MANDY' la nostra vita

Dagen med stort D började med champagnefrukost i Observatorielunden. Vädret var på topp och stämningen var verkligen så bra den bara kunde bli. Vi sjöng och skålade i champagne. Vid min sida hade jag Therese, och hon tog lite bilder här som jag lägger upp när jag får dem.

Vidare fortsatte det mot skolan för frukost, mingel med lärare och elever samt fotografering. Senare var det dags för studentlunchen och här grät vi elever så att det inte nådde några gränser. Jag satt bland annat med Therese, Teresa, Agnes, Karoliina, Rebecca samt VRGskolornas grundare.

Tal hölls, elever sjöng och spelade och den traditionella studentlunchen åts. De välskrivna och ambitiösa talen som fick lärare och elever att gråta tills det inte fanns några tårar kvar var pricken över i:et. Det är en speciell känsla att gråta tills det inte finns några tårar kvar, samtidigt som man är lyckligare än någonsin.

Därefter var det dags för ett sista möte med klassen. Där hade några tjejer varit så gulliga och gjort utnämningar till alla i klassen. Jag fick benämningen klassens multitasker, med motiveringen att jag har så fullspäckat schema i mitt liv och lyckas satsa på både skola, träning, fester och allt vad de nu räknade upp. Tusen tack för den utnämningen!

Nu var det uppladdning i cafeterian. Vi sjöng, hoppade och glädjen var maximal. Mestadels var det sånger om VRG som den bästa skolan. Vi är som en sekt. Haha! När rektorn helt plötsligt skriker ut: 10!!!! och vi skall räkna ner slog hjärtat fortare än det någonsin gjort.

Utspringet! Hoppet ut i friheten, skrikandes, hoppandes och med glädjetårar i ögonen. Vi sjöng låtar om VRG samt givetvis Sjungom studenten. Därefter sprang vi ut till nära och kära och jag mottags av kramar, pussar, glädjeskrik och glädjetårar. Jag njöt till hundra! Mitt sällskap hördes nog högst i parken då vi alla nu tagit studenten och sjöng FÖR JAG HAR TAGIT STUDENTEN, FYFAN VAD JAG ÄR BRAAAAAA!!

Flaket. Efter att ha bytt kläderfrån min fina vita lilla studentklänning till min rosa klänning jag även hade på mösspåtagning samt hällt i mig en flaska champagne var vi redo för flaket. Hela nedre delen av flaket bestod av mina nära och kära som jag bjudit med. Jag tror att vi var ett tiotal. Vi röjde flaket mest och kläder åkte successivt av. Ett som är säkert är att mina älskade brorsor ska vara med om det ska röjas ordentligt. Och det röjdes!... det kan jag lova.

Blöta, lyckliga och halvt utan röst begav vi oss hem till mig där mottagningen redan startat. Familj, släktingar och vänner firade mig på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Även Alexander kom förbi med en blombukett och sin vän Råland. Det är en underbar känsla att känna sig så älskad av så fantastiska människor.

Italiensk buffé och champagne i mängder stod huvudsakligen på menyn. Tal hölls och tårar kunde inte hållas tillbaka hos någon. Det var speciellt tre tillfällen under kvällen då jag inte tror att ett enda öga var torrt. Först var det då jag höll ett tal till mina föräldrar och tackade dem för allt de har gjort för mig under de här tre åren. Jag är sannorligen ingen lätt dotter att ha och göra med då det kommer till skolan och prestationer. Jag tackade dem för allt de har gjort för mig och de brast totalt, men jag kunde slutföra talet och det är jag glad för.

Därefter var det under presentöppningen som jag återkommer till lite senare. Min bror Sebastian är en kille som inte är speciellt känslosam utåt sett. Vi har även haft våra tvister för ett halvår sedan, men det har under hela mitt liv aldrig funnits någon som alltid skyddat mig som han har gjort. Då jag öppnade presenten som var från honom och Emelie, vilket var en riktigt schysst Burberry-bikini så fanns det även med ett kort med en lång text från Sebastian. Jag läste igenom den tyst först och grät så mycket så det inte fanns några gränser. Jag kunde inte få fram ett ord. Min moster fick sedan läsa upp texten och det var nog inte många som inte fick tårar i ögonen av den texten.

