MANDY' la nostra vita

Det här med kärlek tycker jag är det svåraste som finns. Jag är en riktig sucker såfort det kommer till kärlek och tror alltid att det som händer i filmernas värld även händer i den värld vi lever i. Verkligheten. När jag tänker efter har mina tidigare relationer varit som i filmernas värld. Passion utan dess like och stora bråk som avslutas med att någon springer halvnaken efter en ut på gatan och där avslutas allt i tårar och kyssar. 

I det liv jag lever i dagsläget passar ett förhållande inte in. Jag är ute och festar två - tre gånger i veckan, har en massa killar omkring mig, skriver om mitt liv i en blogg som runt tusen främlingar följer dagligen, vilket är det värsta tänkbara för en seriös relation, och ska jag vara ärlig handlar det mesta i dagsläget om just yta då det kommer till killar. Uppmärksamhet för att man har en tight kropp eller sexig blick. Sen att majoriteten varken bryr sig om eller vet om jag har något innanför pannbenet eller inte är liksom inte det väsentliga. Och hur mycket jag än älskar att festa, lära känna nya människor varje kväll och dansa till killars blickar på den hetaste klubben (Vilken tjej tycker inte om det?) saknar jag kärlek.

Jag har varit kär tre gånger i mitt liv. Två gånger om man ska se till känslornas intensitet. Mina känslor för Michael avtog snabbare än jag någonsin kunnat ana och för mig är det ett tecken på att de förmodligen inte var så starka som jag först trodde.

Hur som helst saknar jag den här villkorslösa kärleken där man bara är den andres. Jag kan nog inte komma på någon relation eller ett förhållande som jag fått en liten insyn i där killen ifråga endast haft ögon för tjejen han träffar. Och det är illa. Jävligt illa. Frestelser och lockelser kommer det alltid att finnas. Men är det så att dagens förhållanden är baserade på för mycket ytliga aspekter, att det blir lättare för andra tjejer att fresta den upptagne killen? För hade relationerna varit mer egenskaps- och personlighetsbaserade, hade det blivit svårare för tjejer att komma emellan ett förhållande och stjäla uppmärksamhet. För så unik är individen att ingen är den andra lik och således är det få tjejer som kan konkurrera ut den tjej en kille fallit för rent personlighetsmässigt.

Jag vet egentligen inte vart jag ville komma med det här inlägget mer än att kärlek är tamejfan det svåraste men finaste som finns. För er som undrar har jag nyss sett Holiday och blev således lite mer känslosam än jag redan är, hehe. Därav detta inlägg. Min nästa stora kärlek ska hur som helst inte hittas på Stureplan. Han ska vara galen i mig och se på mig med sådana där tindrande ögon som han bara får när han ser på mig. En kille som alltså bara har ögon för mig. ...Om det nu existerar.