MANDY' la nostra vita

Det spelar ingen roll om det handlar om vänner som gör bort sig, bekanta som beter sig illa eller killar som leker med en som om man vore en leksak av plast. Genom hela livet kommer man hamna i situationer där man kan välja att blunda för sveken och således undvika konflikter, eller agera.. och därmed välja sig själv.

Jag är en person som värnar om mig själv på ett sätt som inte allt för många gör. Nu vet jag att många av er sitter och tänker Du värnar inte om dig själv, du avgudar och fullkomligt beundrar dig själv. Egenkära jävel. Och vet ni? Ja, det gör jag faktiskt. Jag har lärt mig att göra det. Men jag har ett stort hjärta = mycket plats för att älska.

Bara för att jag älskar mig själv, betyder inte det att jag älskar mina medmänniskor mindre. Snarare tvärtom! Det är inte förrän man lärt sig att älska sig själv, som man kan bli älskad av andra, uppskatta det och således älska tillbaka.

Jag är inte rädd för att be såkallade vänner fara dit pepparn växer om de betett sig illa, eller killar att aldrig mer kontakta mig om de förtjänar det. Jag vet vad jag är värd och låter aldrig någon trampa på mig. Detta är något som jag önskar att alla tjejer fick känna. För är det någonstans man vinner på det är det i relationer, inte minst inom området kärlek och dejting. Av alla de killar jag dejtat/varit tillsammans med så har jag fått höra att de fått sådan respekt för mig som de aldrig haft för tjejer tidigare. Jag har hört sådana skräckhistorier om hur mina "tidigare" killar behandlat tjejer att jag fått ont i magen. Och tjejerna bara blundar för det. Jag har rimliga krav som gäller för killen då jag dejtar honom, och kan han inte hålla sig till dem är han inget jag vill lägga tid på i alla fall - och det låter jag honom få veta.

Utan att gå in för mycket på mitt privatliv har jag nyligen varit med om en situation där en kille jag träffat till och från helt plötsligt slutade höra av sig. Jag blev bokstavligt talat rädd för vad som var anledningen till det, då det hela kom helt oväntat, och försökte ganska febrilt höra av mig och få veta vad fasiken som försiggick. Efter 2 veckor av praktiskt taget halvt sömnlösa nätter fick jag svaret att han blivit rädd för hur långt vi kommit i relationen, då han aldrig upplevt något liknande tidigare. Även om anledningen i sig är helt och hållet godtagbar (inte minst med tanke på den stundande flytten till Milano som faktiskt skrämmer både mina vänner, familj och potentiella dejter), finns det inte i min värld att man är så feg att man slutar höra av sig i ett par veckors rid, bara skita i att svara när någon som överhuvudtaget inte gjort något ont hör av sig, och därmed låter denne bli både orolig och osäker.
Har man någorlunda hjärta (och hjärna?) tar man sig i kragen och berättar hur man känner, och varför man i sådana fall känner att man inte vågar fortsätta det som påbörjats. Man totalignorerar inte helt plötsligt en person man trots allt tycker om, i nästan två veckor. I min värld är det något som jag absolut inte accepterar, och det intresse som en gång funnits där försvinner lika snabbt som det ofta en gång kom.

En annan händelse som skedde nyligen var på facebook. Två tjejer som jag är bekant med satt och drev öppet om mig på den enes wall. De skrev saker om mina bilder, statusar på facebook och dylikt. Möjligen är det värt att nämna att den ena tjejen var på min tjejdrink ett par veckor innan, där hon bokstavligt talat slängde sig om halsen på mig för att kramas.

Hur som helst kände jag i den stunden att jag hade kunnat blunda för deras tragiska beteende och rycka på axlarna åt det hela. Men med tanke på det jag skrivit ovan ville jag agera. Jag skrev en kommentar till deras diskussion i stil med "Fan tjejer, ska ni driva offentligt får ni ju se till att göra det ordentligt. Varför inte i verkligheten nästa gång vi ses? :)" (Ska man trycka ner mig får man se till att ha starkare argument att komma med än hur jag ser ut på bilder). Detta följdes av en "diskussion" med en av tjejerna på facebook där hon ömsom förklarade sig och bad om ursäkt, ömsom gjorde halvtaskiga försök till att stå på sig. Hon försökte även intala mig att hon är världens snällaste tjej och det vet alla som känner henne.

Hela deras försök till att smutskasta mig, svartmålade bara de själva. För ingen människa är så felfri att man har rätt att kasta skit på andra som man överhuvudtaget inte känner. Något som hade kunnat bli något jobbigt för mig, blev i slutändan bara en stor vinst. Tjejerna tog på eget initiativ bort allt de skrivit om mig, (jag antar att de förstod att de själva endast förlorar på ett sådant beteende) och kommentarer till mig om att jag agerat klockrent i situationen avlöste varandra.

I omkring 10 kommentarer försökte dessa tjejer beskriva mig på ett väldigt hånfullt sätt. Det enda som de lyckades beskriva i samband med detta var dem själva. - Som två väldigt osäkra och bittra tjejer som har för mycket fritid.