MANDY' la nostra vita

Känns som om jag inte gjort annat idag än att blogga.. men det tycker väl ni om? =) Hur som helst är det snart dags för lilla mig att somsa. Ebba gjorde klart för mig att det är bäst för mig att jag är uppe med tuppen imorgon så att vi får något gjort (läs: en massa tid till att spendera pengar). Då är det bäst att lyda henne minsann. Denna dam fick hör och häpna genom sin predikan (läs: utskällning) mig att helt och hållet sluta träffa en kille, som visserligen var en riktig badboy och därmed inte mycket att ha i det långa loppet, för något år sedan som jag då hade en relation med sedan ett år tillbaka. Onekligen har hon lyckats få förmågan att påverka mig en del.. det kan jag allt behöva så att jag tyglas lite.

En annan grej jag kom att tänka på. Jag behöver nog kolla upp min hörsel är jag rädd. Pratade precis med Jesper som alltid gör lite halvt narr av mig för att jag alltid med en väldigt speciell stämma halvskriker "Vaaaa" jämt då jag är ute. Han och Micke hade tydligen skämtat lite om det då de båda upplevt samma sak med mig, framför allt efter i onsdags haha.. Och de är inte de enda som påpekat det kan jag lova.

Men för er som undrar har jag faktiskt varit och kollat min hörsel en gång för något år sedan. Dock var det en skrattretande erfarenhet som hette duga. Läkaren fick mig att tro att vi gått tillbaka ett par hundra år i utvecklingen. Då jag kom in på hans rum var det liksom ingen maskin som piper och som man då ska trycka på en knapp varje gång man hör pipet, utan han bad mig att sätta mig på ena sidan av rummet varpå han satte sig på andra. Därefter började han viska siffror som "femtiosex" "hundrasju" et cetera som jag då skulle upprepa.. jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Blir ni förvånade om jag säger att jag enligt honom inte hade ett enda fel på mina öron? Det var ju fasiken bara att läsa på karlns läppar!



Här har vi två Mandson och en gay-Ebbson