En sjuklings dagbok, del 2
Hej igen!
Dansträningen idag var faktiskt bland det värsta någonsin. Igår kunde jag ändå vara med och träna som vanligt trots febern, men idag orkade jag inte längre än 40 minuter. Svetten rann bokstavligt talat på mig samtidigt som man är sådär kall för att man kallsvettas. Men det värsta var nog ändå den här hemska känslan man får i halsen när man blir andfådd som sjuk. Det bränner och är så torrt att man knappt kan andas normalt. Inte alls roligt. Hur som helst fick jag stå vid sidan om och markera lite lugnt och metodiskt. Det fungerade också.
Skjuts hem fick jag sedan av världens sötaste Emelie som kom och hämtade mig. Usch, jag är så rädd att smitta ner folk i min närhet nu. Det är ju nu allt brutit ut och därmed då jag smittar som mest. Hur som helst har jag varit hemma själv (mina föräldrar är på Per Gessle) sedan dansträningen vilket är precis vad jag behöver. Såfort de andra kommer hem sätter de mig i karantän här hemma. Nu får jag i alla fall vara var jag vill. :) Haha, som sjukling blir man onekligen glad över det lilla.
Men jag måste faktiskt få gnälla lite till. Jag har ju en väldig hosta nu också vilket ni säkert förstår. Men varje gång jag hostar gör det så förbaskat ont i min midja som jag har världens träningsvärk i så jag gör allt jag kan för att inte hosta, vilket gör att allt bara blir ännu värre när jag väl gör det. Intresseklubben antecknar.. det här är ju inte så intressant för er att läsa. Nej, skärpning. Nu ska jag göra det jag är bra på, nämligen plugga sönder mig själv. Jag tänkte vara ambitiös och skriva klart ett arbete ikväll. Det är alltid lika skönt att gå och lägga sig efter en produktiv dag så nu ska jag fortsätta.
På återseende!
Dansträningen idag var faktiskt bland det värsta någonsin. Igår kunde jag ändå vara med och träna som vanligt trots febern, men idag orkade jag inte längre än 40 minuter. Svetten rann bokstavligt talat på mig samtidigt som man är sådär kall för att man kallsvettas. Men det värsta var nog ändå den här hemska känslan man får i halsen när man blir andfådd som sjuk. Det bränner och är så torrt att man knappt kan andas normalt. Inte alls roligt. Hur som helst fick jag stå vid sidan om och markera lite lugnt och metodiskt. Det fungerade också.
Skjuts hem fick jag sedan av världens sötaste Emelie som kom och hämtade mig. Usch, jag är så rädd att smitta ner folk i min närhet nu. Det är ju nu allt brutit ut och därmed då jag smittar som mest. Hur som helst har jag varit hemma själv (mina föräldrar är på Per Gessle) sedan dansträningen vilket är precis vad jag behöver. Såfort de andra kommer hem sätter de mig i karantän här hemma. Nu får jag i alla fall vara var jag vill. :) Haha, som sjukling blir man onekligen glad över det lilla.
Men jag måste faktiskt få gnälla lite till. Jag har ju en väldig hosta nu också vilket ni säkert förstår. Men varje gång jag hostar gör det så förbaskat ont i min midja som jag har världens träningsvärk i så jag gör allt jag kan för att inte hosta, vilket gör att allt bara blir ännu värre när jag väl gör det. Intresseklubben antecknar.. det här är ju inte så intressant för er att läsa. Nej, skärpning. Nu ska jag göra det jag är bra på, nämligen plugga sönder mig själv. Jag tänkte vara ambitiös och skriva klart ett arbete ikväll. Det är alltid lika skönt att gå och lägga sig efter en produktiv dag så nu ska jag fortsätta.
På återseende!
Kommentarer
Postat av: Julie
Amanda goes svininluensan?! ;b
Postat av: mandy
troligt julie :)
Trackback
