MANDY' la nostra vita

Då var jag hemma från doktorn. Jag får svar om några dagar gällande om penicillin behövs eller inte. Som liten var jag alltid livrädd för momentet där doktorn skulle ta ett halsprov med en slags pinne som han kör ner en bit i halsen på en. Numera är det dock en baggis, men idag fick jag stå ut med något som jag konstigt nog aldrig behövt erfara tidigare. Han tog nämligen fram en liknande pinne som han körde upp i näsan på mig. Jag är enormt smärttålig då jag med min reumatism fått sprutor in i knäleden i vaket tillstånd enda sedan 12-års ålder. Sprutor som de flesta får nersövda. Anyway, detta var fruktansvärt! Det kändes som att pinnen åkte upp i hjärnan och det sved och brändes som tusan. Nej fy, det var ingen höjdare alls.

Nu har jag fått en bunt bilder som jag ska granska och se ifall någon passar in och är bra nog till min kommande hästbok. Åh vad det är mycket känslor i dessa bilder! Jag är i alla fall på skrivhumör liggandes här i sängen med en varm kopp choklad. Att jag inte missar något genom att vara hemma och faktisk bara vara sjuk är en rätt skön känsla. Imorgon måste jag nämligen låtsas att jag är frisk igen.



Åh! Nu ringde de och berättade att min nya mobil har kommit. Jippi!! Nu ska jag och pappa åka och hämta den. :)