MANDY' la nostra vita

Eller nja, inte riktigt alla, men satan vad glad jag är över att jag har mina utomlandsplaner ordnade nu när det visar sig att flera av mina närmsta har planer på att flytta utomlands. Det är alltså många i min närhet som väljer att lämna Sverige i början av nästa år. Alexandra sticker till London, Carro & Paulina har precis fått jobben de sökte i Barcelona, Ebba funderar på Kina och jag sticker till Milano..

Det hade inte varit kul att stanna här hemma utan dem kan jag lova. Outhärdligt skulle jag till och med vilja dra till med att det skulle bli. En del av mig är så sugen på att dra med någon av dem. London med Alexandra hade garanterat blivit ett minne för livet. Men så stoppar jag mig själv, begrundar mitt beteende och kommer fram till att det är ju inget som jag egentligen vill helhjärtat. Utan det vill jag främst för att jag därmed skulle ha sällskap av en nära vän från Sverige.

Men Milano är så mer djupgående. Där har jag italienskan jag så länge velat lära mig utantill, mina drömmar och alla planer jag skapat de senaste åren. Där lever jag på ett sätt jag aldrig upplevt tidigare. Jag har en otrolig passion för Italien som land, och jag vill göra mig själv stolt. Jag har på egen hand fixat med skola, boende och jobb där nere. Att sedan bara flytta ner ensam är jäkligt beundransvärt, och något som kommer att ge mig maximalt i utbyte. 

Ledsen att det blir så mycket prat om Milano nu. Men allt är helt plötsligt så aktuellt med flytten, och 90% av mina tankar rör just flytten och allt därtill. Jag är glad över att jag ändå har ett par månader på mig att fixa allt, samt dra in mer pengar eftersom jag ska casha allt. Det kommer bli bra det här. Visst följer ni med på min resa?