The end of an era.
Känslan är kolossal, obeskrivbar och präglad av eufori så till den milda grad att de slutna ögonlocken omöjligt kan komma till ro då jag utmattad ligger raklång på min säng. Situationen innan tidsgränsens sista hållplats inkluderar ögon som utmattat, ehuru de innefattar en formidabel hoppfullhet, läser, tar in och begrundar. Med en gnutta stolthet uppmärksammar de ljusblå ögonen de sista bokstäverna formade till en mening framkallad för att nå ett slagkraftigt syfte.. innan det är dags att sätta punkt.
Jag har kommit till ett skede där det för en tid som jag själv väljer och bestämmer över äntligen skall få sätta punkt för något som inneburit så mycket tid och utrymme för självkritik och sådan påtryckning - från alla möjliga och icke-möjliga håll och kanter. En tår rinner ner för kinden. Den fälls från ögon som trots utmattning lyckas förmedla en känsla som är kolossal, obeskrivbar och präglad av sådan eufori att den likaledes skulle lysa igenom under slutna ögonlock.
Jag har äntligen kommit ut ur den milslånga tunneln som aldrig tycktes ta slut. Ut i solen och i dagsljuset - ut i verkligheten. Jag har lämnat insidan av de fyra väggar som under tre år liknats vid ett fängelse jag fysiskt sett kunnat ta mig ur, men psykiskt sett varit fast i.. - tills nu.
Då hjärnan, kroppens signaler samt fingrarna gjorde sitt för att jag skulle kunna klicka på send - och i den sekunden skicka in mitt absolut sista arbete - min sista examination, under min gymnasietid kunde tårarna inte hållas tillbaka. Jag har klarat det som kändes så ouppnåeligt, så omöjligt.. och jag har klarat det med bravur. Jag har slutfört min sista läxa på Viktor Rydberg gymnasium och tårarna kan inte sluta rinna.
Jag har kommit till ett skede där det för en tid som jag själv väljer och bestämmer över äntligen skall få sätta punkt för något som inneburit så mycket tid och utrymme för självkritik och sådan påtryckning - från alla möjliga och icke-möjliga håll och kanter. En tår rinner ner för kinden. Den fälls från ögon som trots utmattning lyckas förmedla en känsla som är kolossal, obeskrivbar och präglad av sådan eufori att den likaledes skulle lysa igenom under slutna ögonlock.
Jag har äntligen kommit ut ur den milslånga tunneln som aldrig tycktes ta slut. Ut i solen och i dagsljuset - ut i verkligheten. Jag har lämnat insidan av de fyra väggar som under tre år liknats vid ett fängelse jag fysiskt sett kunnat ta mig ur, men psykiskt sett varit fast i.. - tills nu.
Då hjärnan, kroppens signaler samt fingrarna gjorde sitt för att jag skulle kunna klicka på send - och i den sekunden skicka in mitt absolut sista arbete - min sista examination, under min gymnasietid kunde tårarna inte hållas tillbaka. Jag har klarat det som kändes så ouppnåeligt, så omöjligt.. och jag har klarat det med bravur. Jag har slutfört min sista läxa på Viktor Rydberg gymnasium och tårarna kan inte sluta rinna.
Kommentarer
Postat av: Signe
Jag är så avundsjuk på dig Amanda som får uppleva det här! Hade gärna fått känna den känslan igen när det äntligen är över! Men ska fira med dig på fredag! Wohoo! Du är så duktig! =)
Kram kram
Postat av: Bella
Åh du är så duktig gumman! Jag känner igen mig så oerhört mkt i din text. Kände exakt likadant för ett år sen efter tre års slit i gymnasiet. Nu har du världen vid dina fötter sötnos! Och en till utgång snart måste vi spika ;)
Trackback
