MANDY' la nostra vita

Jag brukar ta det ganska lugnt gällande att gå ut med allt för privata angelägenheter i den här bloggen. Gäller det bara mig brukar jag vara lite generösare, men så fort fler parter är inblandade, vilket det ofta är, håller jag ofta igen med vissa händelser trots att man i stundens hetta inte vill något hellre än att skriva av sig. - Och få respons på det man säger, gärna från någon som man inte känner som därmed kan vara objektiv.

Men nu har saker gått till en himla överdrift och jag behöver skriva av mig. Se scenariot att kontakten sägs upp mellan dig och en vän som du stått rätt nära. Ni har inte känt varandra så länge att ni har en drös gemensamma vänner, men tillräckligt länge för att kontakter knutits era gemensamma vänner emellan och ni alla har fått mer eller mindre individuella och personliga relationer till varandra. För mig, men kanske är jag helt ute och cyklar, finns det inte att man ställer sig på någons sida i ett tjaffs där båda parter är.. ja låt säga över 10 år gamla i alla fall. Det känns bara så lågstadienivå på allt, såvida det inte handlar om att sno någons pojkvän eller liknande. Då kan jag förstå att extremt starka känslor blossas upp.

Och självklart kommer man alltid backas upp av ens närmsta. De som känner Dig bäst kommer ju med all sannolikhet att backa upp dig i vått och torrt - om så behövs. Men hela den här grejen att man ska säga till sina vänner Är du en riktig vän ska du ställa dig på min sida och inte umgås eller prata med X, har jag aldrig förstått mig på. Är det riktiga vänner det handlar om ska man kunna lita på att ens nära vänner inte säger något till ens ovän som man inte vill. Men vad f*n gör det om man som nära vän till någon hälsar på dennes ovän, har kontakt eller ja.. bara pratar om sådant som överhuvudtaget inte har med de två parternas bråk att göra?

Bråkar jag med någon, något som visserligen händer ytterst sällan. All dramatik jag fått stå ut med den senaste tiden är jag verkligen inte van vid. Det är också ett tecken på att det är fel umgängeskrets man tillbringat tid i.. I mitt fall har det visserligen bara handlat om ytligheter som i festsammanhang. Hur som helst, bråkar jag med någon så skulle jag aldrig be mina vänner att inte prata med tjejen jag bråkat med för att de ska visa att de står på min sida. Jag är säkrare på mina vänner än så. Och vad gör det om mina vänner hälsar eller någon gång träffar personen som jag är ovän med? Det är ju inte så att mina vänner har något otalt med personen jag är oense med.

Något farligt med att välja sida, är också att du ofta inte har pratat något alls med personen du avsäger dig kontakten med. Du har bara hört en parts version, och vi alla vet att om man bara lyssnar på en version och därefter gör ett val, så är man så subjektiv och naiv det bara går att bli. Varför mina vänner helst inte ens uttalar sig om det här tjaffset som jag då är mitt i, är för att de bara hört min version. Det här må vara ett undantagsfall där det är rätt uppenbart vem som står för den onödiga dramatiken. Men jag beundrar dem för att de stöttar mig, utan att höja mig till skyarna och säga hur rätt jag gjort och hur fel personen jag är ovän med gjort. De är medvetna om att de endast hört min version, och precis som jag skulle ha gjort i deras sits, känner de att man inte har tillräckligt med kött på benen för att uttala sig. Än mindre kött på benen att ta ställning.

Personer som ber sina vänner att säga upp kontakten med någon de själva bråkar med på det här sättet, tycker jag bara synd om. Osäkerheten och bekräftelsen man söker om att man inte kommer bli lämnad ensam lyser igenom och min sympati för dessa människor är genuin och stark. De människor som dock tillåter sig slicka någons röv, och som för någon annans skull säger upp kontakten med någon som de trots allt har hunnit få en individuell relation med, och säger upp kontakten med denne för att den personen är ovän med min bästa vän är ingenting i mina ögon. Det är sådana små människor som senare skulle komma krypandes tillbaka den dag de två ovännerna eventuellt skulle bli vänner igen. Sådana människor som jag skulle skratta i ansiktet och vända på klacken för efter en hundradels sekund. Människor som helt saknar egen vilja och lite stake i sig.



Aldrig har jag uppskattat mina fina, starka och fantastiska vänner så mycket.