter i den branschen, i just Milano sedan jag var där sist, och börjar en agentur höra av sig får man nästan räkna med att fler kommer att göra det inom samma område. Varför ni inte hört något mer om jobben? Jag bor i dagsläget fortfarande i Stockholm som ni vet, och flyttar inte förrän början av nästa år. Detta är agenturerna nu väl medvetna om och det finns ingen möjlighet för mig att dra ner dit spontant innan jag flyttar ner "bara" för en castings skull.

För det andra ser jag mig själv inte som någon modell. Ska jag beskriva mig själv inkluderar det ord som träningsnarkoman, en riktig liten pluggnörd och möjligen partytjej. Men en modell har jag aldrig beskrivit mig som. Därför är det också så att när agenturer som MIKAs, agent46, Emotioneventi med fler hör av sig och visar intresse, så räcker det för att jag ska känna mig oerhört smickrad. Får jag sedan inte jobbet bryr jag mig liksom inte vidare mycket. Utan bara det faktum att de har visat intresse och ser mig som en tjej med ett intressant utseende så blir jag tacksam och smickrad.

Jag kommer aldrig bli nästa Caroline Winberg, och det är jag mer än väl medveten om. Men uppenbarligen är det något jag har som har gjort att över 4 agenturer har hört av sig i samband med att jag plåtats lite för ett par veckor sedan. Hur oförståeligt somliga av er än tycker att det är, så ser de onekligen att jag har potential. Annars skulle de aldrig lägga ner sin tid på att få alla mina uppgifter och provfotografera mig. Men för mig spelar det ingen roll vilka jobb jag får, kanske kommer jag inte få ett enda jobb när det väl kommer till kritan, men förfrågningar rullar in dagligen nu och jag blir smickrad bara över att de vill att jag ska komma och provfotograferas. Så istället för att ni ska räkna upp allt som gör att jag aldrig kommer att lyckas som modell kan vi väl bara lita på de som sköter modellscoutingen och låta dem såga mitt utseende om så behövs, istället för att ni läsare ska göra det?