Regler är till för att följas:
Från och med nu nämner INGEN Lasse Kühlers stora elevshow på Vasateatern 17e och 18e..
Jag har nämligen tagit det förnuftiga (intalar jag mig..) beslutet att inte delta på föreställningarna. Detta på grund av att jag fortfarande är jättedålig och jag vågar helt enkelt inte riskera att missa min egna student. Jag har planer på att hoppa på en dansgrej (om jag kommer med efter audition vill säga.. men det klart att jag gör ;D) där man dansar 10 ggr i veckan på morgonen och förmiddagen. Ingenting är bestämt men det jag ville komma fram till är att dansen kommer att finnas med mig många år framöver = en massa föreställningar och allt därtill.
Men, just nu är jag deprimerad och näst intill apatisk på grund av att kroppen är för utmattad för att visa några känslor. Ett undantag var då jag ringde Ebba precis efter att jag hade ringt min danslärare och berättat om det ödesdigra beslutet. Jag trodde att jag hade allt under kontroll eftersom jag på grund av utmattningen inte kunnat visa några som helst känslor sedan i söndags kväll. Så fel man kan ha. Jag bröt nämligen ihop totalt när jag pratade med Ebba och fick ett tag inte fram ett ljud mer än mina snörvlingar som jag inte visste om de berodde på att jag grät eller förkylningen. Kanske en kombination.
Ebba har i alla fall en lugnande effekt på mig likt en mor, och hon utstrålar sådan trygghet så det kändes genast lite bättre efter att ha pratat med henne. Men så fort vi la på var det klippt igen. Inte det att jag började gråta, för de kraftansträngningar som går åt varje gång jag tar till tårarna så tar det från den energin jag måste klara av att lägga på matten ikväll och imorgon. Gråta kan jag göra sen. Förstår ni hur illa det är när inte ens en skoshopping som mamma erbjöd mig gör mig på bättre humör.. Fuck shoes, jag vill bara dansaaaaa :'(
Är det Kühlers daglinje du tänker söka eller något helt annat?
är det förintensiven du ska börja på? :)
