MANDY' la nostra vita

Jag var inställd på att jag skulle hoppa in för en kollega och jobba idag, men så blev det inte vilket resulterade i en lång sovmorgon istället. Nu har jag precis ätit lunch och i samma veva insett att mina planer för dagen är fysiskt ogenomförbara. Jag kan nämligen fortfarande inte gå. Under mina 18 år har jag aldrig varit med om något liknande.

Jag kan överhuvudtaget inte hålla benen raka, än mindre gå. Varje gång som jag suttit en längre tid, låt säga en halvtimme, för att sedan röra på mig igen med hopp om att värken minskat, möts jag av en duns tillbaka i soffan för att benen bokstavligt talat viker sig av smärta. Jag är så förbannad på mig själv. Varför varför VARFÖR stretcha som om jag inte gjort annat än att träna vighet de senaste månaderna? (Något jag för första gången absolut inte har gjort!)

Den enda planen för dagen som jag i dagsläget har, och inte kan ändra på, är min ridlektion. Det är nämligen för sent att avboka. Och inte f*n tänker jag avboka en av veckans höjdpunkter för något så förbannat onödigt som lite tränigsvärk.

Nu ska jag äta en kanelbulle. Kom precis på att jag helt och hållet missade kanelbullens dag som ägde rum för ett tag sedan. Men vad är det man brukar säga, bättre sent än aldrig.