MANDY' la nostra vita

Läser för fullt ur Brott och straff som skall vara utläst på tisdag. En för övrigt mycket väl skriven bok av Dostojevskij. Therese berättade att vi har 7 skolveckor kvar till studenten. Då är alltså lov och våra projektveckor borträknade. Det är helt sjukt! Varje gång jag och T kommer in på studenten blir vi alldeles sentimentala och måste snabbast möjligen byta samtalsämne. Man vet liksom inte om tårarna är av glädje eller sorg. Förmodligen en kombination.

En sak jag har kommit fram till den senaste tiden är att jag ska sluta planera så himla mycket för framtiden. Skulle mitt liv ta slut inom några månader vill jag inte att min sista tid bestod av att planera en tid som jag aldrig ens fick chans att uppleva. Hellre vill jag i största möjliga mån verkligen leva i nuet som om varje dag vore den sista. Det som gör mig lycklig idag ska jag satsa på, istället för att lägga tid på det som kanske kommer göra mig lyckligare i framtiden. Jag kommer nog alltid planera och tänka mycket på hur jag vill att framtiden ser ut - sådan är jag. Men faktum är att tanken på att jag efter studenten kan göra precis vad jag vill är rätt storslagen. Jag kan omöjligt förvänta mig att min framtid är utstakad och att vägen kommer att vara förutsägbar. Det vore väl dessutom ganska tråkigt? Mål och ambitioner präglar en stor del av min person, och så vill jag att det ska förbli. Men jag måste bli bättre på att leva i nuet och uppskatta det jag har nu. Annars tror jag att det är lätt att hamna i fällan där man bara planerar inför nya projekt och händelser hela tiden, och sedan märker man vid livets slut att man aldrig riktigt njöt av det som faktiskt var.