MANDY' la nostra vita

Godmorgon!

Lyckligtvis börjar jag inte skolan förrän imorgon = En dag till på mig att hinna bli frisk. Jag förstår inte hur jag fortfarande kan bli värre och värre för varje dag som går. Det är inte rättvist! Jag överväger fortfarande om jag ska rida idag. Inte vill man missa terminens första lektion. Jag har inte ridit under hela jullovet och det är alldeles för länge. Men ska jag vara förnuftig så är det alldeles galet om jag ska rida idag. (I samband med det erkännandet tog jag precis upp telefonen och ringde och avbokade dagens lektion). Jag ska se om jag kan rida imorgon istället, då ska jag ha blivit bättre.

Idag är det plugg som står på schemat. Ut kan jag inte gå dessvärre. Nu har jag legat sjuk i en vecka och jag blir fortfarande bara värre. Om jag är bitter? Nej, jag är i upprivningstillstånd. Bara jag får vara frisk från och med imorgon, då blir jag lite gladare. Räcker det inte att jag har missat lovets sista vecka? Veckan då man har så mycket inplanerat varje dag som om dygnet hade 48 timmar istället för 24. Jag har fått ställa in allting och det är tamejfan deprimerande!

Nog med bitterheten nu. Idag har jag redan ringt runt till EU-kommissionen, EU-upplysningen och diverse andra, med hopp om att få information till min presentation inom internationell ekonomi. Det visade sig dock vara svårare än jag trodde och nu överväger jag om jag skall byta ämne helt. Jag har trots allt hela dagen idag på mig att påbörja något riktigt bra. Mja, det där tåls att fundera på.

Nu ska jag hitta något smaskigt att äta till frukost. Härligt väder det verkar vara ute förresten...