.
Orden.. meningarna.. de har alla blivit vardagsmat. Hårda löften om att jag inte längre är något som tidigare varit så självklart. Något så självklart som att jag föddes som en syster till två bröder. Idag har jag inga. Att vara ett hatobjekt i sin egen familj. Att få ord kastade i ansiktet som är för hårda för att någonsin återfå förmågan att kunna suddas ut. Ord som felaktigt bekräftas varje gång mitt liv styrs i motvind.
Hat föder hat. Jag vill inte vara en del av det. Vill inte såra så som jag såras. Vill inte bidra till dessa känslor av hopplöshet, förkrosselse och förtvivlan av vad som en gång fanns, men inte längre finns. Imperfekt. Aldrig har detta ord klingat så fint. Så okonstlat. Futurum ger mig hopp, men nu råder presens och där finns det gropar. Och ikväll missade jag gropen. Big time. Jag föll fastmer rakt ner.
Kanhända valde jag själv fel väg. Förnuftet såg den väg som skulle ta mig fram utan konstigheter, utan gropar. Emellertid tog jag den andra vägen där jag var beredd på olägenheter på vägen. Rösten inom mig ville komma ut, ty jag fick nog. Och jag föll.
Blodsbanden har förvandlats till vatten. Den förut så påtagliga kärleken är som bortblåst. Glåporden förvärras och ärren går djupare och djupare in. Ärrad för livet är inte längre en överdrift. Sympati är inte längre en angelägenhet, ty det är ett faktum att vi alla har våra mörka hemligheter. Ting som vi inte gärna pratar om. Ting som eliminerar den felfria fasad som man så gärna håller. Inte för att lura någon annan, utan snarare sig själv. Lura sig själv om att allt är bra, även fast det är långt ifrån bra.
Brukar inte kommentera, men kände att detta var tvunget. Väldigt bra skrivet,(om man kan säga så om detta).
Som du säger Amanda, alla har vi våra hemligheter, så även jag. Var glad och precis så tacksam som jag tror att du är över dina fina vänner. För, det spelar ingen roll. I slutändan är det dina vänner du står med. Och dem älskar dig !
Du är en enastående tjej. Det ska du veta. Stor bamsekram, hoppas det blir bättre. !!
Oj då, det här lät ju väldigt vemodigt. Hoppas du mår bättre idag. Jag hoppas och tror att de där oåterkalliga orden ändå går att återkalla. Så småningom. Samtidigt som vatten åter blir blod.
Hoppas allting löser sig, du är inte värd att få elaka ord kastade i ansiktet. Du är för bra för det.
Det där var ett tungt inlägg. Jag hoppas att du har stöd från viktiga människor i ditt liv just nu!
Stor kram till dig!
blod må va tjockare än vatten, men vatten tar ändå upp en stor del av denna jord.. Beundran, respekt och en hel massa kärlek fr systeryster
