MANDY' la nostra vita

6e januari idag då. Säkerligen en alldeles vanlig dag för de allra flesta. För mig påminner den här dagen om min allra första kärlek. För tre år sedan blev vi tillsammans den här dagen och vi var tillsammans i nästan ett år. För er nyfikna nya läsare finns vårt föhållande att läsa om i början av bloggens inlägg. Alla bilder har jag förvisso tagit bort av någon anledning. I alla fall pratade jag ett tag med honom inatt, min lille plutt. Det känns bra att vi fortfarande har kontakt trots allt.

I alla fall vaknade jag upp runt tretiden idag och var till min förtvivlan ännu sjukare än vad jag varit någon gång under denna förkylning. Det beror garanterat på att jag var dum nog att jobba igår. Det är i alla fall inte roligt att vakna upp då man blivit sämre under natten. Min ridning som sätter igång imorgon dessutom. Det blir nog inte mycket av det dessvärre.

Idag ska jag äta, vila, äta lite igen, titta på Sex and the city och äta lite till. Vad ska man annars göra som sjukling? För aptiten, ja den har jag i varje fall kvar. Den har snarare blivit even bigger och mer omfattande än den varit tidigare. Utan träning skulle man kunna tro att den här sjukperioden innebär en rask viktuppgång för min del. Dock har jag min snabba ämnesomsättning att tacka. Jag äter som en häst men jag vet inte riktigt var all mat hamnar. Det är faktiskt lycka och jag är väldigt tacksam för att ha det på det sättet.

Nej, nu vill jag faktiskt bara bli frisk så att jag klarar min vardag med 6 träningar i veckan. Jag älskar att träna och mår aldrig så bra som när jag tränar. Det syns både utanpå kroppen och på insidan.

Dags för lunch! På återseende mina vänner.