MANDY' la nostra vita

Amanda, lägg tiden som du beundrar dig själv på, på att göra något vettigt istället.Det finns ingen anledning till att behöva bekräfta dig själv om och om och om igen. Du är söt!. Dessutom är det inte någon bedrift att vara snygg. Visst kan man underhålla sig själv genom träning och att äta rätt men om man verkligen vill vara unik ska man utveckla något som är speciellt för just en själv.

Jag tar upp den här kommentaren i ett helt inlägg av den enkla anledningen att den upprörde mig, något förbaskat mycket. För det första måste jag poängtera för sjuttioelfte gången att jag inte driver en blogg för att få fram vilken seriös och intellektuell människa jag är. Något som visserligen förhoppningsvis framkommer kontinuerligt i den här bloggen ändå - för er som är mottagliga för det, men det är inte där huvudfokus ligger.

Hur som helst driver jag en blogg som jag trots allt vill ha en del läsare till. Jag vill för det mesta skriva om lättsamma saker som underhåller och roar er läsare. Framför allt för att jag själv ska ha någonstans att fly då jag vill släppa det tunga som jag och ja.. gemene man har på sina axlar dagligen - och få vara lite ytlig och lättsam i något av en låtsasvärld. På vilket sätt mina inlägg roar är självklart olika. Kanske inte alltid till min fördel, men för mig gör det liksom ingenting så länge jag är medveten om det. Men då och då speglar inläggen min sanna sida där de berör framtidsplaner, mål, prestationer och diverse djupa tankar och dylikt. En sida som i verkligheten speglar min person till det maximala - i bloggen bara till en liten del. Varför, har jag förklarat åtskilliga gånger.

Men uppdaterar jag då inlägg under en hel dag där alla kanhända berör ytligheter, får ni inte tro att det är vad som rör sig i mitt huvud den dagen - eller till och med var dag, som läsaren ovan verkar tro. Hade det stämt hade jag inte kunnat sitta här med den framtiden inom juridiken jag förhoppningsvis har framför mig, de toppbetygen från ett av Sveriges tuffaste gymnasium jag har med mig, de lovorden jag har från tränare inom dans och ridning, samt de fantastiska vänner som jag omges av och de fina band jag har med min familj.

Sedan ska jag inte sticka under stol med att jag har en förhållandevis slapp termin nu (allt är visserligen relativt). Men för att öppna mig själv kanske för mycket nu, beror det på att jag inte ska gå in i väggen eller få magsår. Något som jag varit millimter-nära att göra i redan såhär ung ålder. Efter tre förbannat tuffa år på VRG, sju dagars dans- och ridträningar i veckan på hög nivå och att alltid behöva prestera maximalt, var jag tvungen att ta en termin off - från allt. Och att som 18åring (var jag då) ta ett sådant beslut - att ta ett avbvrott från allt man älskar och det som gör en till den man är idag - för sin hälsas skull - är inte lätt, och således en bedrift i sig.

I samband med att 2010 börjar, kommer mitt liv att bli vad det har varit. Fullt upp från att jag går upp, till jag går och lägger mig. Ett behov av att överträffa mig själv i allt jag gör. Och är det något jag tror på, så är det mig själv och min drivkraft. Tar jag mig an något, så ser jag alltid till att klara det med bravur. Men eftersom jag då unnar mig själv en termin i mitt liv att varva ner lite och bara vara, kan väl jag då för guds skull få göra det, utan att få meningar kastade efter mig som att jag borde ägna mitt liv åt något vettigare? Ska du komma och säga att mitt utseende är min enda bedrift är du jävligt fel ute. Ska jag likställa min kompetens och mina kunskaper - med det utseende jag har att komma med - är jag tamejfan en av världens fulaste tjejer.

Jag vill sedan avsluta mitt skrämmande långa inlägg med ett stycke skrivet personligt till Dig som kommenterar. Du tycker att jag ska ägna min tid åt något vettigare. Tycker Du att du gör något vettigt av ditt liv, som väljer att lägga en liten del av det på att kritisera någon du uppenbarligen inte känner överhuvudtaget?