MANDY' la nostra vita

Sitter och pluggar för fullt och har tänkt sitta uppe i natt så länge jag orkar och verkligen fokusera.. Det är frustrerande nog på nätterna jag fokuserar som bäst. Jag tycker rent ut sagt att det är förjävligt av lärarna att ge oss mer läxor nu (när det är drygt två skolveckor kvar totalt för oss) än vad vi har haft under alla dessa tre år på VRG. De säger att vi inte får glömma bort att njuta av den här tiden. Men när man knappt hinner äta eller sova, hur fan ska man då hinna njuta? Och vad finns det att njuta av? Känslor som likgiltighet och oengagemang för att det inte finns några återstående krafter kvar. Vi är inga övermänniskor. Tar krafterna slut, tar de slut. Och till följd därav försvinner även motivationen.



Men hur jag än låter nu är jag inte bitter. Jag vet att jag inte är någon slacker egentligen utan energin lyser med sin frånvaro hos majoriteten i skolan. Vi är så nära målet, men det är så mycket kvar att göra. Så mycket att prestera. Hela snittet kan falla under dessa två veckor. Men det får inte ske. Det är faktiskt inte ens ett alternativ. Men numera vet jag hur de som är mer eller mindre likgiltig till sina studier känner det. Tidigare har jag pluggat för att jag är engagerad, mån om allt som rör skolan och fruktansvärt ambitiös och målmedveten. Men för varje dag som går griper likgiltigheten tag om mig i ett strypgrepp och det uppstår inte längre samma känsla av panik om man börjar plugga inför något lite senare än vanligt. Det är skrämmande, men väldigt förståeligt och säkerligen vanligt efter tre år på en pluggskola.