MANDY' la nostra vita

Det mest ansträngande fysiskt sett som jag har gjort idag kan ha varit det 3 och en halv timmes långa telefonsamtalet som jag hade med en viss herre nu på kvällskvisten. Visst att det var lite påfrestande för min hesa röst och den inte speciellt attraktiva hostan at prata så länge, men att det är det mest ansträngande jag har gjort på en hel dag är lite skrämmande. Inte ur den aspekten att jag är sjuk, då ska man ligga hemma och vila, men en dag utan träning gör att jag börjar klättra på väggarna - bokstavligt talat.

Nu är det egentligen dags att sova, det skulle om inte annat vara bra för min hemska förkylning. Men faktum är att jag varit sådan soffpotatis idag (och satan vad det inte är något liv för mig) så jag har liksom inte gjort något som fått mig fysiskt trött. För att jag ska kunna somna ikväll skulle jag behöva ge mig ut och springa en mil. Då har jag ju i alla fall åstadkommit något och har sedan en konkret anledning att bli trött av.  

Annars funderar jag på att ge mig ut på en liten shoppingrunda imorgon. Om förkylningen tillåter vill säga. Men får jag köpa något par skor vet jag att jag genast kommer bli på bättre humör och känna mig piggare. Man blir omöjligt frisk av att endast ligga hemma i soffan och titta på Sex and the city, även om det hjälper på traven.

Nej men hur mycket jag än förstår att träningen betyder för mig då jag är frisk, blir det aldrig så uppenbart som då jag är sjuk och inte får träna. Träningen är en stor del av mig och utan den kan jag varken sova eller vara glad. Tänk på det ni som väljer att förbli soffpotatisar!