MANDY' la nostra vita

Kan. Inte. Hålla. Ögonen. Öppna. Jag vet inte vilka ord jag skall använda för att ni ska förstå hur trött jag är. Jag sitter här i soffan med lapen i knät och försöker för ovanlighetens skull ta mig tid att gå in på diverse bloggar för att fördriva lite tid. När man för en gångs skull ska göra det, kommer jag knappt på en enda [som lockar]. Förutom mina vänners såklart, men dem följer jag redan dagligen.

Hur som helst tänker ni säkert men gå och lägg dig då och sluta gnäll. Men går jag och lägger mig nu kommer jag vakna inatt hur pigg som helst. Och det, mina vänner, bådar inte gott då man ska öppna dagen efter. Så nu sitter jag här i min soffa och håller er uppdaterade om min miserabla situation tills klockan är nio och jag således kan gå och lägga mig. För nio kan man gå och lägga sig. Men åtta är omänskligt tidigt. Middagstid hallå?

Inte heller vågar jag lägga mig i sängen för att läsa eller dylikt innan det är dags för mitt efterlängtade möte med John Blund. Då lovar jag er att jag anländer till mötet lite för tidigt. Så nu ska jag äta en apelsin, skriva vidare med mina trogna bundsförvanter på facebook och låta dem få höra hur trött jag är. Och sedan slutar det hela med att alla skriver brb för att fly från min självömkan trots att de alla sitter kvar vid datorn.

För er uppmärksamma själar ser ni även att det tagit mig 26 minuter att skriva detta meningslösa och fragmentariska inlägg. Men hey! Nu är det bara 34 minuter kvar. Det klarar jag.. Zzz