MANDY' la nostra vita

Jag vet inte riktigt vad det är för fel på mig. Men klockan är snart halv två på natten och jag var påväg till sängs för över en timme sedan. Men vad har jag istället ägnat mig åt den här tiden? Tränat! Jag får dessa knäppar varje kväll, i ärlighetens namn till och med flera gånger om dagen, då jag antingen går ut och springer eller kör en massa hemmaövningar som jag gör varje kväll. För mig har träning aldrig handlat om något ångestingivande - ett måste. Jag tränar för att det, enligt mig, är det absolut roligaste man kan göra och jag älskar att se hur träningen påverkar både mitt psyke och min kropp så positivt. Många, inte minst mina vänner, frågar hur jag kan finna motivation till att bara dra på mig träningskläder en kväll och kötta 200 sit-ups, rygglyft, kissande-hunden-övningar och diverse annat då jag lika gärna kan ligga i sängen eller soffan och bara ta det lugnt. Svaret på den frågan är att jag aldrig har behövt försöka framkalla någon slags motivationskänsla utan jag lever för träningen - i alla dess former. Får jag inte träna går jag under. Men, sviker motivationen: sätt på musik på hög volym som peppar er till max och sätt på er ett par små hotpants och en liten topp där ni kan se er kropp. Om man är lite missnöjd med huruvida kroppen är vältränad eller inte, bör det inte vara några problem - då är det bara att sätta igång. Man når inte beach 09 genom att vara en soffpotatis. Har man en kropp man är nöjd med ska man alltid komma ihåg att det alltid kan bli bättre. Man kan alltid bli lite fitare, tightare och starkare.

För mig kommer träningens viktiga inverkan på oss individer aldrig att vara tabubelagt. Att banta och svälta sig själv passar inte in i träningsvärlden, så är det bara. Personligen anser jag att man direkt kan se skillnad på en person som genom svält och bantning är smal, samt en person som tränat sig smal - och därmed ofta är vältränad. Även om man är smal, men att man är/blivit det genom bantning, kan allt bara hänga. Jag kommer alltid att förespråka träning, hur tabubelagt det än börjar bli i samband med allt prat om dagens skönhetsideal som ett stort samhällsproblem. Vad man måste inse är att problemet ligger hos de människor som mixtrar med maten och näst intill svälter sig själva, inte de som tar tag i sina liv och tränar.

Ikväll har jag gjort 250 sit-ups där jag tränat magens center (de allra nedersta magmusklerna) som vi dansare använder konstant, samt musklerna som sitter på sidan om magens mitt och givetvis hela "mittpunkten" också. Jag har tränat lår och rumpa, armar (inga armhävningar inte, utan min lilla specialare som ni kommer att få se i mitt kommande träningsinlägg som jag jobbar med just nu där ni får se bilder på mig när jag gör dessa övningar och en instruktion till alla de hemmaövningar som jag rekommenderar) samt så har jag tränat midjan.

Förutom detta har jag gjort hela planeringen till mitt och Tessies ledarskap i dans som är på fredag. Jag ser verkligen fram emot denna examination och vi ska se till att det blir grymt. Förra året då jag hade ledarskap i dans och en massa styrkeövningar kom flera elever fram i slutet och sa att de var sugna på att börja dansa för att lektionen var så rolig och givande. Jag fick även höra vilken liten sadist jag var som körde så hård styrka, men det är så det ska vara. Man måste känna att man lever ibland. Jag körde om inte annat slut på även mig själv den gången.

Så nu har jag hur som helst precis kört igenom styrkesektionen som vi kommer att hålla i på fredag. Den blir inte nådig.