MANDY' la nostra vita

Pigg och utvilad vaknade jag imorse efter 12 timmars sömn inatt. Det behövdes kan jag lova. Idag jobbar jag 13-19, därefter ska jag eventuellt på möte med Olof och senare ska jag träffa Carro. Jag är ledig imorgon så jag har lovat Alexandra att gå förbi hennes Sex and the city-kväll på Laroy, så det är alltså vad vi ska göra. Men jag stannar nog bara en liten stund.

Jag har suttit och tittat på Malous bokklubb nu på morgonen. Hon gästades av en författare som skildrat händelser i Iran där en man varit otrogen med en 14 årig tjej. Det resulterade i att hustrun visade sitt misstycke vilket ledde till att hon stenades till döds. Varje gång man hör om händelser likt denna kan jag omöjligt förstå att det är i detta nu hemskheter likt denna sker. Att världen inte har kommit längre.

Jag skulle kunna sitta här och skriva A4 efter A4 om alla hemskheter som händer i världen. Men jag vet att det bara är en bråkdel av er läsare som skulle läsa längre än det första stycket, så därför blir det tyvärr inte så mycket av den varan. Något som jag tycker är otroligt synd. Jag har inga problem med att skriva om utgångar, ytlighet och träning. Det är en del av den jag är.

Men framför allt ytligt är jag en person som tänker alldeles för mycket. Det jag läser hemma är i stort sett aldrig skönhetsmagasin och dylikt, utan djupa böcker och tidskrifter. Studier och intellektuella ting är det jag prioriterar högst. Men det har inte stoppat mig från att ha roligt på vägen mot mitt mål - att bli en än mer intellektuell och medveten medmänniska. Lite rosa i tillvaron har aldrig skadat någon. Men det är just den rosa lilla biten i mitt liv som är det som ni får ta del av. Den lilla klicken som flera av er missförstått; ni tror att den utgör hela mitt liv och mina tankar.

Som jag sagt tidigare: 1% av mitt liv vet ni om. Skulle ni träffa mig i verkligheten och ha ett samtal med mig skulle inte en enda av er känna igen mig. I verkligheten är jag människa. Jag är sårbar, oerhört omtänksam och snäll. Jag kan sitta i timmar och öppna mig likt en bok för någon som jag aldrig träffat förut. Berätta om saker som är så långt från utgångar och ytlighet som det bara går att komma.

Men att dela med mig av sådant till läsare på en offentlig blogg vore bara korkat. Man kan inte visa sig sårbar på en blogg som främlingar kan läsa dag ut och dag in. Främlingar som njuter av att trycka ner en. Dessutom skulle jag inte ha det läsarantalet som jag har, om jag skrev om djupa tankar som cirkulerar i mitt inre. Ni vill ha ytliga tips, bilder från den senaste utgången och senaste shoppingen. Så enkelt är det. Och det är vad jag ger er, mestadels. Men våga inte tro att det är det enda som jag har att komma med.