MANDY' la nostra vita

Sjuttioelva sms och elva samtal senare har jag äntligen bestämt mig för att stanna hemma. Det gör till och med ont att skriva det. Jag vet inte riktigt vad som rör sig i min hjärna just nu. Jag skyller på febern. Det handlar liksom inte om huruvida jag sitter hemma på en lördag eller inte, utan det faktum att det känns som att jag missar något genom att inte gå ut ikväll. Då tänker jag inte på något så oväsentligt (men ack så lockande) som uppmärksamhet, festande män med uppknäppt skjorta eller bra stämning - utan något helt annat som jag suttit i en kvart och försökt få ner med ord. Men det går liksom inte, så jag täker inte ens försöka förklara. Åter igen väljer jag att skylla denna sorgliga sinnesstämning på min nyutbrutna förkylning. Eller möjligen är det Körslaget på TV som har framkallat denna kluvenhet om hur man kan välja att stanna hemma framför program likt dessa när andra lördagsaktiviteter finns. Inget ont om Körslaget, men det är den typen av program som är det sista man vill se då man vill befinna sig långt borta från TVsoffan.

NU, skall min fina mamma (jag kan inte säga det för många gånger) åka och köpa grönsaker och dipp till mig. Till det skall jag titta på Sex and the city, givetvis. Jag antar att jag har mycket att ta igen. Härligt att man för övrigt numera kan gå ut även på söndagar. Eller kanske är det inte något nytt, vad vet jag. Och på måndag är kvällen redan planerad och klar. Likaså tisdag. Varför känns det som om de sista dagarna innan skolstart alltid är fullspäckade? Hursomhelst, jag gillar det.