Det kanske största och finaste som hände igår, och som ingen hade någon som helst aning om förutom min pappa var då jag hade öppnat alla presenter och han kommer fram till mig med en röd fin ask. Och så berättar han att då min farmor dog för 12 år sedan, hade hon sagt till min pappa att den här ringen vill jag att Amanda ska få på sin student. Hade folk inte gråtit innan så kan jag lova er att varenda en gjorde det nu. Men misstolka mig inte. Det var inte så att det var någon negativ eller dyster stämning. Snarare tvärtom. Stämningen var verkligen på topp, men precis som det ska vara på studenten var det så mycket blandade känslor som växte hos oss alla.

Presenterna då. För det första fick jag så mycket blommor att vi inte hade vaser till alla. Sedan fick jag verkligen de finaste presenterna man kan önska sig. Det är en häftig känsla att få det bekräftat hur väl alla känner mig och min smak.

Jag har fått en valfri resa där mina föräldrar står för allt, en guldklocka från Guess, ett guldhalsband från Guess, ett guldarmband med en stor berlock som är en diamant i guldfodral, en burberry-bikini, en box-experience att jag ska få skapa min egen parfym, örhängen samt ett halsband med rosa stenar, min älskade ring i vitt guld från farmor, en guldring, kläder, ett flätat armband i guld och rosa, ett par örhängen till, ett silverarmband med berlock, ett smyckesskrin och pengar. Jag har säkert glömt något, men här är majoriteten av mina presenter i alla fall. Världens bästa!

Något som jag fick höra från alla mina släktingar under kvällen var att jag har så otroligt fina vänner. Det var ju ett tiotal tjejer där varav några höll jättefina tal till mig också. Hur som helst fick jag höra att de aldrig träffat tjejkompisar som bryr sig så mycket om en annan person (mig alltså) och säger så fina saker om någon annan. Det här kommer inte som någon nyhet för mig. Jag har verkligen de bästa vännerna man kan ha. Och bara det faktum att jag blev överöst av sms och samtal igår morse från mina vänner samt att de berättade på mottagningen att de knappt kunnat sova på natten och koncentrera sig under dagen för att de varit så nervösa och lyckliga för min skull tyder på ett stort engagemang som mina vänner har för mig och mitt liv. Och det är ovärderligt.

Filippa.. Jag behöver inte säga något. Du är den syster jag aldrig fick och det finns inga gränser för hur mycket du betyder för mig. Du är en person jag vet att jag kommer ha kontakt med för resten av mitt liv.

Dessutom vill jag tacka min andra underbara bror för det otroligt fina och kärleksfulla tal han höll till mig. Han och jag har ett band som det har bevisats att ingenting kan sabba. Pappa höll också ett väldigt fint tal som var väldigt mycket han. Det finns ingen som pappa, det är ett som är säkert. Men det finns nog heller ingen som är så omtyckt ty han bryr sig så mycket om andra som han. Jag vill även tacka Signe och Emelie för att de är så fantastiska och ödmjuka och på kort tid har blivit en stor del av mig och mitt liv. Ni är så omtyckta av mig, min familj och nu även min släkt. Värt att veta är att jag inte är den enklaste lillasystern för en ny tjej som skall komma och stjäla mina bröder. Men er har jag godkänt, och det med råge. Jag vill alltid att ni ska vara en del av mig.

Det här var den absolut bästa dag jag någonsin har upplevt och det finns ingenting som hade kunnat göras, bli bättre. Jag vill tacka mina föräldrar för allt fix inför den här dagen, samt givetvis alla som närvarade på min student med sitt bästa humör och gjorde den oförglömlig. Jag kan inte vara lyckligare.